1 mars
Grattis älskling :)!
En helt vanlig dag i Botaniska trädgården, augusti 2007.
Nix = nej
Jag är vanligtvis ganska glad och blid. Men det finns en sak som jag tycker riktigt illa om och som kan få mig att blir riktigt dryg.
Telefonförsäljare.
Vårt nummer har varit registrerat i Nix Telefon i drygt 3 år nu. Och det har definitivt minskat antalet påringningar. Men på senaste tiden har det ökat igen. Nix skyddar inte mot allt, det finns t.ex. undantag som säger att om man har ett etablerat kundförhållande så får de ringa även om numret finns i Nix. Och det undantaget stretchas ganska ordentligt.
Som Telia Sonera som lyckades ringa mig två gånger i höstas bara för att jag var kund hos dom för 4 år sen (det anmälde jag till Etiska nämnden för direktmarknadsföring, hah)!
Eller som ikväll då först Kalle Anka ringde mitt i maten och sen när jag precis satt mig igen så ringde en kille som sa att han ringde från Nordnet.
"Du hade kontakt med oss förut då vi hette JB Marketing, angående försäkringar".
Har inget minne av det, sa jag, när skulle det har varit?
"Eh, några år sen", sa han.
Nu hade han oturen att ringa som nummer två, så han fick höra en lång tirad om Nix och om hur illa jag tycker om att dom ringer innan han klämde ur sig:
"Ssså du vvvill inte höra om vårt fina erbjudande då?
Ken och jag funderar på om det faktiskt inte finns en affärsidé här, kanske kan man vända deras tricks mot dom själva?
Man gör ett stort utskick till alla som kan tänkas ringa och så säger man nåt typ:
"Från 1 februari kommer vi att debitera en adminstrationsavgift på 250:- varje gång vi blir uppringda av en representant för ert företag i försäljnings-, insamlings- eller marknadsföringssyfte. Avgiften kommer att faktureras månatligen.
Om vi inte hör från er inom 14 dagar utgår vi från att informationen nått er och att ni inte har något att invända mot detta avtal."
Eller så skaffar man ett betalnummer. "Detta samtal kostar 120:- per minut" och så kopplas dom vidare till en kö.
Det kanske är det bästa, då slipper man skicka fakturor också.
Jag reggade egen firma i höstas, och efter det har påringningarna ökat påtagligt. Nix stoppar nämligen inte försäljare från att ringa en egen företagare/enskild firma, även om numret finns i Nix.
Men...
Nu är det så mysko att jag inte har något nummer kopplat till min firma?? Bland de uppgifter som jag reggat om firman har jag uteslutit telefonnummer! Och firman står inte i telefonkatalogen. Dom enda som vet att jag har egen firma är Skatteverket.
Så min senaste paranoida tanke är att Skatteverket har som bisyssla att sälja personuppgifter till telefonförsäljare, dom svinen!
Kanske man ska bli anarkist och gå ur EU och Sverige och hela systemet trots allt.
Vintern rasar
Våren är kanske här?
Det som göms i snö kommer upp i tö brukar man ju säga, och det är ju sant. Nu har det ju inte varit mycket snö, men en annan avslöjande effekt som vårsolen har är att man upptäcker hur dammigt allting är. Och hur j-a skitiga fönstren är (om man är inne och tittar ut). Ytterligare en anledning att hålla sig utomhus.
I år är det första gången sedan vi flyttade hit till Kantarellvägen som vi inte behöver så om gräsmattan på framsidan. Den har i princip ruttnat under snön varje vinter, eftersom det är noll dränering. Det enda som hotar den nu är alla barr som grannens tall envisas med att strössla över oss. Är det nån som har ett bra recept på hur man lönnmördar en tall?
Och imorgon fyller Ida 17 och nu är det bara ett år kvar innan hon blir myndig. Läskigt men stort.
Nya världar
Jag har nöjet att ha ett jobb där jag hela tiden får ge mig i kast med nya grejor som ligger lite i utkanten av eller långt utanför det jag gjort tidigare. Som epidemiolog har man fördelen av att vara generalist och kan därför tillåtas att tycka lite om allting. Man är liksom specialist på att vara generalist.
