snabel@nn

Förmiddagen idag blev en effektiv rundtur som startade med Meija-tandkoll på Folktandvården (fick TVÅ klistermärken för att hon var så duktig), vidare till återvinningsstationen i Boländerna, upphämtning av dyna på Trädgårdsmagasinet, till Biltema, lunch på Max och sen i ilfart till vårdcentralen för att hinna med Noas första läkarbesök.


Noa gillar utelivet och konstaterar nöjt att han återigen knaprat in något tiondels kilo på lilla My, är nu uppe i 6155 g..... 

På sådana här varma dagar är det är ganska skönt hemma i vårt hus och i vår trädgård, det finns alltid skugga att få. 


Frukost på framsidan.


Om man vill bada finns alltid Elsa, hundpoolen.


Och nu börjar rosorna och pionerna blomma också! I like.


Cykel med tillhörande hjälm, flitigt använd på senaste tiden...


Hanna sitter och läser i soffan på baksidan. (Möblerna som var mitt måleriprojekt i väntan på Noa...)


Kul med studsmatta tycker Meija. Våra nya grannbarn tycker också det, så Meija får sällskap ibland. Det tycker hon också är kul. Men just nu är dom bortresta så då får mamma hoppa in istället..


Inget himmelsdyk, men glad ändå!


Drunknade dockor, hängda dockor, dockhuvuden uppsatta på stänger...
När Meija leker ser det ut som nåt ur CSI.
 

Sommarfrukost

Utsikt just nu

Förra veckan var vi i England och firade att Clare och Andy gifte sig. Clare är världens snabbaste omotoriserade kvinna och hon och Andy har varit och hälsat på oss i Sverige vid ett par tillfällen, så nu var det vår tur. Vi hade bokat hyrbil och boende på tre olika ställen. Det blev första utlandsresan för Noa och första vänsterkörningen för Ken.

Bröllopet var på lördagen men vi reste över redan på torsdagen eftersom det var ett eftermiddagsflyg och vi ville slippa stå på i full fart ner till Devon samma dag. Vi sov över första natten på the Shaven Crown, ett jättemysigt värdshus i ett litet samhälle som heter Shipton-under-Wychwood.


Innergården


Ingång till den obefintliga receptionen (ett nyckelskåp på väggen). Och kassan/kontoret hade dom i en fönsternisch vid baren.

På fredagen passade vi på att besöka ett av mina barndomsminnen, "lilleputtstaden" i Bourton-on-the-Water (som är en miniatyr av staden själv).


Lilleputtstaden anno 1969 eller nåt sånt. Syrrans fotoalbum.


Lilleputtstaden anno 2009, med jätten Meija i antågande.

Sen bilade vi söderut och landade nere på Yarnhay B&B i Modbury vid 19-tiden. Stort rum med det mesta man behövde för att kunna sköta sig själv och värsta engelska lyxfrukosten på det.


Sue såg till så att vi slapp svälta..

Modbury är ett litet välmående samhälle med ca 1600 invånare som är först i världen med att skippa allt vad plastpåsar heter i affärerna. (I alla fall gratis plastpåsar, om man betalar går det att få i livsmedelsbutiken i alla fall..).


Broad street, den bredaste gatan i stan..

Bröllopet hölls i St. Werburgh's Church som ligger precis nere vid havet i ett annat litet samhälle som heter Wembury, där Clares pappa bor.


Hur många kameror finns på bilden..?

    
Alla var festklädda....(utom killen som skötte kyrkklockorna dårå.. :-))

Fin, kort och avslappnad vigsel (Noa skötte sig exemplariskt även här), och sen fest på Kitley House, ett sånt där fantastiskt country house som det finns hur många som helst av i England, men bara där.

Att resa runt i Devon var en upplevelse i sig, inte bara för att vägarna var jättesmala och kantade av höga buskage så att det kändes som att man körde i en tunnel eller bob-bana hela tiden, utan lika mycket för att "infödingarna" körde som om de hade hur bra sikt som helst... Buskarna/träden klipps visst en gång per år, måste vara ett jättejobb med tanke på hur många mil väg det handlar om.

Med tanke på hur struligt det varit att fixa pass till Noa, och att vi dessutom parkerade på plats nr 13 på Västerås flygplats så hade jag onda föraningar om att något mer skulle hända under den här resan. Och under natten till söndag så fick jag veta vad det var; kräkningar och diarré som gjorde att jag mest var som ett grått lakan i baksätet när vi började köra norrut. Ken var för övrigt halvsjuk hela tiden (öron-näsa-hals-mage) så det här var mest som en slags patologisk höjdpunkt på resan. Men Meija och Noa höll sig i alla fall friska, det var ju det viktigaste.

