Gott å blandat
4 juni - nybakad student nummer 1. Nu dröjer det tre år tills nästa.
Mer bilder från vackra Island. Eyafjallajökull.
Mer Island. Lupiner, lupiner så långt ögat når. Inplanterade för att förhindra erosion, nu finns dom överallt.
Seljalandsfoss.
Inget Islandsbesök utan lite tölt. Hann med en ridtur på morgonen innan jag åkte hem.
Har inte druckit många centiliter alkohol hittills i år. Har liksom legat av mig efter 21 månader från planläggning av graviditet till avslutad amning. Men nu börjar det bli sommar, snart är det semester och fatölen är kall, god och vackert bärnstensgul...
Och kan någon svara på om kaula betyder "se", "flaska" eller "hals" på finska??
Valp som valp
Another one bites the dust
Insåg just att jag denna dag för 24 år sen satt på Råsunda och såg Queen på öppningskonserten på det som blev deras sista turné, the Magic Tour. Regnigt och jävligt men enligt uppgift en av deras bästa live-spelningar ever.
Freddie må du och dina gudabenådade stämband vila i frid.
Allt är relativt
Vi har ju faktiskt tvättat den gamla med jämna mellanrum, och nog trodde jag att den var ganska fräsch, men ack vad jag bedrog mig. Vitt is not always what it seems...
Godkänd handledare
Har hört en del nedlåtande kommentarer om sådana där handledarkurser (onödigt ont, typ), men den här var bra! Jag behöver bara tänka på övningskörnignsförsöken med min egen mor för att inse att det inte är helt självklart att lära ut bilkörning (inte ens om man är lärare). Och det finns en del likheter med att utbilda fallskärmshoppare; tekniken är inte svår, bara aningens onaturlig; förberedelse och marginaler är allting; det mentala är viktigt, det sabbar om man pushar på för hårt alt. har dålig attityd; killar överskattar sin förmåga; väldigt få olyckor beror på materialfel osv osv. Gissar att den grundläggande likheten är verksamheter där det kan gå riktigt dåligt riktigt fort om man gör fel.
Fick lite tips om hur man kommer tillrätta med nybörjarfel, bra övningar att börja med mm. Känns lite jobbigt att man inte har dubbelkommando, men fick iallafall veta att om man ska ta tag i ratten så ska man gå in under armen (lättare bryta då) och styra. Och handbromsen finns ju, men den vill man ju inte alltid dra i.
Hur som helst. Det lär bli en spännande sommar med tidiga morgnar på parkeringen utanför Coop Forum.
Uttjänt trotjänare
Noa har för länge sedan övergett detta flaggskepp till barnvagn vilket innebär att det börjar bli hög tid att högtidligen avyttra den. Hanna försöker övertala mig att spara den till henne, men såvida hon inte tänker bli tonårsmamma så tror jag inte att jag har varken tålamod eller utrymme.
Jag köpte den billigt på Fyris marknad 1994, långt innan Blocket och Tradera såg dagens ljus, och den var nog halvgammal redan då (iallafall hyfsat omodern). Men nu har det visst gått tillräckligt lång tid för att retro-trendmedvetna unga mammor ska tycka att den är urläcker.
Tre barn har snusat gott i den, så den har verkligen gett valuta för pengarna. Frågan är om jag kan lyckas sälja den för mer än jag gav för den? Den blir billig ändå.
Snabbrepris på senaste månaden och lite till
3 april: Ken har burit Meija i snart 6 år. Nu är det äntligen slut på det. Nu har hon fått en sparkcykel.
11 april: Noa har fått sina första skor (well fått och fått, han har ärvt) och vi har gjort oss av med resterna av julgranen som legat gömda under väldigt mycket snö.
Också 11 april: Uppsala har fått en ny centralstation som spanades in dagen innan invigningen. Där finns också något så ovanligt och arkitektoniskt och tekniskt makalöst som en gång UNDER järnvägsspåren, den s.k. Centralpassagen (ironi: staden har just tagit sig ur 1800-talet vad gäller infrastruktur).
Den är bra för sparkcykelåkare.
