Pink balls
Var till farbror naprapaten idag. Han kunde konstatera att det inte är en meniskskada i knät (skönt) men att mina något diffusa symptom (knät glappar och underbenet är lite förskjutet bakåt) kan vara tecken på en partiell ruptur av bakre korsbandet. Inget man gör så mycket åt heller, tydligen. Men det är bra att träna framsida lår.
Så jag tog ett par av Kens 1-kg's bollar och la dom i en rosa påse, fint va :).
Det funkade bra. Imorgon tar jag nog en boll till.
Fick också hållorder om att undvika impact-träning innan det onda är borta. Han trodde att det var nån slags kompressionsskada i det underliggande benet också och det kan bli broskskador om sånt inte läker av.
Eller nåt sånt.
Idag blev det klart att vi åker till Prag över min födelsedag. Vi hade ett gäng gratisresor varav två skulle användas innan sista september. Hanna är på konfirmationsläger, men Ken, Ida, Meija och jag åker. Har aldrig varit i Tjeckien så det blir trevligt.
Ska bara försöka hitta nånstans att bo. Alla tips är välkomna!
Out of the box and back again
Och när jag funderade över varför jag gjorde det här vågade avsteget från något som funkar väldigt bra (Strawberries & Cream) så kom jag på två riktigt dåliga (men sanna) anledningar.
Den utlösande faktorn var att det var rabatt på Häagen-Dazs-glass på ICA-kortet, nåt larvigt som typ 10 spänn eller nåt sånt.
Och den andra var förstås att det inte fanns någon S&C kvar, bara Vanilla och så den som jag köpte.
Så jag köpte alltså något jag egentligen inte ville ha för att det var rabatt på det som jag ville ha, och det gjorde att jag ville köpa en sån just nu, men sen när det inte fanns nån S&C så köpte jag nåt jag inte ville ha istället.
Korkat!
Men kanske ett typiskt exempel på hur marknadskrafterna drar i marionettrådarna. Och jag dansar glatt med.
Vilket osökt får mig att tänka på ett föredrag som jag hörde på på en konferens tidigare i år, där dom berättade hur dom hade löst ett utbrott av livsmedelsburen smitta; jag tror det var nån slags korv inblandad.
Det är ju ofta rätt svårt för folk att komma ihåg vad dom har ätit och när, speciellt om det gått lite tid sen man åt det. Men tack vare att flera fall hade handlat hos ICA, och eftersom ICA vet *preciiis* vad du har handlat, och när, så kunde dom konstatera att dom här människorna hade köpt korv av samma batch.
ICA vet ju hur svag jag är för S&C och visst säkert att jag skulle nappa om dom la det som rabatt på kortet.
Bah.
Städhelg
I onsdags fick jag mail från min gamla jobbarkompis Hasse som hade fått påstötningar om att mitt och Torkels gamla kontorsrum måste städas ur. Jag hade börjat ana att det nog snart skulle bli dags att avsluta det där dåliga samvetet.......har gått och småplockat då och då sen i augusti i fjol men aldrig fått tummen ur att avsluta det hela.
Sagt och gjort, jag hade inte så mycket val annat än att offra denna vackra helg på städning ifall jag inte ville att allt skulle gå ner i en container, och det ville jag ju inte.
Ken var iväg på Challenge Fillol igår så Meija hängde med ut till jobbet. Vi fixade och röjde mest hela dagen. Hon var en riktig ängel - (att jag skulle få något gjort överhuvudtaget hängde ju på att skulle orka hålla sig vid gott mod....) och sprang runt och plockade och filosoferade ända från 10 på förmiddagen till 6 på kvällen. Med kort lunchbreak på McDonalds.
Vi hittade Joannas kamel som jag skulle ha skickat tillbaka typ veckan efter att Boel fyllde 40 i fjol, men sen har den stackaren legat där i en vadderad påse, bortglömd. Men nu är den återfunnen, till Meijas stora förtjusning. 
