Inbyggd fair play?
Från ny synvinkel
Stadsskogen dag har det varit sista söndagen i augusti så länge jag kan minnas, men jag har aldrig gått dit. Men nu var Hanna med och hjälpte till och det gjorde att Ken och jag fick tummen ur.
Där fanns grillade korvar, information om smultronställen i Uppland, kardborrkastning, ponnyridning och en liten 4H-gård med kaniner, getter och grisar och mycke mycke mer.
Kultivatorkulting
Men höjdpunkten var helt klart att vi fick gå upp i vattentornet. Det har ju alltid stått där liksom, ouppnåeligt. Nu fick man gå dom 180 trappstegen upp och kolla in Uppsala von oben. (Det finns ju inte så många utsiktspunkter i vår platta stad, så det var en annorlunda upplevelse).
Vattentornet byggdes på femtiotalet, och man kunde se att ovanytan en gång i tiden hade varit belagd med stenplattor i ett genomtänkt mönster. Nu växte det mest mossa och små trädskott där uppe. Lite ruffigt mysigt på nåt vis.
Och mjukt och gott att gå på.
En annan ny upplevelse idag - jag provade på spinning för första gången i mitt liv. Har alltid varit lite skeptisk till att trampa i grupp utan mål, men nu måste jag försöka vidga mina vyer eftersom jag inte kan gå på hopp-och-skutt-jympa utan att knät hotar att hoppa ur led.
Och jag tror man måste ge det några gånger. För sådär jättekul var det inte, och jag saknar att inte få använda armar och axlar mer. Men svettig blev jag iallafall, och det är ju alltid nåt. Kanske nästa steg är att gå på jymmet (fast det är ju riiiiktigt boring).
Fridge poetry slam
En kväll innan vi åkte till Prag satt Ken, Ida och jag runt köksbordet när Meija började springa fram och tillbaka mellan kylskåpet och bordet, och delade ut små ordbitar till oss, i tur och ordning. Det blev som en helt random poetry slam contest till slut. Varje bit skulle förstås infogas så att det blev ett sammanhang.
Och på nåt märkligt vis så hamnade bitarna så att Ida fick alla positiva ord, Kens alster blev självkritiskt och mitt blev bara typ...deprimerande.
Nu ere helg igen
Kaffe på sängen, Meija i knät och datorn på benen. Ken bredvid. Det är lördagsmorgon igen. Veckan som var liknade ganska mycket veckan innan, fullt ös medvetslös. Fortfarande mycket med konferensen, men många pusselbitar börjar falla på plats, såna där viktiga grejor :) som menyer, underhållning och sånt. Idiotjobb som tar en massa onödig tid, som att gå igenom alla 128 abstracts för att se vilka ord som ska vara upphöjda/sänkta eftersom det fallit bort när redigeraren tog över dem.
Samtidigt har jag haft en deadline för ett temanummer av våran tidning SVA-vet, elva artiklar som skulle editeras och OK:as med folk från fyra andra myndigheter innan dom sätts i händerna på layoutarna. Och förberedelser för införandet av slakteriprovtagning på svin. Plus planering av ett projekt där vi ska försöka validera smarta sätt att provta nötbesättningar för VTEC. Och sen ett möte med näringen på Jordbruksverket nere i Jönköping samma dag som Ken och jag ska på kräftskiva på Slottet på kvällen (fringe benfits från konferensfixet :)).
Samtidigt har jag inte känt mig stressad, har känt att allt flyter på och att jag lyckats koppla av när jag inte haft jobb framför mig. Tror det är en av mina starka sidor :).
Lite för själen fick jag förra helgen också när jag planterade lite inför hösten i blomlådor och krukor. Man blir så snäll av att få jordiga fingrar.
Och nästa helg är det speedtävlingar. Elva anmälda har vi nu tror jag. Och det ser ut att bli dubbel comeback - både Ken Hansen och Anton Westman är tillbaka i latexland, det ska bli kul att se hur det går :). (Hoppas hoppas hoppas att det blåser och är soligt och torkar upp....hoppas hoppas).