16 april: Firade Hanna som fyllde 16 den 13 april. Det börjar bli svårt att få plats med ljusen på en vanlig 12-bitars tårta, och paraffinångorna ligger täta efter släckningen..
16 april: Mormor hade med sig taxarna till Hannas "kalas", och taxarna gillade Noas dojjor. Men men, bättre en Noasko i en taxmun än i toaletten. För det är ju där dom hamnar om Noa får välja.
22 april: Så kom snön igen, huvva! Ken gick ut och gjorde en snöängel.
25 april: ..och vi väntade och väntade på Meijas tand som aldrig ville trilla ut. Till slut hängde den en halv centimeter längre ner än den andra...bara en tidsfråga...
29 april: Carshooting av Hallands vackraste väg. På snabb tur i södra Sverige, föredrag i Jönköping, gårdsbesök i Vessigebro, flyg hem från Ängelholm. Just ja! Fjärde grejen jag sumpat den här senaste tiden. Glömde kolla bokningen av hyrbilen. Skulle bara ha den en dag, den 29:e. Såg priset, tyckte det var lite högt, men glömde följa upp det. Visade sig att dom bokat den 27-29. Hertz la nyckeln i Jordbruksverkets reception. Dom visste förstås inte vem jag var, så när bilen inte var uthämtad den 28 ringde dom Hertz som kom och hämtade nyckeln. När jag skulle åka till Vessigebro den 29e så fanns där ingen bil. Skulle åka kl 12, 17 mil, gårdsbesök, sen en timme till Ängelholm för att flyga hem. Liiite tajt schema. Ingen bil ledig hos Hertz eller Avis, h-e! Men Europcar kunde ställa upp, pust..!
29 april: På väg till Ängelholm i hyrbil, hade just bevittnat hur polisen prejade in bilen som jag kört om och som sedan körde om mig (close shave!!). Såg skylt ner mot havet, bara någon km bort, var tvungen att svänga ner och titta lite.
Skummeslövsstrand.
30 april: Traditionsenlig picknick i Stadsparken. Fast vi skippade forsränningen. Som synes så försvann tanden någon gång mellan 25 och 30 april. Meija lade tanden i ett glas och väntade tålmodigt på tandfén. Som inte kom första natten. Och inte andra natten heller. Fast sen på morgonen den andra dagen så hade hon lyckats fiska ut tanden och släppt ner en guldpeng istället, väldigt märkligt!
Meija står vid en checkpoint i Stadsparken; finns 49 stycken till runt om i hela Uppsala. Väldigt trevligt sätt att lura ut Uppsalaborna i naturen. www.hittaut.nu/Uppsala/
2 maj: Tre checkpoints senare. Vår i trädgården. Äntligen.
6 maj: Fint väder och Zoonosrådsmöte på Socialstyrelsen borta på Rålambsgatan gav möjlighet till lite motion i huvudstaden. Kände mig som vaselin i huvudet, syns t.o.m. på bilden.
8 maj: Kosläpp på Stabby gård. Många var stadsborna som ville kolla in en glad ko. Ca 2000 i fjol, mer än 6000 i år. (Alla satt inte på kullen, men många). I fjol väntade vi på Noa, i år var han med.
Noa, Snutte och korna.
På väg tillbaka till bilen fixade vi ett eget kosläpp.
14 maj: Ett år, på dagen. Jättekul med den här prylen, men vad ska man göra med den?
Ahaaa...om man trycker här så låter det! Najs!! Är det det som kallas läsa?
Hm..mycket intressant. Men varför ger ni mig bara böcker??
På nåt sätt får jag för mig att ni inte vill att jag ska kunna blåsa ut det där ljuset. Eller varför står den så långt bort??
15 maj: På cykeltur till Kung Björns hög. Meija håller på duka upp picknick och kunde inte vara med på bild.
Lite mer 15 maj: På landet 10 minuter från stan. Sverige är fantastiskt. Idag tog vi fyra checkpoints och åt kvällsmat ute i trädgården. Det börjar kännas som sommar. Och Karin fyllde år.
Lågvattenmärke
Jag tror att topplocket på min hjärna har spruckit. Har insett att jag på senaste tiden glömt tre major saker, sånt som man bara inte sumpar om man tickar och går som vanligt.