Giraffis har tagit hand om kamelen i väntan på att den ska återse sin rätta matte..
Det mesta gick bra att kasta, nästan allt faktiskt, men vissa grejor var ju totalt ångestladdade...såna där gamla oavslutade projekt, dåliga samveten....jättebra idéer som aldrig blev genomförda...urk.. Och alla gamla papper, protokoll, statistik och presentationer från BVD-programmets början, mitt- och slutfas. Shit, det slog mig att jag stod och höll i historiska dokument, tänk om jag kastar det här, då går ju förstahandsinformationen upp i rök och ingen kan längre rekonstruera vad som egentligen hände...vem som sa vad och gjorde vad, och i vilken ordning....vilka som var med.
Ångesten gick över och mycket åkte ner i den stora gröna plastcontainern. Men jag sparade en låda till boken som jag ska skriva när jag blir pensionär :).
Det runda arkivet var fyrkantigt..
Bland det som kastades fanns också en "bärbar" dator a la tidigt 90-tal och en printer som man var tvungen att skjutsa runt på en egen vagn.
Och tonvis med pärmar som jag tömt och gett till bättre behövande studenter.
"Bärbar" dator under tjockskärm.
Skönt att det är klart nu iallafall. 8 timmar igår och lika många idag ungefär. Svensk Mjölk-skylten är nedtagen men klistermärket är kvar på dörren. 
Tack och adjö.
Årstidskaos
Lövsprickning i februari, fåglar som flyttar hem i förtid och smältande glaciärer.... det finns många mystiska tecken på att nåt är galet med klimatet här på jorden. Och här kommer ett till...
Tomtar siktade på Kantarellvägen...
...och i Murkelparken...
Förhoppningsvis leder inte det här till att vi blir utan klappar till i jul, men man vet ju aldrig.
Il retorno da ragazza
Oooooh myyyy looove, my darling, I hunger for your touch....
Glömde stänga av mobilen idag när jag flög mellan Trieste och München (oops!). När jag plockade upp den i München hade jag tre meddelanden. Ett från Ken, ett från Vodafone i Tyskland och ett från - Vodafone i Österrike!?
Hm. Där har jag ju inte varit?
Men vi flög ju över Alperna, och inte särskilt högt över heller. Kanske det fanns nån mast där bland topparna som min telefon kopplade upp sig mot :)?
Stockholm, Sverige vid 12-tiden idag. På rätt sida molnen.
Satt och slöläste i Lufthansas inflight magazine och hittade dom här. Jag suger ju verkligen på saker som rullar och glider under fötterna, men det här kanske skulle vara nåt. Batteridrivna och allt.
Skönt att komma hem var det iallafall. Först krama Ken, sen Ida, sen en sväng till jobbet.
Idag är deadline för abstract submission till en konferens som jag orgar i september. Hade fått in 52 till igår, idag har det kommit lika många och lite till. Det blir många mail med "tack ditt abstract har kommit fram blabla". Men kul att det är stort intresse.
Träden på gatan har satt igång och blommat ordentligt medan jag var borta. Sedan dom engelska trädhjältarna var här ifjol och tog ner "the dangerous willow" (som det stod på fakturan) på baksidan av huset, och putsade till rosenkornellen på framsidan, så har vi helt plötsligt blivit med äppelträd. Det blommade för första gången i fjol (dvs sedan vi flyttade in 2004).
Det måste förstås ha funnit där hela tiden, men det har inte mått så bra förrän nu. Grejen är att det kommer upp mitt bland syrenstammarna så kanske det är någon som ympat det på syrenen någon gång i tiden, eller kanske tvärtom??
Nyupptäckt äppelträd.
Vallmon har också vuxit på sig, den var bara några decimeter hög när jag åkte. Nu är den säkert 50-60 cm. Ett riktigt ogräs. Och knopparna får mig att tänka på "Little shop of horrors" av nån anledning.... ??
