Obalans
Var och möhippade Erika igår kväll. Helskönt, med grym mat som Erika fick komponera av en massa råvaror, och där alla hjälptes åt att fixa käket medans Erika låg och myste inne på 6th floor Spa... Och det blev seeent, vi åt väl typ vid halv 12 och när vi kommit så långt som till chokladfontänen så var väl klockan halv 2. Hann dessutom köra lite Singstardueller mellan frosserierna.
Jag slaggade på Jennys soffa (obs inte på golvet ;-)) och sov jättegott....så pass att vi missade frukosten på Centralbadet :(. Men det var nog bra med sömn, för kroppen/knoppen iallafall.
Kom hem till mina älsklingar vid 12-tiden och hittade en ordentligt solBRÄND Ida uppe i soffan. Hon har varit ute med klassen och seglat i tre dagar och sista dagen, den enda då det var fint väder, stod hon på däck och styrde hela dagen. Utan solskydd och utan solglasögon. Så förutom en redig solsveda så har hon ont i ögonen, lite begynnande snö/sjöblindhet där... Har med andra ord varit en sväng till Apoteket och bunkrat tårvätskeersättning och ögonsalva. Stackarn. Dessutom är det skolbal för niorna på tisdag och det är ju inge kul när man har ont i hela ansiktet..
Nu håller jag på och röjer lite, måste packa om för att åka upp till Gryttjom ikväll. Det verkar ju bli en riktigt grym semestervecka, så man får väl tacka Epizone och Polenresan för att man blev tvungen att boka om - hade ursprungligen anmält mig till första veckan.. :-)
Men nu börjar jag lida av brist på att vara hemma och brist på familjen och att fixa med sånt som behöver fixas och inte blir det bättre av att Ken känner likadant. Då suger jag åt mig och bär allt dubbelt upp.
Känns alltid som att allting växer en över huvudet (bokstavligen) när man är bortrest. Och eftersom jag har ett (antagligen nedärvt ;-)) behov av att ha lite kontroll på tillvaron så blir det där med att vara bortrest nästan stressande i sig. Bajs.
Nästa år ska jag prova på att ta ledigt vid den här tiden bara för att vara hemma. Först kasta saker, bygga, måla, gräva i trädgården och sen bara ligga och mysa och lukta på blommorna......
Snart kommer kameran :-).
Mammas dag
Ken och jag drog hem med näst sista bussen som var framme i Uppsala vid 01.00. Lite trist att dra så tidigt men självbevarelsedriften är stark. Meija tar ingen hänsyn till att vi varit uppe sent. Dessutom vaknar hon tidigare och mer utvilad på helgerna än på vardagarna, av nån märklig anledning.
Dagen till ära så hade hon gjort ett bildcollage till mig, Meija och mamma 2006 :-).
Mors Dag är ju annars ett kommersiellt dravel som känns lite föråldrat. Så här ska den firas enligt en manual från 1920;
1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång (hoppsan, nån sån har vi inte...en pinne på väggen, duger det?)
2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen (jo, ehum....nån slags sång var det...Meija sjunger gärna och mycket. Och trampar på mig med sandaler på.).
3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva. (Kaffe berett av fadern (känns säkrare), liten gåva, jorå!)
4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska. (Observera, "så långt det är möjligt". Här i huset är det inte möjligt, men å andra sidan är det lika för alla... ).
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. (OK..., på 20-talet var det alltså först här som far i huset gjorde sitt inträde i historien. Idag är far i huset med redan från morgonkaffet. Känns tryggt.)
6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag. (Jag tror nog att Hanna kommer förbi i eftermiddag...det räcker med det. Puss!)
Ocean's first
Ida och jag var och hämtade nya mattan på Mio igår. Ocean heter den. Turkos, rund rya med glansig "lugg" :). Nu fattas bara hylla, TV-bänk, nytt soffbord och nån schysst lampa så är vi nästan klara där uppe. Och så platt-TV också. (Nej just jag, glömde fönstren och dörrarna, dom ska ju målas också :-]..).
Sen har det blivit lite skrotupplag bakom väggen. Måste fundera över vad jag ska göra med den gamla träkistan som bara tar plats och som inte är särskilt funktionell. Det är ju arvegods, så jag har nån slags känsla av att jag borde tycka om den men jag vet inte ifall jag gör det. I synnerhet inte som den inte får plats. Det är vid såna här tillfällen som jag tänker att jag ju är stor nu och kan bestämma själv. Men jag sliter fortfarande med nån slags skuldkänsla för att jag har såna tankar.