För närvarande sitter jag och ska se över det svenska övervakningsprogrammet för sjukdomen PRRS (porcine reproductive and respiratory syndrome). I fjol somras hade vi ett utbrott i Sverige som vi lyckades stämma i bäcken. Men eftersom det egentligen var lite tur att vi upptäckte utbrottet så snabbt som vi gjorde så vill vi göra en översyn av upplägget. För att försöka vässa det lite.
För att kunna göra det så måste jag sätta mig in i hur grisvärlden fungerar, och det är kul. Jag har ju mest hållt på med kor tidigare och även om det är mycket som är likt så är det mer som är annorlunda.
Och så har jag blivit inkastad i ett projekt där vi ska ta fram ett sätt att riskklassificera fiskodlingar och andra fiskhållare. Det har kommit ett nytt påbud från EU som säger att den tillsyn som bedrivs (både näringens egen och den offentliga) ska vara riskbaserad. Det är det nya mantrat vad gäller tillsyn - riskbaserat.
Jag kan ingenting om fisk, men jag kan en del om riskvärdering så det här ska bli jättekul. Vi satt i ett heldagsmöte med Jordbruksverket, Fiskeriverket och Fiskhälsan häromdagen och jag lärde mig jättemycket.
Som till exempel att det är problematiskt med röding, för även om dom är känsliga för alla slags sjukdomar så visar dom inte särskilt mycket symptom. Och då är det ju svårt att upptäcka att något är fel.
Och så har jag lärt mig att fisk som är rund inte är rund, den är bara inte urtagen än.
En annan udda grej som jag håller på med är ett forskarnätverk som heter Epizone. Nätverket pysslar med diverse aspekter av epizootiska sjukdomar, som mul- och klövsjuka och sånt. Det är uppdelat i olika teman och arbetsgrupper, och jag är med i en grupp under temat Riskvärdering. Det vi håller på med handlar om att titta på i vilken mån risken att få in främmande (för Europa) sjukdomar kommer att påverkas av klimatet.
Det finns galet många olika aspekter på detta - vi har valt att titta på sjukdomar som sprids med s.k. arbovirus (arthropod-borne viruses, sådana som sprids via insekter som myggor, sandflugor, fästingar och knott närmare bestämt). Nu gör vi en fördjupning där vi kollar lite närmare på en sjukdom som heter Crimean-Congo Haemorrhagic fever som sprids med en slags fästing som heter Hyalomma marginatum.
Jag kan ingenting om fästingar!
Men så börjar man att leta runt i litteraturen och hepp - så har man lärt känna folk som har dedikerat hela sitt liv åt fästingar och som har skrivit hyllmeter om dom - och som antingen sitter i samma hus som jag, eller borta på Evolutionsbiologiskt Centrum som jag passerar varje gång jag åker in till stan.
Uppsala är en cool stad.
Och Hyalomma marginatum finns inte i Sverige.
Men varje år kommer det flyttfåglar som har med sig några stycken.
(Det vet man tack vare fågelforskningen nere i Ottenby på Öland bland annat.)
Tänk att man lär sig nåt nytt varje dag, bara man får chansen!
Vulgokultur eller vänner?
Idag är det filmfestival. För tionde gången slår Stockholm Skydive Film Festival upp portarna, och det är klart man ska gå! Se på snygga och roliga hoppfilmer, träffa kompisar IRL, dricka öl och ljuga lite. Skönt!
Men imorse när jag vaknade visste jag inte riktigt vad jag ville. När jag låg där och läste morgontidningen och läste skvaller från Västerås, om Carola och Andreas och Ola och Sanna och alla andra som ska tävla i kväll, då började jag tveka. Ååååå vad ont det gör, vulgosuget började rulla runt inne i buken och jag kände ångest vid tanken på att missa kalaset.
Hjälp, stenåldersteknikens maktlöshet, vi har ju inte ens en DVD med hårddisk! Så att jag kan spela in allt och kolla på det imorgon bitti som om det var direktsändning.
Men så tänkte jag på min senaste gnällblogg, och på att jag aldrig träffar mina vänner, jag bara harvar runt i grottekvarnen tills det blir sommar. Klart jag ska gå! Hepp hepp!
Snart drar vi. Fryshuset, here we come!