Mitt upp i all det här håller Ida på att packa för att åka till Spanien i ett helt år, jag tror varken hon eller jag har fattat det än. Hon jobbar på på Donken, och rummet ser ut som vanligt. Och jag jobbar på som vanligt. Egentligen borde vi åka iväg och göra nåt tillsammans. Det var kul att hon följde med till Prag i alla fall.
Söndagsfint
Satt och jobbade hela gårdagen medan Ken, Eva och Meija var nere på stan och njöt av solskenet.
Idag måste jag slappa lite.
Hoppas solen fortsätter skina så att fältet torkar upp. Lite jobbigt om vi skulle få lov att flytta hela speedtävlingen till Gävle.. :-/
Tredje bollen i luften förutom jobb och speedtävling är 50-årskalaset för klubben. Har bland annat fått dekoration på min lott. Nån som vet var man får tag på heliumtuber nära Tierp? Hittar en hel del i Sthlm men inget norröver..
Högtryck
Och så har jag gjort samma misstag som vanligt, haft möten precis innan sommaren och sen lagt in en massa möten "när folk kommit tillbaka från semestern" som man skulle ha hunnit göra saker till. När fan skulle man ha hunnit det?
Dessutom börjar dom där sakerna som man tänkte att man kunde göra klart under sommaren för att man inte hann i våras komma ifatt en....bähhh!
Men oktober ser bättre ut.
För övrigt funderar jag starkt på att åka till Perris i maj nästa år och hoppa stort. Nån som vill följa med?
Inspiration (i kombination med väderleksrapporten). Foto Busen förstås.
Bästa presenten
Jag fick ju en digital fotoram av Ken i födelsedagspresent. Men det var inte det enda. Det var egentligen bara en cover för den *verkliga* presenten....
...ett års veckostädning! (Enligt uppgift inspirerad av detta.)
Och det funkar! Imorse var huset dammsuget och våttorkat innan jag kommit ur sängen...
Ribban är lagd :)
Kilopris
I fredags var jag ute och letade konfirmationspresent. Var inne på Hallbergs guld och på Lush. På Hallbergs köpte jag ett guldägg som fungerar som presentkort. Kostar femhundra spänn per gram. Om man vill kan man använda det som smycke, annars kan man byta in det mot det man vill ha. Tio år gäller det. Smart tyckte jag, både för Hallbergs och för veliga personer som jag själv.
Men insåg sen att det är den som skapade Lush-konceptet som måste vara det verkliga geniet. För hur kan man annars förklara att man lyckas sälja glycerin för ett kilopris som är högre än grampriset för guld??
690:-/kg för "The Big Calm", en duschtvål i dallrig geléform.
Tonårsbetraktelse
Jag var själv grymt ego som tonåring (och min tonårsperiod varade nästan i 20 år :)) så jag kan gissa ungefär vad som kan röra sig i huvudet. Men varför måste man behöva få X års avstånd till sina egna fjortisattityder (kanske är dom värre när man är 17...?) innan man inser hur pinsamma dom var? Och innan man fattar med hjärta och hjärna hur hårt man landar om man tror att det alltid kommer att finnas nån som städar upp efter en?
Tänk om man bara kunde tanka över alltsamman så slapp nästa generation göra samma misstag?
Pragsammanfattning
En kort sammanfattning är att i måndags blev det historia, geografi och klassiska turistaktiviteter, tisdag var shopping och kroppsomhändertagande på både in- och utsida och onsdag gjorde Ken och jag typiska Ann-Ken-grejor (tog oss upp i höga saker och knallade omkring planlöst) och Ida gjorde typiska Ida-grejor (surfade, åt på McDonalds och läste Manga).
Utsikt mot borgen från Karlsbron (där tjeckerna i sista stund stoppade svensken i slutet av 30-åriga kriget...). I nederkant ligger Kampa Park.