Första grejen jag insåg att jag missat var när min doktorand Cissi och min handledarkollega Agneta mailade och ringde och sa att det var flera bönder som kontaktat dem och sagt att det saknades svarskuvert. Till enkäten. Den som Hanna packat men som jag orgat och postat.
Min uppgift var att hämta X lådor på Cissis rum (hon var i NZ men allt var förberett, enkäter, etiketter allting), sätta detta i händerna på Hanna och visa vad hon skulle göra och sen posta alltsammans. 400 enkäter som skulle ut till en attitydsstudie om mastit, allt synkat mellan de fyra doktoranderna i SE, NO, FI, DK. Allt gick jättebra, Hanna fixade, jag postade och hann sen åka ner till Jordbruksverket i Jönköping och till Halland på gårdsbesök, härligt fri från mailen, innan jag kom online igen och insåg att f-n jag hade glömt att se till att dom där j-a svarskuverten var med också. Hade inte sett några på Cissis rum. Hade i och för sig inte letat. Visade sig sen att de stod på ett annat rum, men ändå. Resultatet blev att Ken, Meija och jag packade en ny omgång med 400 brev på Valborgsmässoafton. Pisk skulle jag ha och snigel på ögat.
Den senaste saken som dök upp och bet mig i röven var en textsnutt i veterinärtidningen som kom den 11 maj. Den textsnutten skulle inte ha publicerats, jag skulle ha stoppat den samtidigt som jag såg till att webbnyheten stoppades. Det behövdes nämligen lite samordning mellan myndigheterna i frågan och det skulle förberedas gemensamt, vilket jag själv drivit. Och så kommer det ut ändå, på grund av mig, haha. Inget allvarligt, men har man sagt att man ska samordna så ska man ju f-n göra det också.
Sist och värst: jag lyckades planera in ett möte i London den 4 juni. Och boka resa.
Samma dag som Ida tar studenten.
Hur i h-e kan man glömma nåt sånt?? Jo det gör man om man är totalt tom i huvudet och bara kommer ihåg sånt som man skrivit upp. Och eftersom jag inte trodde att jag kunde glömma bort det, och dessutom räknat med att vara ledig den dagen så kunde jag väl inte tänka mig att jag behövde skriva upp det.
Som tur är kan min kära kompis Maria ta det (men biljetten gick förstås inte att byta namn på).
Mitt i alltsammans är det ju lite tur att jag har bloggen, för då kan jag ju i alla fall kolla den för att se vad jag har gjort, om jag skulle glömma.
Men just ja. Jag har ju glömt att blogga. Eller var det så det blev för mycket?
Catching up på flera fronter
Betygsnämnden redo att grilla respondenten. Bengan, Johan, Lotte, Mariann och Jean-Francois.
Föreläsningsalen på Klinikcentrum har sina små spår av studentångest här och där.
Nöjd Maria. Hälften avklarat, bara festen kvar.
Det var strålande helgväder även förra helgen och vi passade på att åka lite pulka i Murkelparken.
I fredags var Noa och jag och hälsade på min f.d. chef Kerstin som en gång i tiden drog in mig i "BVD-branschen". Noa fick päron och tyckte det var så gott att han somnade i hennes famn efter att han bondat ett tag, och dessutom rivit ner allt i Noahöjd.
Och igår var det återträff med klass 9D, Tunboskolan som gick ut grundskolan 1980. Vi har haft återträffar 4 ggr och jag har varit med på två av dom. Senast för 14 år sen. Men folk är sig rätt lika faktiskt. Alla faller in i sina gamla roller efter ett litet tag (på gott och ont). Vi hade lite förfest hemma hos Lotta i Strömsholm, sen drog vi iväg till Hallstahammars Folkets Hus där det var mer folk (från andra skolor och från parallellklasserna på Tunbo). Kändes märkligt att komma dit, samma ställe som man gått på en massa ångestfyllda skoldanser på.... Och nu när vi kom dit var det bara en massa gamla gubbar och käringar där, väldigt lustigt faktiskt :-).