Sista natten bodde vi på The Annex B&B, bara några minuter från Stansted. Trevlig dam med en son som hade lite "learning difficulties" , vilket gjorde han inte riktigt förstod att han inte kunde gå in och ut ur vårt rum hur som helst... Men vi sov gott, och resan hem gick smärtfritt (min mardröm var att jag skulle sitta på flyget och spy/bajsa på mig men jag blev bättre under natten efter lite cola och Actimel).

Och natten till midsommarafton kom Ida hem igen efter ett år i Spanien. Idag skjutsade jag iväg henne och Hanna till tåget; dom ska till Gbg och kolla på AC/DC. Hanna har lyckats paja knäet igen, det högra den här gången (första gången!), så hon kommer att stå och knuffas nere på innerplan med kryckor stackar'n (första gången även det).

Igår åkte Meija, Noa och jag till Surahammar och Värntorp och hälsade på storasyster Jane och hennes band av hästar, hundar, katter, man Tommy och "barn" Martina (snart 28). På vägen plockade vi upp mamma Robine i Västerås. Ken var kvar hemma och jobbade, stackarn.
Jane hade också en liten bebbe att visa upp, någon vecka yngre än Noa, lika jättesöt men betydligt mer långbent och rörlig. Lite blyg men när han insåg hur bra jag var på att klia svansrot så tinade han upp och satte sig nästan i knät på mig. 


Grymt skönt att nån fattar att man längtar efter att bli kliad på rumpan när man har kort hals och dålig balans...


Söt!

Vi var och hälsade på islandsdamerna Glöd, Thruma och Hulda också och Meija vågade sig på att gosa lite med snälla Thruma. Det blev ingen ridtur den här gången, men jag får se till att ta med henne till moster lite oftare så ska det nog bli rida av framöver.


Thruma i sin biohazard-outfit (=anti-knott), med näst minsta och äldsta kusinen.

Noa skötte sig väl (sov, bajsade och åt) och mormor mamma fick gosa lite. Hon har bra spridning på sina barnbarn, min mamma. Hennes barn har ynglat av sig under 28 år nu. Nio kottar totalt och med Noa gick killarna upp i majoritet igen.


Mormor mamma och goa Noa.

Nationaldagen firades för övrigt med pannkakor, grädde och färska jordgubbar. Meija och jag åt tre var. Gott.
På vägen hem höll Meija konsert i baksätet. Förutom hela Mamma Mia-repertoaren och sångprogrammet till avslutningen på dagis så gick Cara Mia på repeat. Hon är bra på både melodier och texter faktiskt.

Söndag är baddag för Ken och Meija. Badis kallar Meija det. Efter badis idag drog vi alla upp till Gryttjom för att kolla av husvagnen lite och se till att rädda undan kuddarna som vi trodde att vi hade lagrat i Nedre över vintern. Visade sig emellertid att dom var kvar i husvagnen, så vi var ute i lite ogjort väder. Men allt såg fint ut och luktade OK, skönt.
Gryttjom däremot var som en spökstad - en solig söndag i juni, inte en bil på parkeringen, och ett havererat plan ute på taxibanan.. 


Vad är fel med den här bilden?
1. Barnet håller på att gå under flygplansvingen.
X. Stugorna är målade.
2. Det finns plats på parkeringen.

Fast borta vid Närmre fanns iallafall lite liv. Martin och Calle har passat på att fixa iordning tandemstugorna, riktigt snyggt har det blivit. Och så höll dom på att göra iordning Inre så att det ska bli riktig affär där. Bra det med. 
Makkara var stängt. Ken provlåg en hängmatta vid grillplatsen och sen gick vi förbi Blå Hallen och lokaliserade våra matlådor, tog bort dom till husvagnen tills vidare.


A bed with a view..


Meija provhoppade nya studsmattan och sen åkte vi och köpte glass på Preem i Månkarbo.

Hanna har kommit hem från Sweden Rock ikväll och nu vill hon iväg på nästa festival, Peace and Love i Borlänge. Innan det ska hon på AC/DC på Ullevi. Dom rika har råd!
Fast först av allt ska hon få ta hand om huset när resten av oss åker på bröllop i England. Får intrycket att hon tycker det är rätt OK att bo själv några dagar med mammas ICA-kort...?

Dagens medborgerliga insats.


Uppdrag röstning..

Och plötsligt händer det! Ett magiskt ögonblick inföll när jag kom ut från F&S i förmiddags, just där, just då var den vanligaste bilen i världen en grön Nissan Micra...


Mmmm, vackert!

