Allt är relativt
Vi har ju faktiskt tvättat den gamla med jämna mellanrum, och nog trodde jag att den var ganska fräsch, men ack vad jag bedrog mig. Vitt is not always what it seems...
Godkänd handledare
Har hört en del nedlåtande kommentarer om sådana där handledarkurser (onödigt ont, typ), men den här var bra! Jag behöver bara tänka på övningskörnignsförsöken med min egen mor för att inse att det inte är helt självklart att lära ut bilkörning (inte ens om man är lärare). Och det finns en del likheter med att utbilda fallskärmshoppare; tekniken är inte svår, bara aningens onaturlig; förberedelse och marginaler är allting; det mentala är viktigt, det sabbar om man pushar på för hårt alt. har dålig attityd; killar överskattar sin förmåga; väldigt få olyckor beror på materialfel osv osv. Gissar att den grundläggande likheten är verksamheter där det kan gå riktigt dåligt riktigt fort om man gör fel.
Fick lite tips om hur man kommer tillrätta med nybörjarfel, bra övningar att börja med mm. Känns lite jobbigt att man inte har dubbelkommando, men fick iallafall veta att om man ska ta tag i ratten så ska man gå in under armen (lättare bryta då) och styra. Och handbromsen finns ju, men den vill man ju inte alltid dra i.
Hur som helst. Det lär bli en spännande sommar med tidiga morgnar på parkeringen utanför Coop Forum.
Uttjänt trotjänare
Noa har för länge sedan övergett detta flaggskepp till barnvagn vilket innebär att det börjar bli hög tid att högtidligen avyttra den. Hanna försöker övertala mig att spara den till henne, men såvida hon inte tänker bli tonårsmamma så tror jag inte att jag har varken tålamod eller utrymme.
Jag köpte den billigt på Fyris marknad 1994, långt innan Blocket och Tradera såg dagens ljus, och den var nog halvgammal redan då (iallafall hyfsat omodern). Men nu har det visst gått tillräckligt lång tid för att retro-trendmedvetna unga mammor ska tycka att den är urläcker.
Tre barn har snusat gott i den, så den har verkligen gett valuta för pengarna. Frågan är om jag kan lyckas sälja den för mer än jag gav för den? Den blir billig ändå.
Snabbrepris på senaste månaden och lite till
3 april: Ken har burit Meija i snart 6 år. Nu är det äntligen slut på det. Nu har hon fått en sparkcykel.
11 april: Noa har fått sina första skor (well fått och fått, han har ärvt) och vi har gjort oss av med resterna av julgranen som legat gömda under väldigt mycket snö.
Också 11 april: Uppsala har fått en ny centralstation som spanades in dagen innan invigningen. Där finns också något så ovanligt och arkitektoniskt och tekniskt makalöst som en gång UNDER järnvägsspåren, den s.k. Centralpassagen (ironi: staden har just tagit sig ur 1800-talet vad gäller infrastruktur).
Den är bra för sparkcykelåkare.
16 april: Firade Hanna som fyllde 16 den 13 april. Det börjar bli svårt att få plats med ljusen på en vanlig 12-bitars tårta, och paraffinångorna ligger täta efter släckningen..
16 april: Mormor hade med sig taxarna till Hannas "kalas", och taxarna gillade Noas dojjor. Men men, bättre en Noasko i en taxmun än i toaletten. För det är ju där dom hamnar om Noa får välja.
22 april: Så kom snön igen, huvva! Ken gick ut och gjorde en snöängel.
25 april: ..och vi väntade och väntade på Meijas tand som aldrig ville trilla ut. Till slut hängde den en halv centimeter längre ner än den andra...bara en tidsfråga...
29 april: Carshooting av Hallands vackraste väg. På snabb tur i södra Sverige, föredrag i Jönköping, gårdsbesök i Vessigebro, flyg hem från Ängelholm. Just ja! Fjärde grejen jag sumpat den här senaste tiden. Glömde kolla bokningen av hyrbilen. Skulle bara ha den en dag, den 29:e. Såg priset, tyckte det var lite högt, men glömde följa upp det. Visade sig att dom bokat den 27-29. Hertz la nyckeln i Jordbruksverkets reception. Dom visste förstås inte vem jag var, så när bilen inte var uthämtad den 28 ringde dom Hertz som kom och hämtade nyckeln. När jag skulle åka till Vessigebro den 29e så fanns där ingen bil. Skulle åka kl 12, 17 mil, gårdsbesök, sen en timme till Ängelholm för att flyga hem. Liiite tajt schema. Ingen bil ledig hos Hertz eller Avis, h-e! Men Europcar kunde ställa upp, pust..!
29 april: På väg till Ängelholm i hyrbil, hade just bevittnat hur polisen prejade in bilen som jag kört om och som sedan körde om mig (close shave!!). Såg skylt ner mot havet, bara någon km bort, var tvungen att svänga ner och titta lite.
