snabel@nn

Nu har fjolårspälsen åkt av, så nu är jag korthårig igen! Skönt!

Och så har vi börjat röja på allvar i Meijas blivande rum. Den gamla otroligt välsnickrade väggfasta garderoben har åkt ut och nu undrar vi hur vi ska placera Meijas säng mellan elcentraler och avloppsstammar. Det låter nästan som om det är pannrummet, men det är faktiskt ett gammalt förråd hon ska få sova i...
Imorgon blir det bort med gamla lister, spackla, kanske måla tak?

Idag har vi varit på påskmiddag hos mamma/mormor och Gunnar i Västerås. Dom har bott där i 20 år nu, känns inte alls så länge sen dom flyttade dit. Påminner mig om att det är >20 år sen pappa dog och att  jag nog också är 20 år äldre än då. Märkligt. Det blev för övrigt ganska mycket ägg, lammkött och godis, i nämnd ordning. Gott.

Beställde ny tv igår. Först från ett företag som hetter eXpansys som jag tyvärr inte läste recensionerna om förrän efter jag hade betalat. Det var ganska många varning varning så jag tänkte shit nu måste jag försöka stoppa det här. Efter en stund ringde dom upp från företaget och sa att när det rörde sig om så stora belopp så ville de att man skulle föra över en viss andel av summan till ett konto på Nordea innan de expedierade ordern, helmysko. Men det gav mig chans att säga att jag ville avboka ordern....vilket ju var bra.
Nu har jag köpt från Priskrig istället, hoppas det går bättre. En Samsung LE-37M86BD. Den blir nog bra. 

Den gamla brukar tappa färgen ibland. Speciellt när det är reklam. (Det är en Samsung det med faktiskt.)
Kommer ihåg när jag köpte den, det är ju drygt 10 år sen nu så den har ju faktiskt några år på nacken nu.  Innan den hade jag haft en gammal skruttig TV som jag fått av Syster Yster efter att den ännu äldre och skruttigare TV:n som jag hade innan hade dött. S.Y. tyckte det var vanvård av barn att inte ha en tv, så hon parkerade ett av sina auktionsfynd i mitt vardagsrum. Den höll inte så länge så då åkte jag till OnOff som hade rea.
Men just den modellen som jag hade spanat in hade dom inte än (jag kom en dag för tidigt)  Det slutade med att jag åkte hem med en som var dubbelt så dyr. En bekant känsla på nåt vis?

Idag var vi och lekte studiopublik till en av Kanal 5s nya satsningar, Sanningens ögonblick. Det är en svensk kopia av amerikanska Fox Broadcastings Moment of truth som kort och gott går ut på att hänga ut sig själv, sina attityder, fördomar, gamla förhållanden och misstag, nära och kära i National Television.
Och nu är det alltså Sveriges tur. Innan showen filmades med publik har dom tävlande fått svara på en massa intrikata frågor, kopplade till lögndetektor. Samma frågor ställs sedan igen inför publik och då är det lögndetektorns registreringar som tolkas som sanning. Om man håller sig till sanningen/svarar som lögndetektorn registrerat så kan man vinna upp till en halv miljon.
Det låter ju enkelt!
I studion sitter också några släktingar/partners/arbetskamrater till de tävlande. Dom sitter med möjlighet till veto - en fråga kan dom stoppa - men inte mer. 

Vi fick träffa, i tur och ordning, Leif, Mattias och Lotta. Ganska snart insåg man hur de var castade. Leif skulle komma ut som Rasisten, Mattias som Blivande HomoPolis Med Dålig Moral (undrar om Hämä och Jossan vet vem han är?) och Lotta som Utseendefixerad och Ytlig Bitch. Alla blev de skärskådade av Pontus Gårdinger i programledarstolen, Femmans trogna cockerspaniel.