Bloggtorka
Den kloka Sabine sa något i stil med att hon föredrar att träffa människor live framför att uppdatera sig om vad dom har för sig via deras bloggar. Nu kan man inte ens det.
Jag undrar om det är Fejsbok-träsket som är orsaken? Jag fruktar att det är det.
Istället för att skriva intressanta, tänkvärda och roliga saker som makes sense så sitter min kloka och smarta vänner och klickar på länkar som leder till Error when loading page Sorry, there are still a few things that XXX and Facebook needs to iron out...etc, eller köper små elektroniska blommor för riktiga pengar (nej det hoppas jag att ingen gör) eller säljer och köper sina vänner för låtsaspengar, eller svarar på tester som man sen måste spamma minst 20 andra med en inbjudan för att överhuvudtaget få svaret på...... och miljontals andra helt IQ-befriade aktiviteter på detta Fejsboksfenomen.
Det enda mina vänner möjligen uppdaterar om sig själva är vad dom håller på med för närvarande.
Äter, sover, bajsar, tittar på TV. Hur kul är detta på en skala??
Jajajaja, jag håller på jag med, men jag känner mig lurad och dum och att jag sumpar livet för vaddå och det borde fler göra tycker jag :(.
Ur led är tiden
Allt det här klimatsnacket. Jag kommer ihåg när jag läste till veterinär. Den vintern vi var nere i Skara på en av grupprotationerna, för att åka med distriktsveterinärerna där.
Vi bodde i en studentkorridor på Kaplansgatan och gick till och från Veterinärinrättningen varje morgon och kväll. Jag minns hur varmt det var, hur tussilagos hade börjat komma fram och knoppar slå ut - i början av februari. Det här var typ för 20 år sen.
Men då var det ingen som oroade sig över det, det var ju bara så. Det skulle komma kallvintrar igen.
Och det gjorde det.
Kanske är vi föremål för en masspsykos som inte sett sin like sen Emil i Lönneberga var liten och en kraschande komet skulle förinta jorden? Men so what. Det är ju iallafall ingen som mår dåligt av att börja tänka lite miljövänligare.
Det syns redan hur de som är på hugget har börjat se var det går att dra nytta av det hela. Helt vanliga barnkläder blir helt plötsligt jättemiljövänliga och ekologiska, för att inte tala om alla gröna bilar, tågresor och alla fantastiskt genomtänkta materialval på IKEA. Jag lovar att det finns inte en enda ansökan om forskningsmedel idag där man inte - om det överhuvudtaget går - försöker att få in något litet om klimatet, om inte annat för att visa att man har koll och tagit med det i beräkningen också.
Hm. Man kanske borde börja tänka mer typ what's in it for me.
Och sen glatt strunta i ifall det är sant eller inte.
Kroppsspråkförbistring?
Den blev ju väldigt uppskriven när den kom så jag hade ganska höga förväntningar. Men det ska man ju aldrig ha. Summa summarum så tyckte jag att den var rätt trist. Sorglig förstås (och inte mindre sorglig för att Heath Ledger gått och dött i en "tablettolycka"). Men ändå, ganska tråkig.
Jag fattade liksom aldrig hur/när attraktion uppstod mellan killarna. Helt plötsligt var det bara pang på. Sen var det inget direkt efteråt heller som gjorde att man fick känslan av hur dom kände för varann. .
Jo det är klart att man fattade att dom gillade att vara tillsammans och att dom gärna drog tillbaka upp till bergen för att fiska och "höghöjdsknulla" som Jack kallade det, men ändå.
Kanske missade jag det för att jag börjat somna i soffan precis innan det hände? Eller så beror min bristande förmåga att fatta storheten på att jag helt enkelt inte kunde plocka upp dom där vibbarna. Det ligger nära till hands att tro att det inte har att göra med att jag är straight utan med att jag är tjej. Kanske ni killar därute fattade allt?
Men bildspråket och naturvyerna var fantastiska.
Sickos
The little sicko.
Meijas favorit-DVD just är Fem myror. Det är häftigt att se hur hon formligen suger i sig både siffror och bokstäver. Hon drar hela alfabetet när hon vill och så kan hon räkna till 20.
Det är nåt med det där programmet som är helt genialt.
Synd att hon dog så ung Eva Remaeus, hon var ju så söt :/.