Det här är verkligen en stad som dryper av historia, vackra saker och musik, och inte minst otroligt billig öl. Staden har aldrig förstörts på samma sätt som många andra europeiska städer, utan det mesta är fantastiskt väl bevarat. Hela Malá Strana, Lillsidan, som är det område där vi bor, är överröst med imponerande barock- och renässanspalats som antagligen skulle ta en dag i anspråk per styck om man skulle kolla in dom närmare. Konserter ges överallt - tydligen är det ett sätt för kyrkorna att finansiera sin existens, eftersom man inte får några pengar från katolska kyrkan för det. Fler intryck är att det finns väldigt mycket stora spindlar, dom verkar gilla alla gatlyktor och statyer här. Sen finns det en väldigt påtaglig "erotisk industri", inte så att man ser horor på gatorna utan mer att det är en del av nattlivet att man kan boka eskortdam och så. Och i guiden över månadens nöjesutbud i Prag finns ett särskilt avsnitt med Adult entertainment (endast riktat till 50% av dom vuxna dock, typ "Stag Night" och liknande).
Mycket turister är det också, mycket mer än man ser i Stockholm.
Genom staden flyter floder Vltava. Hade aldrig hört talas om den, tyckte det var lite konstigt att man gått nio år i grundskola utan att lära sig namnet på en så stor flod som dessutom flyter genom en huvudstad. Men Moldau var det ju. Jaha, justja.
Virtual socks. Engelsk turist?
På min födelsedag hade Ken bokat en guide som visade oss runt till alla saker som man "ska" ha sett; borgen med St Vituskatedralen, nedför Malá Strana, området där vi bor, över till Gamla stan, jesuiternas Klementinum, rådhuset, de judiska kvarteren med Gamla stadens torg och den astronomiska klockan. Sist men inte minst visade han oss vägen till en typiskt tjeckisk ölhall med jättegod mat (och öl) i stora mängder.
Köttätaren och hans dotter.
Efter det tog vi en tur i häst och vagn runt samma kvarter (bara för att vi kunde) och sen på kvällen blev det kryssning på Moldau med middag och guidning. En dansk guide som bott i Göteborg.
Ida o mamma på Staromestske namesti, gamla stadens torg.
Modern krokodilkonst på Kampa museum of modern arts
Ett pudelmolm över Moldau, eller Vltava som floden heter egentligen.
På tisdags morgonen bokade vi thaimassage till hela familjen, innan vi gav oss in i Nya stan, där en massa shoppingcenter ligger. Det blev snabbt lite jobbigt att dra runt allesamman och vi tröstade oss med lite glass på ett café där dom sålde Häagen-Dasz skopvis. Vi hade också spanat in en restaurang som låg strax nedanför hotellet, och thaimassagen var också nästgårds, så när vi väl kommit tillbaka till hotellet så behövde vi inte gå långt för att bli runtsmorda. Enda "aber:et" var att strömmen gick när vi satt på restaurangen, så maten både dröjde och var lite konstig när den väl kom in. Så där så man undrade om dom hade sprungit över till grannen och mikrat.
Mysig restaurang utan ström.
Igår splittade vi på oss - Ken och jag och Meija knallade upp mot höjden där Pétrintornet står - en liten 60 m replik av Eiffeltornet, men eftersom den står så högt upp så har man en väldigt bra utsikt där uppifrån.
Det var brant uppför... :)
...och norska trädapor sågs lite varstans..
....men utsikten från toppen var helt OK.
På kvällen, på väg hem, så slank vi in på en konsert på Musikakademin, en timme med "Greatest Hits" av Mozart, Dvorak, Strauss mfl.
Meija tyckte det var jättekul. Jag kände svetten bryta fram när hon började elda upp sig ordentligt i några polkor, och när hon slet av sig klänningen för att hon var så varm, men hon lugnade ner sig och vi kunde stanna konserten ut...