Varken Lotta, Leif eller Mattias vann några pengar.
Leif sköt sig själv i foten. Han hade tydligen sagt ja på frågan om han såg ner på invandrare och försökte sen ta tillbaka det när han satt i heta stolen, liiite sent påkommet. Stackars Mattias hade kommit upp till 75 000 kronors-nivån och på väg mot 150 000 blev han tillfrågad om han varit otrogen mot sin pojkvän. Han svarade nej, men lögndetektorn sa att det var falskt. Killen fattade ingenting. Hans partner fattade ingenting. Vi fattade ingenting.
Ännu mer obegripligt blev det när Lotta åkte ut för att hon svarade nej på frågan om hon någon gång blivit skadeglad när en väninna gått upp i vikt. Varför ljuga om något sådant liksom när man ställer upp i ett program av det här slaget? Hon såg ut som ett frågetecken och sa nåt om att varför skulle hon bli det, hon hade själv haft viktproblem och visste hur det var.
Men lögndetektorn visste bättre.

Asså, en lögndetektor är ju som vilket diagnostiskt test som helst. Det är bara en sak som är säker när det gäller tester, och det är att det inte finns någon som är perfekt. Just lögndetektorn bygger ju dels på stressreaktioner, dels en person som tolkar det hela - så det är ju ganska lätt att förstå att det finns felkällor.
Det känns inte riktigt lovande för den här produktionen när man går därifrån med en känsla av att det är lögndetektorn som ljuger... eller så har Mattias some explaining to do...

I den amerikanska versionen av Sanningens ögonblick så spelar publiken en ganska viktig roll. Typ The Moral Majority som högljutt förfasar sig över de spörsmål som ställs och ännu mer över vad svaret månne bliva...
Jag tror vi var rätt bleka i jämförelse. (Kändes mest pinsamt att förfasas över frågor som "Har du nån gång klippt tånaglarna i vardagsrummet?".)

Men men. Vi ska inte gnälla. Vi fick gratis kaffe och macka/bulle plus godis och chips, och åkte dessutom från Frihamnen med tre CD-skivor som vi vann på inträdeslotten, så hey, we'll come back anytime!
Om man nu inte blir svartlistad som värsta spoilern dårå... : ]..

Resandet. Det har varit lugnt ett tag, men nu drar det igång igen. Liverpool, Oslo, Venedig, Bedford, Gryttjom, Trieste, Brescia, Lillehammer och så Limassol direkt efter midsommar.
Sen är vi inne i juli och då har vi typ 3 veckor i Gryttjom att se fram emot. Hoppledar-vecka, SM-vecka, Big Way vecka.
Sen är det höst.
Hur gick det här till?

Jag är lite tankspridd av mig.
Vissa som känner mig skulle säga att det är en grov underdrift, men hur som helst: 
När jag har bråttom eller mycket att tänka på eller är trött så lämnar jag saker omkring mig och efter mig. Det är mer regel än undantag på morgnarna att jag får vända och hämta något som jag glömt på väg ut. Det vanligaste är mobiltelefonen. Meijas påse eller bilnycklarna är också rätt vanligt.

Det här är nåt som hängt med mig hela livet så jag kan inte skylla på åldern heller. Jag kom ihåg att pappa (eller var det mamma?) klagade och undrade hur jag ena sekunden kunde säga ja till att ta med soppåsen när jag gick ut, bara för att nästa sekund kliva rakt över den.
Trots att den stod och blockerade ytterdörren.

Inlåsta nycklar och efterlämnade plånböcker skulle jag kunna skriva en avhandling om. Jag har sovit i trapphus i väntan på att folk ska vakna så att jag ska våga ringa på och be om reservnyckel. Folk har åkt land och rike kring för att hjälpa mig komma in i min bil.
Och mitt ex skyller på dåliga gener när Ida visar samma tendenser.
Faktum är att jag har klarat mig så här långt endast tack vare mina goda medmänniskor. God knows hur mycket pengar jag skulle kunna ha blivit bestulen på och hur många kort jag fått spärra om det inte varit för alla snälla personer som plockat upp efter mig.