När vi var nöjda med Folkets Hus åkte vi vidare till Westerqvarn som firade 15 år, och kom precis i tid för att se storebror gå upp på scenen och göra ett litet gästspel med sitt gamla Rytterne Röj-gäng. Det var kul! Blev som en liten släktträff, för Ingrid var också där och Johan och David och Yolanda, fast dom hann jag aldrig säga hej till. Och så var min gamla gymnasieklasskamrat Per-Erik Jonsson där, det var lite extra kul eftersom han inte kunde komma när vi hade återträff på Rudbeck i förfjol.
Jag sov över hemma hos Myrans mamma och pappa och det var lite kul att sitta i köket och ljuga med dom på morgonen, och skaka liv i alla gamla minnen som kurar därinne bland hjärncellerna. Dessutom fick jag se en duvhök slå en koltrast utanför köksfönstret, och det händer ju inte varje dag.
Kollade på lite gamla bilder, och det här är från när vi var till Grövelsjön för att fjällvandra, i årskurs 6. Grymt hårda killar längs fram; Banne, Myran, Skörda och Trazan. Jag allra längst bak till vänster i gul Strömsholms slott-t-shirt..
Ann och Trazan anno 2010.
Storebror var dragplåster...eller, typ, nåt sånt.
Så var det söndag kväll igen, dom små barnen sover, dom stora är hos kompisar, Ken kollar på 2012 och jag sitter och bloggar.
Bildkavalkad
Mysig middag i trevligt sällskap på Edsbacka krog. Stark kontrast till pannkakorna och pannkakorna hemma.
Mycket snö i Uppsala. Ken och Gunnar (i bakgrunden) ute och skottar rent taken på uthusen.
Första vårsolen in i köket. Tulpaner till Idas födelsedagsfirande.
Q-feber-konferens i Breda, Holland. Trevligt rum under takåsarna i litet hotell i autentisk art-deco.
Arbetshelg i Grindelwald, Schweiz. Jag, Eiger, Mönsch och Jungfrau.
OK, bildbevis också...
Mammas gulle. I början av månaden höll han i sig, nu har han släppt taget..
Modigt!
Och kanske en bra ansvarsförsäkring...?
Taxfrossa
Mmmmmmm....mysigt!
Noa ockuperade hundkorgen när han var vaken och hundkudden när han sov.
Mamma och Gunnar var också på plats så vi fick se deras nyinförskaffade "lilla" sommarstuga som ligger någon km längre bort. Jättemysigt "litet" hus med en massa skrymslen och vrår och uthus.
Mor och Gunnar har precis flyttat från hus till lägenhet och jag har förstått att det där med att göra sig av med grejor har varit en seg process. När sen det här huset dök upp så misstänker jag att det - förutom att det ligger fint till och passar bra ihop med Gunnars befintliga ägor - också är en välkommen lösning på prylproblemet. Det finns så fantastiskt mycket utrymme att mamma skulle kunna få in två Västeråsvillor utan problem.
Plus några barnbarn kanske ;-)?
Dagens kvasipsykologiska teori
Det är rätt häftigt med den här medfödda drivkraften att komma framåt, upp, längre, högre. Att pusha gränser. Ha pannben. Och att det faktum att någon annan försöker hindra en antagligen betyder att det man försöker göra är j-ligt intressant, kul, spännande och verkligen värt att utforskas.
På nåt är det människans främsta och sämsta egenskap i ett och samma paket.
Det som får oss att landa på månen är i grund och botten samma drivkraft som får oss att knarka eller svälta ihjäl oss.
Min, antagligen förenklade, psykologiska teori är att det som avgör om det går den ena eller den andra vägen ligger i självkänsla, inte att förväxlas med självförtroende. Har man god självkänsla kommer man att kunna göra underverk och ha jättekul med den här drivkraften. Har man låg självkänsla men gott självförtroende kan det leda till att man gör fantastiska saker men samtidigt knarkar eller svälter ihjäl sig för att man inte förmår uppskatta sin förmåga. Och om man vuxit upp under sådana förhållanden att både självkänska och självförtroende är i botten så kan den här drivkraften bli fruktansvärt destruktiv.