Efteråt gick vi hem och hämtade Ida innan vi drog ut på jakt efter mat. Det slutade med att ett tattargäng med lågt blodsocker av en slump hamnade på Kampa Park (vi ville äta nere vid floden). En restaurang som i guideboken beskrivs som "den mest kända nutida restaurangen i Prag....om du vill imponera på någon är detta rätt ställe att gå till, om du lyckas reservera ett bord."
Inget vi visste när vi hamnade där, men gott och bra service var det iallafall!
Idag tror jag vi ska klättra upp i nåt torn igen, kolla in i barockkyrkan som ligger här bredvid och köpa lite mer prylar.
Sötisarna har delat rum, till Meijas stora förtjusning..
Prag idag
Jag fyller år idag så jag vet inte riktigt vad som ska hända faktiskt :). Men jag blev uppvaktad på sängen och fick en galge och ett halsband som Meija gjort, ett gulleörngott från Ida och ett par lyxtorgvantar som Hanna stickat.
Och så fick jag en digital fotoram från Ken med alla mina älsklingar, så att jag har nåt fint att titta på på jobbet....!
Soft
Igår var det ju 080808 och många (i synnerhet stockholmare) hade planer. Planen för Stockholms Fallskärmsklubb var att göra ett klubbrekord i storformation, eftersom den här dagen praktiskt nog sammanföll med sista dagen på Big Way Camp.
Det tidigare "officiella" rekordet, en 30-manna, sattes för 20 år sen, då klubben fyllde 30. Nu fyller vi 50, så grundidén var att göra en 50-manna.
Nu blev det inte riktigt så, mest på grund av att vi inte fick ihop så många som kunde just den här dagen. Sen hade vi ju behövt 3 plan blablabla, och Caravanen drog ju hem i torsdags... (vädret på Big Way har ju inte varit optimalt för formation loads så att säga, så det bestämdes att vi inte behövde den längre).
Hur som helst - det blev två rekordförsök i går kväll, och ytterligare ett idag på morgonen. Alla med någon eller några personer ute. På det fjärde försöket så fick vi till det och det officiella rekordet ligger nu på 38. Kanske kan vi klämma till med några gubbar till innan det blir dags för 60-manna?
Efter dom två hoppen på förmiddagen idag så har vi i lilla familjen bara tagit det lugnt, plockat ihop våra grejor och hängt kvar i väntan på UffePuffs och Folkes födelsedagsmingel i Blå Hallen nu på kvällen.
Just nu sitter vi i husvagnen och lyssnar på naturkrafterna utanför. Åskan mullrar och regnet öser ner.
Livet är ganska mysigt faktiskt.
Utsikt just nu.
Dagen som var och dagen som är
Det blev sex hopp igår. Tre där jag stod i andra dykarled ur Caravanen (left trail), två där jag dök direkt efter basen ur AN:28:an (lead) och ett där jag superfloatade ur AN28:an. Kul! Det sista hoppet var en riktig sunset, runt 21-snåret, när solen höll på att gå ner. Som superfloater fick jag ligga och kolla ut på setupen bakom leadplanet; Caravanen nere till höger, så nära så att man kunde kika in i cockpit, och så Twin Ottern lite längre ner till vänster. Och bakom planen en fond av molntussar och en persikosol och en himmel som gick i alla regnbågens färger. Galet vackert.
Idag är det tyvärr lite annan utsikt. Grått, fuktigt, molnigt.
"Liquid sun", som optimisten Kate sa när vi stod ute i regnet och dirtade. Ena halvan av gruppen lyckades dra av ett hopp direkt på morgonen, och när planen låg på final kunde man se att molnbasen måste vara över 4000 m. Najs!
Vi gick upp back-to-back. Men tyvärr fick piloterna lite kommunikationsproblem.
Vi fick ett "Two minutes" och ett standby, men när vi var på final var Caravanen borta. Sen vek Twin Ottern av, vi fick röd lampa igen, och planet började sjunka. När vi hade landat visade det sig att Caravanen "bara" hade varit för långt ifrån. Dom hade nog kunnat ta ett varv till och fått av oss, men men.