Till skillnad från kistan så älskar jag vårt matbord, som också är arvegods. Enkelt allmogebord, slagbord, från 1700-talet med spår av yxhugg efter att det användes som huggkubbe. Pappa hittade det i en vedbod vid vår sommarstuga i Fagersta. Till bordet har jag 4 pinnstolar som håller på att falla sönder i sina beståndsdelar. Dessutom är bordet inte särskilt stort, och har ett underrede som tar plats, så när vi är fler än 4 så sitter folk antingen obekvämt eller inte alls. Vilket gör att jag är sugen på en ny matgrupp, men då måste vi ju ändå hitta en plats till bordet....
Vi kanske behöver ett större hus helt enkelt?
Kamera :)
Veckan som var i huvudet som är
Karin, Erika, Jenny och jag ska rodda ihop nya overaller så i onsdags var alla utom Jenny hos Erika för att måtta. Meija, Ken och Matte fick också följa med. Intressant nog var vi nästan identiska i måtten, både kors och tvärs. Erika är lite längre bara, och Karin har kraftigare biceps :).
Jag hade bakat en grym mintchokladtårta till jobbet (sista månadsmötet på Svensk Mjölk) som jag tog med resterna av till Stockholm plus att ErikaoFraze bjöd på smaskig chunky fossile food (=glass). '
Meija och Emil leker så bra. Det här var i fjol. Vill vi egentligen veta vad dom gjort :)?
Igår kväll var planen att gå på Lisa Miskovsky så Ida satt barnvakt. Vi drog ner på stan och knallade runt lite först, kollade in alla blomsterdekorationer som "dom" satt upp för att fira att Calle Linnés fyllde jämnt. Ganska coolt, dom hade lagt gräsmatta längs hela gågatan (mittstråket) och sen hade dom ställt upp 301 blomsterurnor med jämna avstånd, en för varje år från hans födelseår. Varje urna hade en plakett med Linnés profil och med ett årtal. Jag gick för att säga hej till alla "mina" år, typ 1927, 1933, 1959, 1961, 1965, 1967, 1991, 1994 och 2004. 1965:an var på väg bort till Linnés Sävja tillsammans 1932 och 2007, för det var tydligen det år som arrendatorn sålde gården till Uppsala kommun. Man lär sig nåt nytt varje dag.
Sen gick vi och åt på grekkrogen Tzatziki som ligger nere vid ån, vid Upplandsmuseet. Himla fint läge, och gott också (och mätt blev man!). Sen gick vi längs ån och kollade in kastanjerna som hänger ut över vattnet tills jag fick ett fånigt infall att vi skulle gå på bio istället (hade känslan av att Ken inte var lika sugen som jag på att gå på Katalin och så var vi precis utanför Filmstaden). Så vi gick på Spiderman 3, som var ganska mesig och trist. Jaja.
Idag har jag haft två handledarmöten, ett med och ett utan doktorand. Vi hade lite behov av att diskutera hur vi på bästa sätt stöttar X som haft det överj-ligt ända sen start i princip. En fantastisk person som brottats både med egen sjukdom och med höga prestationskrav och som om inte det var nog så förolyckades sambon i en arbetsolycka för 3 veckor sen. Helt galet. Jag hoppas så att vi kommer vidare och att vi kan hjälpa till på rätt sätt.
Trädgården ser rätt vild ut här hemma, och vi har inte ställt upp studsmattan än. Vi är inne i ett låst läge där vi måste bestämma oss om vi ska sätta upp en friggebod eller om vi ska bygga ut på framsidan. Dessutom ska vi bygga duschrum nere nånstans och beroende på vad vi väljer så finns det lite olika options. Hua, vad beslutsångest är jobbigt!
Jag är nog lite sliten för närvarande, för då brukar jag ha svårt att bestämma mig och dessutom får jag svårt att skiljas från grejor. Om vi ställer upp en friggebod t.ex. så måste vi ju sälja studsmattan och vill jag det? Häromdagen började jag tänka på hur det skulle kännas att byta bil och då började jag nästan gråta. Precis lika jobbigt var det att skiljas från ett jätteslitet soffbord (som hade det speciella att det var jag som fixat iordning det, det var liksom en symbol för när jag tog mig ur Laggeträsket och blev en stark och självständig person :-)).