- Feeeeeeed meeeeee......
Ofrivillig semester
Bussen som skulle ta mig till flyget kom inte hela vägen fram. Chaffisen var inne i ett litet fiskeläge (Villaggio della Pescatore) och körde och det ville sig inte bättre än att han lyckades köra på nåt hårt. Punka blev det iallafall. Han höll på att köra in i en trädgård.
Hej och hå. Hur tar man sig härifrån? Taxi, ny buss? Det skulle komma en ersättningsbuss men den dröjde och dröjde. Till slut hade den dröjt så länge att det började bli j-ligt tight om jag skulle hinna med flyget. Taxi, nån?
Taxin kom, men eftersom den beställdes från Trieste så tog det (för) lång tid ändå.
Ann kom till flygplatsen och planet hade lyft :(.
Vad göra? Ronchi dei Leggionari är en liten flygplats, och dom har en mycket liten resebyrå där.
Med stort glasfönster not kunderna. En herre i 50-årsåldern, med Armaniglasögon, sitter innanför fönstret och låtsas inte se mig. Efter att ha ägnat 5 minuter åt "ja, jag vill prata med DIG" på teckenspråk så lyfter han sin släpiga blick mot mig. Han lyssnar, han knappar, och efter en stund rynkar han på ögonbrynen och ser tomt på mig. Tyvärr, inga mer flyg med anslutning till Stockholm idag. Det går ett imorgon bitti. 1008 Euro.
- Eh! Finns det något billigare :]?
Från Venedig finns det ett imorgon kväll, 120 Euro. Och då måste jag ta mig till Venedig också.
Hm. Ringer hem till SVA och till Ulla som sköter bokningarna på firman. Förklarar problemet. Ulla pratar med resebyrån som bokat resan. Resebyrån ringer upp, pratar med släpiga gubben. Ingen förstår någon.
Jag ringer tillbaka till resebyrån. Ulf fixar. Ny resa, 400 Euro. På köpet bokar han en enkel resa till Rom (!!????!) den 15 juni. Vette faaan hur det funkar men det blev det billigaste alternativet..
Så nu sitter jag här, ensam på Albergo Furlan i Monfalcone. Ensam åt jag kvällsmat och ensam sitter jag här och surfar, buhuuu! Nu vill jag hem!
Innan allt det här hände var det en bra dag. Efter att vi avslutade förhandlingarna gick jag på utflykt i parken som ligger precis bredvid där jag bott, Miramare. Med slottet som Maximilian av Augsburg byggde till sig och sin hustru Carlotta/Charlotta/Charlotte av Belgien (dotter till Leopold I).
Igår såg jag utsidan från båten, idag såg jag insidan.
Parken är jättestor (för att vara en "trädgård") och designades av Maximilian i tidstypisk romantisk stil (tillbaka till naturen, övervuxna ruiner, grottor, vattendrag etc). Slottet är asläckert, i vit sten. Ute på en udde, med terasser som hänger över klipporna ner mot havet. Och samtidigt ett ganska modernt hus eftersom det byggdes i mitten på 1800-talet.
Parken är också helt fantastisk, ursprungligen designad av Maximilian. Idag finns det en tropisk trädgård där, där man föder upp kolibrier bland annat.
Hur många djur ser du?
Najs terass som gick runt hela huset, med stora fönster runtom som vetter ut mot havet... I like.
Men allting är ju så sorligt! Maximilian åkte till Mexico för att bli kung och sköts där, 35 år gammal. Hans hustru levde i 60 år till och dog, gammal och galen, i Belgien i slutet av 20-talet.
I början av 1900-talet så flyttade en annan högadlig familj in, hertigen Amedeo av Savoy-Aosta, hans hustru och deras två barn. En familj av sin tid, som lät renovera övervåningen på slottet och inredde den i "italiensk rationalism" (typ funkis). Enligt uppgift var det ett hertigpar "av folket", de lät till och med barnen gå i vanligt dagis med pöbeln :).