Sen när vi var nere så ökade regnet på lite så det var inte läge att gå upp igen.
Nu har vi bytt grupper, ändrat sloter och strax är det seminarium.
Imorgon är det 08-08-08 och klubben ska försöka sätta rekord i storformation (för att fira att vi fyller 50 i år). Men i det mood jag är just nu måste jag säga att det ser inte bra ut om man kolla prognosen. Typ 40 mm regn eller nåt sånt.
Jaja. Vi får väl göra en 51-manna nästa år istället.
Here comes the sun!
Men idag ska det bli andra bullar, nu börjar solen bryta igenom och vi får kanske hoppa till 22 om vi orkar och vill!
Natten till tisdagen och nästan hela tisdagen var det en riktig väderpadda som låg och småpissade över oss, men precis till kvällningen drog det förbi och alla fick sig ett hopp innan det blev kväll. Bra för stämningen och för hoppet om bättre tider...
Om en kvart är det uppställning och dirtdive, jiiihaaaaa :D!
Skåpquiz
A. ...har en smashad hjälm inlindad i t-shirt på hyllan ovanför.
B. ...hittar gamla linsförpackningar diskret insmygna på din egen hylla.
C. A+B
Puss älskling :)
Ånglok, veteranbuss och motorbåt
Eftersom det gick så lysande bra med hela SM-arrangemanget så kunde tävlingarna avslutas redan på torsdagen, med prisutdelning, skön fest, grym musik och varm sommarnatt som aldrig riktigt blev mörk. (Man blir riktigt stolt över Sverige ibland, speciellt när vi har gästhoppare på plats och dom får känna på riktig svensk sommar :).)
Titta vad man kan hitta om man kikar bakom basketkorgen!
(Lellky laddar för att få bra bilder på pristagarna.)
Vi drog tillbaka till Uppsala på fredagsförmiddagen, tvättade, vattnade, klippte gräs. Drog ner på stan och käkade lunch på Max. Där låg en broschyr med tiderna till Lennakatten, så på lördagen blev det en tur med ånglok och veteranbuss ut till Fjällnora för att bada. Mysigt.
På tur.
På söndagen åkte vi in till Stockholm. Vi skulle egentligen ha börjat jobba igen den 28e, men vi snikade åt oss en extra dag i solen. KarinoMatte hade hyrt en båt för att dra ut i skärgården i en vecka, och där fanns det också lite plats åt oss.
Ja tack gärna! sa vi, och på så sätt blev dom sista dagarna av ledighet faktiskt riktig äkta semester! Tack för det!
Meija hjälper Matte med båten. - "Jag är starkare än killar.."
Utsikt bak.
Utsikt fram.
Vi hoppade av på Nämdö och tog Waxholmsbåten tillbaks till Saltsjöbaden, tåg till till Slussen, t-bana till C-stationen, tåg till Uppsala och bil hem. Så var semestern över (för 4 dagar i alla fall ;)).
Och jag glömde min kära hippekofta på Waxholmsbåten men efter lite spårning och tack vare snälla vänner så är den återfunnen och i säkra händer igen. Tack Sabine och Ola!
Cord crack
Det är tur att det finns folk omkring en som bloggar så att man håller koll på vad man gör. Nu är det två veckors semester igen efter fyra dagars hårt arbete. Håller på att få ihop en slutrapport som är way overdue och det går riktigt bra. Inte riktigt klar, men väl på väg.
Hur som helst. Efter 5 dagar som HL ons-sön var jag ganska trött. Det är långa och intensiva dagar och eftersom SM var på intågande så var det bra med fart på fältet. Kul men alltid lika skönt att kunna lämna över utan att något värre hänt än ett reservdrag och ett plan i åkern.
På söndagkvällen drog vi hem för att tvätta och packa om. Planen för veckan var att Ken skulle tävla i SM och jag skulle hjälpa till på marken. Tänkte också passa på att åka förbi Däck-City och kolla varför bilen hade känts så instabil i framvagnen under en tid. Och fixa fönsterstängningar till husvagnen.