Så då vet man det. Motsatsen till feng-shui är nostalgi.
Vissa saker går igen..
Vad man inte ser är att "hästen" är en lydig pappa Ken :)..
En skön allians
Rörrensning
Ett resultat av det mina rara döttrar lagrat av sig under ett par år.
Yummi!
Operation dagsverke
Hon har bestämt sig för att bo hos mig på heltid nu. Det var hennes eget beslut och hon har väl inte förklarat varför för nån av oss. Hon säger att det är mysigare här och att hon är gladare. Jag är iallafall glad att hon är glad.
Hemma på min gata i stan..
Riktigt fint med metallicblå Citroën till forsythia , eller hur?
För övrigt är forsythia en klar favorit bland buskar. Och våren en favorit bland årstider.
Extremsport
Nu håller grannen på att få sitt tak omlagt. Inga rep där inte.
Jag böjer mig ödmjukt inför dom riktigt hård-kärnade killarna...
Kom-ihåg lappar
Faktum är att närmaste familjen nog är rätt överens om att det är allvarlig teflonvarning på mig. Det började redan när jag var liten och klev rakt över soppåsen som jag just lovat bära ut, trots att den stod mitt för dörren. Sen har livet kantats av borttappade nycklar, plånböcker, utelåsningar, vända-bilen-och-hämta-mobilen-turer och allt sånt som är vardag för människor av min kaliber.
Häromdagen när jag var på väg till Skövde så glömde jag plånboken med X antal plastkort och Y pengar på Uppsalapendeln, men hade turen att hinna galoppera tillbaka och hitta den orörd på sätet där jag lämnade den. Turen att pendeln står kvar en stund, turen att jag fick för mig att köpa en kopp kaffe och turen att Skövdetåget var lite försenat. Mitt turkonto är kraftigt övertrasserat vid det här laget.
Idag hittade jag en to-do-list på vårt kylskåp som jag skrev förra helgen. Ken föreslog att vi skulle skaffa nåt att lägga överblivna resemynt i, kanske som en skattkista till Meija. Kan ju konstatera så här i efterhand att formuleringen blev lite drastisk :-).
En helt vanlig lördag
Idag har jag...
- vaknat vid 6-tiden och inte kunnat somna om..
- druckit kaffe och läst tidningen i sängen i ett par timmar..
- käkat frukost i sängen också..
- handlat bröd, semlor, tidning, Läkerol och paprika.
- köpt blomma till Britta som fyller 75 imorgon och en bukett tulpaner till oss.
- städat lite halvt om halvt noggrant. Ken började.
- suttit framför datorn (jobbat).
- åkt och tvättat bilen tillsammans med Ida.
- åkt till IKEA. Också med Ida.
- käkat en Fajita sallad på Max.
- funderat på om jag skulle kolla på DVD när jag kom hem.
- hamnat framför datorn igen. Funderat på Antons valideringsstudie.
- skjutsat ner Ida på stan.
- käkat god mat och druckit vin. Ken kockade. Nu rapar jag vitlök.
- snackat med Stora Yster på telefon och blivit uppdaterad på alla hemskheter som drabbat familjen.
- messat med brorsan och blivit inbjuden på övernattning och mat.
- bokat resa till London över Meijas födelsedag, fem dar inkl en dags jobb.
- städat av i köket.
- bloggat.
En helt vanlig lördag i mars med andra ord. Nu ska jag nog gå upp och kolla på American Psycho. Jag hade den på VHS en gång men lånade ut den till Peter Karlsson men har inte sett den sen dess. (Han har försökt komma ihåg att lämna igen den men glömt varje gång, och nu hoppar han ju knappt hos oss längre).
Imorgon fyller Linda Ingel år också.
Jag vill inte
Jag vill inte städa upp annat än min egen skit.
(Och definitivt inte på fritiden!)
Jag vill inte tvingas sitta i en styrelse för något jag inte är intresserad av.
Jag vill inte passa andras ungar för att någon personal är sjuk.
Jag vill inte vara medlem i föreningar som jag fullständigt skiter i.
Jag vill inte betala smyghöjda avgifter.
Jag vill inte.
Föräldrakooperativ suger.
Samtidigt blir jag förbannad om någon insinuerar eller utgår från att jag inte vill hjälpa till.