Skummeslövsstrand.
30 april: Traditionsenlig picknick i Stadsparken. Fast vi skippade forsränningen. Som synes så försvann tanden någon gång mellan 25 och 30 april. Meija lade tanden i ett glas och väntade tålmodigt på tandfén. Som inte kom första natten. Och inte andra natten heller. Fast sen på morgonen den andra dagen så hade hon lyckats fiska ut tanden och släppt ner en guldpeng istället, väldigt märkligt!
Meija står vid en checkpoint i Stadsparken; finns 49 stycken till runt om i hela Uppsala. Väldigt trevligt sätt att lura ut Uppsalaborna i naturen. www.hittaut.nu/Uppsala/
2 maj: Tre checkpoints senare. Vår i trädgården. Äntligen.
6 maj: Fint väder och Zoonosrådsmöte på Socialstyrelsen borta på Rålambsgatan gav möjlighet till lite motion i huvudstaden. Kände mig som vaselin i huvudet, syns t.o.m. på bilden.
8 maj: Kosläpp på Stabby gård. Många var stadsborna som ville kolla in en glad ko. Ca 2000 i fjol, mer än 6000 i år. (Alla satt inte på kullen, men många). I fjol väntade vi på Noa, i år var han med.
Noa, Snutte och korna.
På väg tillbaka till bilen fixade vi ett eget kosläpp.
14 maj: Ett år, på dagen. Jättekul med den här prylen, men vad ska man göra med den?
Ahaaa...om man trycker här så låter det! Najs!! Är det det som kallas läsa?
Hm..mycket intressant. Men varför ger ni mig bara böcker??
På nåt sätt får jag för mig att ni inte vill att jag ska kunna blåsa ut det där ljuset. Eller varför står den så långt bort??
15 maj: På cykeltur till Kung Björns hög. Meija håller på duka upp picknick och kunde inte vara med på bild.
Lite mer 15 maj: På landet 10 minuter från stan. Sverige är fantastiskt. Idag tog vi fyra checkpoints och åt kvällsmat ute i trädgården. Det börjar kännas som sommar. Och Karin fyllde år.
Lågvattenmärke
Jag tror att topplocket på min hjärna har spruckit. Har insett att jag på senaste tiden glömt tre major saker, sånt som man bara inte sumpar om man tickar och går som vanligt.
Första grejen jag insåg att jag missat var när min doktorand Cissi och min handledarkollega Agneta mailade och ringde och sa att det var flera bönder som kontaktat dem och sagt att det saknades svarskuvert. Till enkäten. Den som Hanna packat men som jag orgat och postat.
Min uppgift var att hämta X lådor på Cissis rum (hon var i NZ men allt var förberett, enkäter, etiketter allting), sätta detta i händerna på Hanna och visa vad hon skulle göra och sen posta alltsammans. 400 enkäter som skulle ut till en attitydsstudie om mastit, allt synkat mellan de fyra doktoranderna i SE, NO, FI, DK. Allt gick jättebra, Hanna fixade, jag postade och hann sen åka ner till Jordbruksverket i Jönköping och till Halland på gårdsbesök, härligt fri från mailen, innan jag kom online igen och insåg att f-n jag hade glömt att se till att dom där j-a svarskuverten var med också. Hade inte sett några på Cissis rum. Hade i och för sig inte letat. Visade sig sen att de stod på ett annat rum, men ändå. Resultatet blev att Ken, Meija och jag packade en ny omgång med 400 brev på Valborgsmässoafton. Pisk skulle jag ha och snigel på ögat.
Den senaste saken som dök upp och bet mig i röven var en textsnutt i veterinärtidningen som kom den 11 maj. Den textsnutten skulle inte ha publicerats, jag skulle ha stoppat den samtidigt som jag såg till att webbnyheten stoppades. Det behövdes nämligen lite samordning mellan myndigheterna i frågan och det skulle förberedas gemensamt, vilket jag själv drivit. Och så kommer det ut ändå, på grund av mig, haha. Inget allvarligt, men har man sagt att man ska samordna så ska man ju f-n göra det också.
Sist och värst: jag lyckades planera in ett möte i London den 4 juni. Och boka resa.
Samma dag som Ida tar studenten.
Hur i h-e kan man glömma nåt sånt?? Jo det gör man om man är totalt tom i huvudet och bara kommer ihåg sånt som man skrivit upp. Och eftersom jag inte trodde att jag kunde glömma bort det, och dessutom räknat med att vara ledig den dagen så kunde jag väl inte tänka mig att jag behövde skriva upp det.
Som tur är kan min kära kompis Maria ta det (men biljetten gick förstås inte att byta namn på).
Mitt i alltsammans är det ju lite tur att jag har bloggen, för då kan jag ju i alla fall kolla den för att se vad jag har gjort, om jag skulle glömma.
Men just ja. Jag har ju glömt att blogga. Eller var det så det blev för mycket?