Trasigt.
Det var mycket bilåka där ett tag. Under 1 1/2 dygn körde jag Uppsala-Gryttjom-Gävle-Gryttjom-Uppsala (över natten för att hämta domare tidigt dagen efter) - Arlanda - Gryttjom - Uppsala - Gryttjom.
Det började på måndagmorgonen när vi insåg att det behövdes en egen vindstrut till prec-tävlingen. Vår egen stod för långt ifrån.
Så startade jakten på en portabel strut som "skulle vara minst 6 meter hög och kunna visera ner till 2 m/s". Efter att ha pratat med folk lite här och där så fanns det tre möjligheter; NUFK uppe på Tierpsbasen, Gävle flygklubb och i värsta fall Laxå... Torgny från NUFK satte igång att leta, bäst var det ju om vi kunde hämta den på hemmaplan. Samtidigt hade vi grönt ljus från Gävle om plan A inte funkade. Vid 17-tiden var det klart att NUFKs saknade den del som sitter högst upp och gör att struten kan rotera. Torgny skulle försöka fixa ihop en sån till morgondagen.
Det kändes lite shaky att inte ha allt på plats så vi bestämde oss för att hämta Gävlestruten.
Så Meija och jag lånade MatteoKarins fina Saab, hyrde ett släp på Statoil och åkte på strutjakt. Tre timmar och 25 mil senare var vi tillbaka. (Stort tack till Urban som jagade runt i Gävleborgs län för att få ihop alla grejor, Classe som rekade möjliga strutställen och till Torgny som släppte allt han hade för händer för att bygga strut till oss, även om den aldrig kom till användning. Till nästa år vet vi....)
Storvik i ösregn. I väntan på Urban.
På väg tillbaka med struten kom nästa emergency call. Kräppapper till streamers saknas. Klockan var 9 på kvällen och bara Hemköp var öppet. Inget kräppapper där.
Någon med dagiskontakter i Tierp lyckades fixa fram lite grann till dagens första drivarremsa, men det behövdes mer!! Efter att ha ringt runt till diverse inrättningar i Tierp på tisdagsmorgonen insåg vi att så länge det inte är jul, så är kräppapper en bristvara. Närmaste ort med lite större pappers- och pysselutbud var Uppsala, så när nervositeten ute vid prec-gropen började tillta satte jag mig i bilen och burnade ytterligare en tur hem. Akademibokhandeln och Uppsala Färg länsades på den eftertraktade varan och tävlingen var säkrad. Pust!
Ang besöket till Däck-City på måndagen så hade jag haft lite dåligt samvete för det där med bilen, hade nämligen glömt att efterdra däcken efter att jag bytt till sommardäck. Men vi hade ju kollat att dom faktiskt satt fast :) så det kändes inte jätteakut, fast jag tyckte att jag borde kolla orsaken iallafall. Kanske det var nåt med framvagnsinställningen.
Där på Däck-City lärde jag mig ett nytt ord - cord crack. Cord crack är däcksnubbeslang för när gummit på däcket blivit skadat, när det blivit en bula så att man till slut börjar slita på väven som däcket är uppbyggd av. När man slitit tillräckligt länge så exploderar däcket. Och med tanke på att jag börjat slita ordentligt på väven på höger framdäck så var det väl bara en tids-/milfråga.
Så här i efterhand känns det ju lite som "sliding doors", det var ju lite halvtur att jag råkade tycka att det var just där och då som bilen behövde kollas.
Ett annat, fullt möjligt scenario var att däcket exploderat när jag var på väg till Gryttjom från Arlanda på tisdagsmorgonen, med bilen full av Meija, Bettan och Tiina som skulle vara domare på SM + Omniskore:t i bakluckan... Najs om vi hamnat i diket med en Nissan Micra i 140 km/h.... Not.