Är jag en hycklare?
Pricka ankan
Okej, nu börjar det här likna en trend. Här kommer avsnitt 2 i serien POPs matar fåglar.
Idag har vi gjort en insats för kompisarna i Svandammen i Uppsala. Niohundranittioåtta gräsänder, en svan och en anka.
Ankan var kul, för den stack ut i mängden så man hade något att sikta på.
Dominoeffekter
När man håller tal ska man ju aldrig kommentera att man är en dålig talare. Detsamma gäller säkert bloggning. Men jag kan inte hålla mig - jag suuuuuger verkligen på att uppdatera min blogg, och det värsta är att det inte ens är mitt fel.
Det hela började egentligen med att Meija ryckte ut minneskortläsaren ur datorn medan jag använde den. Vilket dödade den slot som mitt mobil-minneskort ryms i. Efter det så vill inte mobilkameran lagra på minneskortet heller, trots att det vara är halvfullt, så jag gissar att det pajade ihop.
Det här har gjort mig handlingsförlamad - jag kan inte blogga för att jag inte kan ta bilder och jag kan inte ta bilder för att min mobilkamera inte funkar och jag kan inte byta minneskort för jag har bilder kvar på det. Något som också retar mig är att den nya datorn jag fått via jobbet har sloter för minneskort, men inte för compact flash eller minidisc :(. Hallå! Det ska vara lätt!! att lägga upp bilder!!
Summa summarum så är det Meijas, Nokias och Svensk Mjölks (eller kanske HPs?) fel att mitt liv fortsätter att vara höljt i dunkel även för andra än mig själv.
Fast i dag-TV-träsket
Har alltså haft förmånen att sova obegränsat på morgnarna och kolla på TV nästan hur mycket jag vill.
Idag kollade jag på Lyckochansen, Capice och damernas störtloppsträning. Star Trek gick tidigt på eftermiddagen så det klämde jag också in.
Det märkliga är att det här med att vila har nästan motsatt effekt på mig - jag blir bara segare, slappare och trögare, tappar lust att göra sånt som jag knappt tänker på att jag gör i vanliga fall.
Nu när jag varit hemma i tre dagar börjar jag känna mig sjuk vid tanken på att jobba igen (urk, nu ligger jag dessutom efter också!)....
Gissar att det är sånt som gör att stress- och utbrändhetsforskare skakar på huvudet. Men jag tror faktiskt att den bästa medicinen är att gå till jobbet igen. Annars vet man aldrig var det slutar.
Nytt operativ
Meija har varit på service. Hon har haft en bugg i operativsystemet som gjort att det hängt sig ibland och blivit blåskärm när hon skulle äta. Ganska ofta faktiskt. Men nu är det fixat. Varken Ken eller jag vet hur det gick till, men vi tror att det kan ha skett när hon blev knuffad på dagis och slog i huvudet.
Numera äter hon som en häst. Frukosten som var ett ständigt problem har blivit rena familjelyckan. Meija plockar själv frukt och mackor när hon blir hungrig och ropar hjälp, smöööör så mamma eller pappa ska komma och bre.
Man blir så ödmjuk inför hur barn fungerar. Det sker så mycket hela tiden. Och man inser att det som vi vuxna tenderar att göra, stoppa in folk (inklusive barn) i fack -som söta/klumpiga/tuffa/duktiga/små i maten - är ett extremt begränsande sätt att beskriva verkligheten. Imorgon kan vi vara precis tvärtom.
Kräksjuka
Mitt hem är en smitthärd. Vi har varit sjuka i omgångar i typ 2 månader nu. Det började med feber och hosta på Meija, sen på Ken och så fick jag det. Har hostat sen natten mellan 10 och 11 oktober. Nu börjar det bli bättre, men då har det kommit nåt nytt virus som gör mig snorig och nysig.
Och så natten till i torsdags, då var det dags för vinterkräksjukan att göra entré. Meija vände ut och in på sig själv, och fick vara hemma både torsdag och fredag. Igår natt (fredag) var det Kens tur. Jag har gått runt och väntat på att jag ska åka dit också.
Crazy liksom.
Fötter på spisen
Jag håller på att packa och plocka ihop grejor för att åka iväg på Jennys 30-årsbåt. Ken är och fäktar i Oslo. Och Meija gör snygga saker i köket.