Tonårsperioden är i grund och botten är ganska läskig för det är då allting drar iväg åt det ena eller andra hållet. Jag tror det är avgörande att man som förälder har lyckats ladda in kärlek, kärlek och "du duger", i handling lika mycket som ord, tillräckligt mycket för att övertyga den lilla att han/hon kan tackla motgång lika bra som medgång, innan dörren bokstavligen stängs nån gång där i 12-13-årsåldern.
Om man dessutom lyckats uppmuntra knodden till att testa sina förmågor och faktiskt inse att dom bär, så har man antagligen gjort det som går. För sen rasslar dom ju iväg och ska själva få fason på sina spretiga känsloliv och forma det till nåt som dom kan kalla sig själva. Och då kan man som förälder inte längre göra något åt ett dåligt grundarbete.
Samtidigt är ju ungdomar jättehäftiga - kloka, kreativa, inspirerande - allt är möjligt och dom börjar se och utnyttja möjligheter själva, driva frågor, förändra världen.
Så när sker stagnationen? När fastnar människan i ekorrhjulet och varför går åren utan att man gör något åt en situation som man inte är nöjd med? Uttråkad, lågavlönad, misshandlad, kränkt borde ju ingen behöva vara någon längre tid. Iallfall inte om man nollställde verkligheten och hittade tillbaka till den där drivkraften som en gång i tiden fick en att resa sig upp på två ben.
Och allt detta bara för att Noa börjat krypa uppför trappan :-)
Varför barn är en egotripp
Du-e-snälast-övär he-la-jorklo (sen tog papperet slut..)
Ett exempel på sånt som Meija producerar i mängder just nu, hon har kommit på att det egentligen är rätt lätt att skriva. Det är bara att lyssna på hur dom låter, orden man ska skriva.
Tack Magnus o Brasse o Eva!
Soldyrkan
Har kallat på Mirakelmannen för att få tillbaka sol och värme. Han säger att han har 100% success rate på just den här övningen, men att det tar några månader innan det slår igenom.
Vi får väl se. 
Mirakelmannen
Lite jobbigt var det eftersom jag för ovanlighetens skull verkligen behövde vara kontaktbar; hade just svarat ut resultat från en studie som jag håller på med och det var möjligt att det kunde komma frågor både från djurägare och lokalpress.
Och kanske ville jag skicka nån julhälsning eller så.
Inte hade jag kopierat mina kontakter någonstans heller så jag hade inte ens telefonnumret till mina döttrar.
Hur som helst - jag gav upp vad gällde telefonen och riktade in mig på att skaffa en ny. Det var en Nokia N73 som aldrig hållt vad den lovat hur som helst, så det var väl lika så bra.
Meddelade mina arbetskamrater hur läget låg, och fick då förslaget att jag skulle ta över ett abonnemang som lämnats av min företrädare och som ingen använde. Har hittills använt min privata mobil i jobbet men OK, jag kunde väl tänka mig att sluta med det. Men det mest akuta var ändå att fixa en ny telefon att stoppa in SIM-kortet i så att jag slapp låna Kens stup i kvarten (och ofrivilligt sabba hans inställningar varje gång jag stoppade i det).
Ute på jobbet rotade vi runt och hittade två kvarlämnade mobiler. Den ena funkade inte (laddade inte) och den andra var operatörslåst till Telia.
Surrender. Vi var på väg till Norge för att äta julmat och jag insåg att jag fick ta tag i problemet när jag kom hem igen.
Väl hemma efter ett par dagar i grannlandet kom Ken och såg lurig ut och bad mig prova att sätta på min mobil igen. Provade. Och ??!!?? - det funkade?
Hur i h-e??
Jo då hade husets healer tagit en köksmagnet och stoppat in där batteriet brukar sitta, och dragit över telefonen, så där lite mumbojumbo-new age style. Och hepp, så funkade den igen!
Ett problem mindre, hurra :D!
Enda tråkiga var att jag verkligen sett fram emot att skaffa en iPhone :/.
Men nu får det väl vänta ett tag till.
Mirakelmannen
Dominoeffekt!!
Vår ganska nya Samsung-TV med inbyggd digitalbox och full HD har visat sig vara inkompetent att hantera den nya tekniken. Dvs när vi försöker titta på kanaler som sänds i HD så får vi veta att "HD stöds ej".
