snabel@nn

Stranded in Italy.
Bussen som skulle ta mig till flyget kom inte hela vägen fram. Chaffisen var inne i ett litet fiskeläge (Villaggio della Pescatore) och körde och det ville sig inte bättre än att han lyckades köra på nåt hårt. Punka blev det iallafall. Han höll på att köra in i en trädgård.
Hej och hå. Hur tar man sig härifrån? Taxi, ny buss? Det skulle komma en ersättningsbuss men den dröjde och dröjde. Till slut hade den dröjt så länge att det började bli j-ligt tight om jag skulle hinna med flyget. Taxi, nån?
Taxin kom, men eftersom den beställdes från Trieste så tog det (för) lång tid ändå.
Ann kom till flygplatsen och planet hade lyft :(.

Vad göra? Ronchi dei Leggionari är en liten flygplats, och dom har en mycket liten resebyrå där.
Med stort glasfönster not kunderna. En herre i 50-årsåldern, med Armaniglasögon, sitter innanför fönstret och låtsas inte se mig. Efter att ha ägnat 5 minuter åt "ja, jag vill prata med DIG" på teckenspråk så lyfter han sin släpiga blick mot mig. Han lyssnar, han knappar, och efter en stund rynkar han på ögonbrynen och ser tomt på mig. Tyvärr, inga mer flyg med anslutning till Stockholm idag. Det går ett imorgon bitti. 1008 Euro.
- Eh! Finns det något billigare :]?
Från Venedig finns det ett imorgon kväll, 120 Euro. Och då måste jag ta mig till Venedig också.
Hm. Ringer hem till SVA och till Ulla som sköter bokningarna på firman. Förklarar problemet. Ulla pratar med resebyrån som bokat resan. Resebyrån ringer upp, pratar med släpiga gubben. Ingen förstår någon.
Jag ringer tillbaka till resebyrån. Ulf fixar. Ny resa, 400 Euro. På köpet bokar han en enkel resa till Rom (!!????!) den 15 juni. Vette faaan hur det funkar men det blev det billigaste alternativet..

Så nu sitter jag här, ensam på Albergo Furlan i Monfalcone. Ensam åt jag kvällsmat och ensam sitter jag här och surfar, buhuuu! Nu vill jag hem!

Innan allt det här hände var det en bra dag. Efter att vi avslutade förhandlingarna gick jag på utflykt i parken som ligger precis bredvid där jag bott, Miramare. Med slottet som Maximilian av Augsburg byggde till sig och sin hustru Carlotta/Charlotta/Charlotte av Belgien (dotter till Leopold I).


Igår såg jag utsidan från båten, idag såg jag insidan.

Parken är jättestor (för att vara en "trädgård") och designades av Maximilian i tidstypisk romantisk stil (tillbaka till naturen, övervuxna ruiner, grottor, vattendrag etc). Slottet är asläckert, i vit sten. Ute på en udde, med terasser som hänger över klipporna ner mot havet.  Och samtidigt ett ganska modernt hus eftersom det byggdes i mitten på 1800-talet.
Parken är också helt fantastisk, ursprungligen designad av Maximilian. Idag finns det en tropisk trädgård där, där man föder upp kolibrier bland annat.


Hur många djur ser du?


Najs terass som gick runt hela huset, med stora fönster runtom som vetter ut mot havet... I like.

Men allting är ju så sorligt! Maximilian åkte till Mexico för att bli kung och sköts där, 35 år gammal. Hans hustru levde i 60 år till och dog, gammal och galen, i Belgien i slutet av 20-talet.
I början av 1900-talet så flyttade en annan högadlig familj in, hertigen Amedeo av Savoy-Aosta, hans hustru och deras två barn. En familj av sin tid, som lät renovera övervåningen på slottet och inredde den i "italiensk rationalism" (typ funkis). Enligt uppgift var det ett hertigpar "av folket", de lät till och med barnen gå i vanligt dagis med pöbeln :).
Alla möbler finns kvar från båda epokerna - på nedervåningen, där Maximilian levde några år med Carlotta, och övervåningen där familjen Aosta bodde.  (Såååååå snygga. Funkismöblerna alltså. )


Vad är det med mig och 40-tal nu helt plötsligt? Hur som helst, snyggaste roterande bokhyllan jag sett på länge.

Amedeo var pilot och gjorde en massa stordåd under andra världskriget, blev utsedd till chef över Etiopien, togs tillfånga av britterna i Nairobi och dog i fångläger av malaria och tuberkulos, bara 42 år gammal.
Hur kul är det liksom??

Läggdags. Man vill ju inte missa flyget imorgon liksom.