  
 

Noas pass är i hamn. Pust. Vi pushade pappersarbetet lite och har nu blivit lovade av polisen att allt ska vara klart på måndag. Under resans gång har jag lärt mig/fått bekräftat en hel del:
- B-post ska ta 3 arbetsdagar. Men det kan lika gärna ta 4 arbetsdagar, 5 med den dagen som brevet läggs på lådan. Om det tillkommer en helg mitt upp i allt detta så blir det en vecka för ett brev att ta sig från Eskilstuna till Uppsala.
- Skatteverket har jobbat jättemycket på att ha bra service mot kund och jag tror till och med att dom är en av de myndigheter som svenskarna är mest nöjda med. En baksida av det är emellertid att det inte längre går att få tag på någon på Skatteverket med mindre än att man vet vad den personen heter. Dom tar nämligen allt genom Skatteupplysningen 0771-567 567. Söker man på telefonnummer till ett lokalt skattekontor får man också det numret. Egentligen genialiskt, och skyddar antagligen handläggarna väldigt bra så att dom kan jobba med det dom ska jobba med samtidigt som myndigheten ändå upprätthåller sin service mot allmänheten (säger jag som anställd vid en myndighet som inte har den här lösningen). Men just i min situtation så blev det lite jobbigt när man behöver ringa flera gånger, köa (även om man får veta hur många handläggare som servar hur många i kön etc) och dra samma story om och om igen...
- Det elektroniska kommunikationssamhället har gjort att ingen vet var saker görs och hur saker skickas. Myndigheterna outsourcar scanning av blanketter etc till företag i glesbygden och ingen vet på förhand vem som kommer att handlägga vad och var dom personerna finns. Skatteverket är inget undantag och det gör att allt känns väldigt opersonligt och osäkert i ett läge när man vill ha namn, nummer och veta när-var-hur.
- Ett nytt system för folkbokföring har införts, och där har barnet varken förnamn eller efternamn innan det är anmält av föräldrarna. Tidigare hade de automatiskt mammans namn, och med den informationen kan polisen utfärda pass, även innan barnet fått förnamn..
- Det finns en hel del hjälpsamma människor runt om på våra myndigheter. Birgitta Andersson på Familjerättsbyrån i Uppsala t.ex., (även om det sen visade sig att vi inte behövde ha igenom bevis på gemensam vårdnad just för passets del...).

Ida kommer hem om 2 veckor! Ordningen återställd. Min jobbarkompis Jenny tyckte att jag skulle vara mindre working mum och mer lattemamma. Jag tänker ta henne på ordet och ser fram emot att få lite sällskap av äldsta dottern.. :-)

Utemöblerna är färdigmålade, dynorna har kommit.... Det blir riktigt mysigt när man riggar upp allt med lyktor och allt. (Synd bara att det regnar och är 3 plusgrader, känns inte jätteläge att sitta ute just nu....)
Bildbevis kommer så snart vädret tillåter.

Hanna är på Sweden Rock. Och tältar. Enligt uppgift är vädret och temperaturen bättre än här, men å andra sidan var det igår kväll, har inte hört hur natten var...

Studsmattan har kommit upp. Ny plats för året, för vi ska försöka rädda det som räddas kan av gräsmattan där den stått de senaste åren. Kul är att vi har fått nya grannar med två tjejer 7 och 9 år som Meija börjat bonda med. (Sånt går betydligt lättare om man har en studsmatta).

Noa vägde 4990 g i tisdags, gissningsvis har han sprängt 5-kilosvallen nu. Det är inte lätt att vara liten och full med mat hela tiden, och dessutom ha jobbigt att rapa. Stackarn har inte gillat att ligga ner och bajsa/kräkas i horisontalläge utan det har varit skönare att göra det med huvudet lite högre....  Det som funkar nu är att han har fått min kudde till sin säng, där somnar och sover han som en kung, lite halvsittande.


Skönt sovläge 1


Skönt sovläge 2

Var och tränade "vanlig" jympa igår! Ååå vad skönt det var, jättebra ledare också. Har längtat. När magen började bli för otymplig att ligga på i slutet av 7e månaden så gick jag över till mammajympa. Körde på med det, faktiskt fram till dagen efter Noa skulle ha kommit, så pass skonsam är den. Sen var vi iväg på det sista passet för terminen nu när han fyllde 2 veckor.
Det som är bra med mammajympan är att man kan ha med sig bebisen. Nu löste vi det så att Ken var hemma med nymatad Noa och det funkade det med.
Och helt plötsligt blir jag både gladare och trevligare för min omgivning!

Annars är det ganska lätt att fördriva dagarna med att göra ingenting....eller göra en massa saker som inte leder nånvart, som typ surfa slumpmässigt, plocka i och ur diskmaskinen/tvättmaskinen, vika tvätt, bädda sängar, skicka mail...fundera över vad man ska äta, om man ska baka nåt (anledningen till varför jag behöver komma igång och träna kanske)... Tragiskt men sant, jag behöver, to-do-listor för att hålla styr på mig själv även när jag är "ledig".

Nu kallar sonen - hepp!