Efter lite research fick jag upplysningen att jag behövde byta CA-modul, från en som bara stöder MPEG-2 till en som stöder MPEG-4. Så idag när vi var på Elgiganten passade vi på att köpa en sån, med Robert på och allting. Då kan det ju inte gå fel.
Tyvärr visade det sig att det inte räckte med det. Med hjälp av Roberts lilla guide (som vi kanske skulle konsulterat först) kunde vi konstatera att den inbyggda digitalboxen i sig själv är otillräcklig. Vi måste alltså köpa en extern digitalbox till vår TV med inbyggd digitalbox. Kuuul!
Hur som helst. Efter att ha åkt till Elgiganten, köpt nytt kort, tagit ut det gamla modulen, satt i den nya, provat igen, misslyckats och sen gjort lite mer research så insåg jag att det var nog lika bra att lämna tillbaka den nya modulen. Och lika bra att plocka ut den på en gång.
Ken satt och kollade på Departed men eftersom det var reklam precis så bad jag honom stänga av TV:n så jag kunde byta tillbaka till den gamla modulen.
Ut med nya modulen, ut med Boxerkortet, in med kortet i gamla modulen och så in med den lite på känn.....
PLOPP!
F-N! Modulhelvetet trillade IN i TV:jäveln!!?
Ken trodde först att jag skämtade. Men i mörkret bakom TV:n lyckades jag med det omöjliga att komma liite vid sidan på spåret där CA-modulen ska sitta. Och där var det förstås bara ett stort hål.
Så den goda initiala ambitionen att lösa våra HD-TV-problem slutade med att vi fick mecka loss baksidan på TV:n... 
Glaaad....inte :)
Sensmoral: Här finns det många "om inte..." som bl.a. kunde ha gjort att Ken fått se hela Departed. Och om något kan jävlas så gör det det!
PS Ken kollar på Watchmen istället.
Nytt decennium
Happy New 2010!
Jag hann med ett sista pass på Friskis på förmiddagen, kändes som ett lutherskt korrekt sätt att avsluta året. Lite kul att se vad det är för folk som kommer dit en sån dag, bara en massa gamla sega trotjänare :]...
Och för en gångs skull visste vi vad vi skulle göra på nyårsafton. Både var vi skulle vara (på Tegelviksgatan 47) och vad vi skulle ha med oss (förrätt).
Otroligt god middag i trevligt sällskap blev det, så tolvslaget firades på välfylld mage med utsikt över södra Söder. Fina fyrverkerier, enligt uppgift mindre än vanligt men fullt tillräckligt.
Jag glömde att avlägga mitt vanliga nyårslöfte, men Ken och jag lovade iallafall varandra att nu, NU så ska vi inte farta runt så mycket i sommar, utan bara vara hemma... det har vi pratat om i nio år typ så vi får se hur det går.
I fjol visste jag ju ganska väl vad jag skulle ägna större delen av året åt, och det kändes ju väldigt bra då.
2010 är ett mer oskrivet kort men det ska bli spännande att se vad som händer. Noa ska ju börja på dagis och Meija i förskoleklass på Malmaskolan. Ida går in på sitt sista år som tonåring och tar studenten, Hanna slutar skolan och ska bestämma vad hon vill göra på gymnasiet. Ken ska ge ut sin bok och jag tänkte att jag, jag ska göra skillnad. Typ.
Nästa år ska jag få tänder tänkte jag.
Vi sov över på Tegelviksgatan och hade en skön sen start på dagen, tog en liten promenad, åt mumsig pizza.
Meija fick en feministisk Barbiefilm av Karin o Matte, om fyra kvinnliga musketörer som räddar prinsen. Hon hann se den tre gånger innan vi åkte tillbaka hem. En riktig hit.
Vinterpromenad upp till Fåfängan.
Väl hemma degade vi i soffan, jag sov så mycket jag kunde och försökte få bort mat-vin och sömnbrist-känslan bakom pannbenet. Det gick bra. Vi slutade dagen med att komma på oss själva med att sitta och titta på Gladiator som vi båda sett flera gånger + att vi har den på DVD. Dags att ta fram fjärrkontrollen och säga god natt.