Alla möbler finns kvar från båda epokerna - på nedervåningen, där Maximilian levde några år med Carlotta, och övervåningen där familjen Aosta bodde. (Såååååå snygga. Funkismöblerna alltså. )
Vad är det med mig och 40-tal nu helt plötsligt? Hur som helst, snyggaste roterande bokhyllan jag sett på länge.
Amedeo var pilot och gjorde en massa stordåd under andra världskriget, blev utsedd till chef över Etiopien, togs tillfånga av britterna i Nairobi och dog i fångläger av malaria och tuberkulos, bara 42 år gammal.
Hur kul är det liksom??
Läggdags. Man vill ju inte missa flyget imorgon liksom.
La turistica
Började med båt från Grignano via Barcola till Trieste.
I hamnen låg ett konferenscentrum där det pågick en utställning för folk som är i turistbranschen, så jag snikade mig in och lyckades få lite tips och en karta. Sen var jag på banan!
Jag utgick från en broschyr som hette "Walking Tour in Trieste". Den var egentligen till för en sån där "audiotour" där man ska gå med en bandspelare och lyssna. Men eftersom den gick runt i centrum till dom viktigaste hållpunkterna så kändes det som en stabil början.
Dom har så fina färger på bilarna i Italien!
Från Piazza dell'Unità d'Italia gick jag rakt upp mot höjden, förbi Arco di Riccardo och vidare upp mot Cattedrale di San Giusto. Där gick jag in. Jättefin var den, massa mosaiker och grejor. Jag tände ett ljus för alla nära och kära och sen gick jag vidare upp till fortet, Castello di San Giusto. Jag gillar gamla försvarsbyggnader, dom ligger högt, dom har en massa gångar och prång och små gluggar som man kan kika ut genom.
(Eftersom jag inte hade audiotouren så vet jag egentligen ingenting om dom här ställena, men jag tänkte att det får jag ta reda på i efterhand.)
Mördarmås äter duva på Piazza dell'Unità d'Italia
I kastellet var det en jättecool fotoutställning med bilder av Van Leo - en studiofotograf, ursprungligen från Armenien, som verkade i Kairo från 40-talet och framåt. I princip bara porträttfoton, mest svart-vitt, en del kolorerat, mycket kvinnor, mycket 40-tal, la Belle Epoque, superläckert.
Det fanns också en utställning om Triestes tillkomst och utveckling som var oootroligt..... otillgänglig eftersom ALLT var på italienska.
Efter Castello di San Giusto (som inte var med i the Walking Tour faktiskt) så återgick jag till kartan som nu tog mig ner för berget till Teatro Romano, en gammal amfiteater från första århundradet. Därifrån gick jag raka spåret bort förbi Piazza della Republica till Piazza Sant Antonio där jag köpte lite gelati, una cona de fragola e amarula. Mmmm i solskenet.
Katt på het stenmur. Teatro Romano.
Av någon anledning fick jag Nice-vibbar när jag gick där mellan kvarteren? Efter ett tag kom jag på att det var för att man ser havet så snart man kommer till en tvärgata, eftersom dom går rakt upp/in i stan från hamnpromenaden.... ljuset blir väldigt speciellt på nåt vis.
Efter glassen knallade jag tillbaka mot utgångspunkten och drog mig sen ner mot vattnet och ut på Molo Audace, (en av alla pirar) och kollade på solnedgången. Jag, ett gäng nyförälskade italienare och ett par amorösa hundar (tax + shih-zu). Det är nånting med havet som gör att jag har svårt att slita mig. Jag skulle kunna sitta där och titta hur länge som helst.
Molo Audace. Många fler än jag som gillar havet.