Den 16 februari är det filmfestival. 10-års-jubileum och allt. Jag hade sett fram mot ett par timmars knådning och ompyssling på Stockholm Day Spa uppe på Åhlens, tillsammans med fru Bäcklin (vår belöning för lång och trogen tjänst för SF..), men tji fick vi. Problem med personalens schema och hepp så var vi flyttade till mitten av april. Jaja. Kom på att jag måste ringa och kolla att det inte blir problem med presentkorten, för dom går ju ut i början av april. Vilket betyder att det är 2 år sen vi klev av styrelsen, uj vad tiden går fort.
Och så måste jag bara hylla min stora idol och hjälte, Kjell-Åke Ahlin. Han är IT-ansvarig på V-fak på SLU och en sån person som alltid, alltid, alltid ställer upp. Till och med när han inte kan hjälper han till så att man kommer vidare med dom problem man har. Under alla år som jag satt som extern Svensk Mjölkare var det Kjell-Åke som hjälpte mig när det behövdes. Och även fast jag flyttat upp till SVA nu så hjälpte han mig att backa upp gamla bilder från en hårddisk som kraschat.
Idag kom min f.d. arbetskamrat Lotte upp från Kalmar med en dator som lagt av - fläkten paj - och det vid en väldigt väldigt dålig tidpunkt, mitt bland föreläsningar, ansökningar och liknande. Kjell-Åke lägger allt åt sidan och hjälper henne att få ut datat. Han bara är sån, alltid hjälpsam utan att kräva nåt tillbaka.
Mammas bröd är bäst
När tjejerna var mindre brukade jag baka lite då och då. Eller ganska regelbundet faktiskt.
Själv hade jag ett favvobröd med lingonsylt och rosmarin, men till Ida och Hanna brukade jag baka rågsiktkakor. Typ vanliga, fast utan hål i mitten så det går att skära dom som limpor ungefär, fast skivorna blir lite långsmala istället.
Nu bakar jag inte så ofta (har blivit lat/praktisk/rik) men när jag väl gör det så tänds det nåt lyriskt i ögonen på avkomman, och innan kakorna hunnit kallna på gallret är hälften uppätna.
I måndags, när jag öppnade smörpaketet på morgonen, så stod det med stora bokstäver i smöret: "MAMMAS BRÖD ÄR BÄST".
Dom vet verkligen hur dom ska linda mig runt sina tonårsfingrar.
Nu är det inte bara Ida och Hanna som gillar det där brödet, utan Ken och Meija äter det också med god aptit. Jag får helt enkelt dela med mig av hemligheten så kan vi baka allesamman.
Luktar gott gör det också.
ESS som i svett
I fredags hade vi kickoff för nya organisationen på SVA.
Från att ha bestått av en massa avdelningar är vi nu ett antal, något färre, enheter.
Det är stort :).
Kul fest blev det i allafall. På tema Idol hade alla enheter hade fixat ihop något slags framträdande. Våra fem nya så kallade processägare var jury.
Vi på f.d. ASK (avdelningen för sjukdomskontroll), numera ESS (enheten för sjukdomskontroll och smittskydd) hade dragit ihop till ooootroligt slimmat dansnummer, en unik mix av Fatboy Slim och Dolly Parton.
Sen blev det som det brukar när det är bra musik och en massa likasinnade. Jag fann mig själv hoppandes upp och ner med armarna i luften i ett antal timmar, med svetten sprutande och sminket rinnande. Till slut gav fötterna upp och jag linkade hemåt. Vaknade sen med ont både här och där, men det var det värt.
Mamma har varit och hälsat på den här helgen också, det var trevligt!
Vi har i och för sig inte sett så mycket av henne, för hon har mest hängt nere på stan med sina polare.
Ungefär som när Ida och Hanna är här med andra ord. Men vi har iallafall ätit frukost tillsammans, och det var ju några år sen sist. Tjugofem eller så.
Hela den här dagen har gått åt till att redigera film från i fredags. Har inte gjort sånt så värst mycket tidigare, men det var ju lite kul. Jag gillar när saker och ting är intuitiva, då är det nån som gjort sitt jobb. 
Tulpaner. I like.
Nu har Meija somnat och imorgon är det jobb igen. Jaja.