Det händer saker hela tiden när man är liten. Noa började ju så smått att släpa sig runt före jul. Nu kravlar han i full fart, sätter sig upp (det lärde han sig i Norge) och sitter också på knäna. Han når högt, och vill nå högre. Jättenyfiken på allt och hela tiden. Gillar mat och är glad för det mesta. Inga tänder än, bara "kött-tänder" som Meija kallar det.
Anledningen till varför badrumsskåpet är geggigt längst ner...
Det är lite lustigt med decennieskiften och andra hållpunkter i tiden. Det ger perspektiv och kan ge en lite hisnande känsla. För ett, tre, fem och till och med tio år är ju inte så mycket. Men om man tänker tillbaka i tio-årssteg så är det som att se sig själv i helt olika världar. På nyårsnatten för tio år sen så stod jag på Djurgårdsbron tillsammans med en massa skydivers som hade trängt in sig i Fredrik Erlandssons lilla lya på Strandvägen. Inte visste jag då att jag redan året efter skulle träffa pappan till min nästa kull med barn, ytterligare ett år senare skulle vara klar med min avhandling, sen köpa hus, få en kotte till, resa kors och tvärs i världen, byta jobb, få ytterligare en knodd.
Och allt detta med samma lilla gröna bil.
Gott nytt år på er allesamman, och välkomna till 10-talet!
På tur till Norge
På annandagen brukar mor min bjuda på julmiddag, English style. Men det här året blev det Norwegian style istället. Den 26e på morgonen tog vi flyget till Oslo, svängde förbi Johan Castbergs gate och lånade tante Ingvilds fina Audi. Sen brassade vi ner till Halden, till Besta och Svein i Fjellstua 17. 
Taggad till tusen! Eller till Oslo.
I år fick hela norska släkten samma julklapp som jag och tjejorna fick av Ken, dvs diverse vaccin, malariatabletter, vattenreningstabletter, avmaskningsmedel och sånt. Vi fick å andra sidan superfina presenter av norska släkten så jag kände mig lite kluven mellan "det ideella" och "det materiella". Helst skulle man vilja ge både ock eller inget alls, eller att alla gav samma. Fast varför vet jag inte riktigt. Jag kanske är lite konservativ. Och samtidigt tycker jag att det vore skönt att avskaffa hela julklapperiet. Utom för barnen dårå. 
Det hade kommit lite snö i Oslo under natten till annandagen.
Noa skötte sig exemplariskt inför släkten på dagtid, och var ett litet monster nattetid. Vilken tur att jag älskar små monster.
Dagen efter annandagen behövde vi fylla på barnmatsförrådet. Men den 27e var ju en söndag, och vi var i Norge.
Akkurat.
Vi fick ta bilen till Sverige och handla i Svinesund. Passade på att köpa lite klassiska redan-sedda filmer också, som Trainspotting och A Clockwork Orange.
Vi stannade till på gamla Svinesundsbron också, och hoppade lite fram och tillbaka mellan Sverige och Norge. 
Sverige, Norge och en liten "brobyggare" i mitten.
Vi var upp till fästningen också. Alldeles för lite kläder hade vi, annars hade det varit kul att stanna och åka pulka tillsammans med alla jullediga Haldenbarn. Men vi hann kolla utsikten iallafall. 
Bestas och Sveins hus!
På flyget hem, innan start, så kroppsspråks-bondade Meija med en liten kille som satt några säten längre bak på flyget. När vi väl tagit av och Meija satt och kollade på film på Ipod:en så kom han fram till oss med en hoprullad servett som han hade skrivit nåt på.
En liten kontaktannons.
Sen lekte dom för fullt tills vi skiljdes åt efter bagageutlämningen.
Å fan
Noa växer och kravlar runt, och Meija har haft svinkoppor. Annars är allt som vanligt på mig, allmäntillstånd ua, äter, sover, bajsar osv.
Idag fick vi nya fönster i halva huset också, det var najs. Fick lov att plocka ner gardinstänger/skenor så det blev ju en god ursäkt att hänga upp julgardiner.
Nu ska jag se om jag hittar nån bild också för att bevisa att vi lever.
Mamma och mammas ullebulle