Men nu började klockan bli hemgång eftersom sista bussen tillbaka till Grignano gick kl 21. Så jag drog mig bort mot Piazza Oberdan, lyckades komma ihåg att man måste köpa biljett i förväg, och hoppade på 36:an som gick direkt "hem" till Adriatico!
Trieste - been there, done that!
Utsikt just nu
Mitt rum vetter ut mot Adriatiska havet och marinan i Grignano.
Fel nyanser av brunt
Både Ken och jag är av förhoppningen att vår dotter ska få växa upp i en värld där tjejer och killar är människor på lika villkor. Lite naivt kanske, men vi hoppas. Vi har konsekvent försökt undvika att falla i det rosa facket, och jobbat på att ge henne bekräftelse inte på hur hon ser ut eller hur duktig hon är utan bara genom att se henne, se vad hon gör och få henne att känna sig nöjd med vad hon förmår.
Meijas klädkorgar är proppfulla med kläder, men väldigt lite rosa. Inte för att färgen i sig är skadlig men för att många plagg som är rosa har såna attribut att man påminns om att här kommer en liten flicka som ska var söt, snäll och lydig. Meijas plagg har många andra färger, men inte särskilt mycket rosa.
Kanske är det just därför som det är väldigt mycket rosa i Meijas huvud just nu. Rosa och lila.
Häromdagen var jag förbi Skopunkten och köpte nya skor till henne, sandaler och gympadojjor. Jag passade på på väg hem från jobbet så Meija var inte med. Min övertygelse trogen så inhandlade jag två par skor i bästa unisex-brunt. Läder, robust, rejält.
När Meija får se dem bryter hon ihop totalt.
- Nej, nej, nej, nej, nej mamma, NEEJ inte bruuunt! ylar hon och ålar sig som en metmask när jag försöker övertala henne att åtminstone prova dojjorna. Skorna tas på under protest men åker av lika snabbt igen.
Så vad göra? Om jag åker tillbaks och byter dom för att det är "fel" färg, är det då en tragisk form av curling? Ska jag visa vem som bestämmer och limma fast skorna på henne, så får hon sitta där och vråla tills hon inte orkar mer?
Jag åkte tillbaks och bytte. Tog ett par silvriga sandaler med rosa kanter, och ett par röd-vit-beige gympadojjor (fanns inga lila..). Meija tyckte att dom var skitsnygga och har på sig dom hela tiden.
Könsmaktkampen - Ann: 1-0
Dom är så snygga att man kan sova med dom..
Gone with the wind
Gjorde fyra roliga hopp innan jag klantlandade i nollvinden och gjorde illa knät tillräckligt mycket för att inte vilja hoppa på söndagen (då det också var nollvind).
F-n vad det gräver i frustrationen när solen skiner och alla bara hoppar på :(.
Det var träning för blivande HM i helgen och Jens ställde upp och lekte elev.
Åkte och köpte Rehband igår och det kändes bra. Knät är fortfarande svampigt och går inte att böja mer än till hälften men idag kan jag iallafall sträcka ut det helt. Jag tror jag hade tur.
Vill upp till Gryttjom igen på lördag, förhoppningsvis kan jag åka med Karinomatte för Ken är i Göteborg och slåss om SM-medaljerna i fäktning. Hoppas kunna övertala Hanna att vara med Meija, så kanske jag kan hinna med ett par hopp iallafall. Måste hem tidigt på söndag för då åker jag ju till Trieste. Plus att vi ska åka förbi min gamla jobbarkompis Torkel som fyller 50.
Dagens positiva överraskning: Fick glädjevärdering på huset från Swedbanks Fastighetsbyrå. Kanske man skulle slå på stort och anlita proffs så att Meijas rum blir klart nån gång.
Dagens konstighet: Idag ringde en rekryterare från Manpower och tyckte att jag skulle vara intresserad av en tjänst som marknadschef på ett biotech-företag här i stan, hihi. Det var ju god humor. Men jag är rätt nöjd där jag är faktiskt.
Vår! Snart sommar!
