snabel@nn

Det blev en liten höstsemester med Ida. Fyra och en halv dag i Nice, på ett hotell mitt i stan och med alla kreditkort redo. Min 16-åring är mer road av kommersiella utsvävningar än kulturella sådana. Så hon var väldigt nöjd när det visade sig att vi bodde granne med största gallerian i stan. Stranden kändes mindre viktig. Och snäll mamma som man är så tyckte jag likadant :).

Avresa. På Arlanda, tidigt på morgonen. Flyget gick 6.50. Vi tog taxi hemifrån, Ida hade lågt blodsocker men ville inte ha nåt att äta. I en av butikerna fick jag syn på en måste-present till Joanna också - med lite liknande tema som fjolårets. (Vi håller oss till blod och död, det passar ju till helgen också :).) Med lite fix och trix fick vi iväg den med posten också.
Passade på att köpa ett par pocketböcker också. Det blev Kajsa Ingmarsson den här gången, Små citroner gula och Den ryske vännen. Hon blev ju väldans haussad i fjol men jag har helt missat henne så nu tänkte jag ta igen det.

Det höll på att bli riktigt spännande på nerresan - kabinpersonalen på Air France hade gått ut i vild strejk och det var total förvirring på Paris - Charles de Gaulle. Efter lite runtfrågande och nån halvtimme i fel kö så insåg vi att vi hade tur som inte skulle utanför Europa. Då hade vi möjligen fått besked tre dagar senare om när vi skulle kunna komma vidare...

Ett plus för fransmännen är iallafall att dom har sköna stolar vid gaten .

Nu löste sig allt till det bästa och vi landade i Nice runt 13-tiden på söndagen (28 okt). Utkvittering av hyrbil gick också bra, och som vanligt avstod jag glatt från att ta den extra självriskelimineringen. Något jag svettigt började ångra när vi kom in i stan och såg hur j-a trångt det var och bucklorna på var och varannan bil... Hur som helst - trots viss ovana hos kartläsaren lyckades vi hitta fram till hotellet och hade turen att kunna ställa oss på en av deras sloter framför dörren.
Hotellet hade väl sett sina bättre dagar. Men vafan, det var tyst, det var rent (inte helt, dock), centralt och frukost ingick. Men man fick definitivt intrycket att när höst är renoveringstid och det var svårt att avgöra vad som var slitet och vad som var på väg att fixas upp.

Ljudisolering i form av vadderade väggar av uppspänt tyg med skumgummi under.

Första dagen var rekognoscering, andra dagen började vi shoppa loss. Vi knallade också runt i gamla Nice (fint, ser ut som Gamla stan ungefär fast i italiensk tappning). Turistfälla dock. (Precis som Gamla stan).

På väg hem efter att ha gått runt i gamla stan och runt kullen med slottet hittade vi det här lilla sockerdricksträdet - eller rättare sagt - ölpalmen. Ett bevis på att Pippis pappa iallafall passerade förbi Rivieran.

Tredje dagen var det lite skyigt och det passade bra med våra planer. Vi tog bilen och åkte till Italien (San Remo) och åt lunch nere i hamnen där. På tillbakavägen körde vi in till Monte Carlo och kollade in casinot och rikingarna.
Fjärde dagen tokshoppade vi lite grann.

Nåt till årsfesten kanske?


 Det finns galet mycket kul skoaffärer i Nice och hade jag haft en större resväska, ännu fler plastkort och ett jobb som eskort så hade jag bunkrat. Nu blev det "bara" ett par nya stövlar (stövletter till Ida) och ett par kassar nya kläder som vi bar tillbaka till hotellet och svidade om i (det gjorde vi för övrigt ett par gånger om dan, bara för att vi kunde). Och sista dagen fick jag med mig en Kathy vanZeeland-väska också. Jättefin och väldigt uppiggande :D!


Det intressanta på den här bilden är faktiskt inte Ida, utan raden av gubbar som satt och väntade medan damerna var inne och köper smink och heminredning. Fanns liknande bekvämlighet på alla våningsplan, på strategiska ställen.

Och faktum är att på Schiphol fanns det små ytor där kvinnorna kunde ställa ifrån sig sina män så att dom inte kom bort medan det shoppades... Har vi missat nåt i Sverige?

Vi kollade lite på hus- och lägenhetspriser också, det är alltid kul tycker jag. För en tvåa i centrala Nice, i närheten av stranden, så kunde man få hosta upp 500.000 (Euro). En parkeringsplats kostade 280.000 SEK.
Så om man känner för att go low budget så kan man skaffa sig en underjordbarre i Nice, ca 2 x 4 meter, med vakt. Och sova i bilen.

Julpyntet var redan på plats. Palmer och tomtar. Och så kulor och glitter förstås.

Kajsa Ingmarsson var OK. Små citroner gula var väl lite så där, den kändes ungefär lika överreklamerad som Camilla Läckberg. Lite orimligt korkade karaktärer och halvtaffligt språk. Däremot var Den ryske vännen riktigt bra. Men den bok som jag hade svårast att lägga ifrån mig var Allt för min syster av Jodi Picault. Den handlar om 13-åriga Anna som är en s.k. designerbaby. Hon föddes för att genetiskt matcha sin äldre storayster Kate, som lider av leukemi. Redan vid födseln tar de hennes navelsträng för att donera blod till Kate och under årens lopp blir det åtskilliga vändor till sjukhuset för diverse donationer till sin syster. Sen när Anna är 13 år uppsöker hon advokat för att få medicinsk bestämmanderätt över sin egen kropp. Hennes syster är då i stort behov av en ny njure, och Anna förutsätts donera en av sina till henne. Intrigen är alltså ett ganska hårt tillspetsat etiskt dilemma. 
I boken får man höra alla inblandades röst, varje kapitel är skrivet utifrån någons egna perspektiv. Otroligt bra skrivet (översättningen är riktigt riktigt bra) , mycket utrymme för tankar och stoooor snyftfaktor. Oväntat och jättesorgligt slut (som jag drabbades av på flyget till London i fredags morse dessvärre, svårt att börja böla som en tjur när folk sitter och smuttar på morgonkaffet).

Om man inte vill bada kan man alltid läsa.

Monaco var för övrigt rent och fint och prydligt (jämfört med Nice) och (- surprise! -) ganska turistigt. Hela den här delen av Rivieran var visst italiensk så sent som på mitten av 1800-talet och det var efter en folkomröstning efter nåt krig (jag suger på historia) som folket här bestämde att man ville höra till Frankrike. Ergo, det mesta i byggnadsväg går i italiensk stil. Monaco är inget undantag (även om det väl varit sitt eget lilla furstendöme). Varma pasteller, små gjutjärnsbalkonger, luckor som solskydd och så kläder på tork på lina förstås.

Casinot bakom till höger, Hotel de Paris bakom till vänster. Too much to do, too little time..ehh..money.


I välordnade Monaco finns det också skyltar som talade om var närmaste defibrillator finns. Det känns ju tryggt! Så när man blir gammal och har kärlkramp och förmaksflimmer så ska man iallafall inte dra sig för att åka dit. Huruvida det finns någon instruktion om hur man använder defibrillatorn vet jag inte. Kanske det finns en liten doktor som kommer springande också?

På kvällen när vi kom tillbaka från Monaco så var det fullt framför hotellet så vi ställde oss i parkeringhuset under NicEtoile istället. Kändes faktiskt som lite mindre risk att man skulle behöva pröjsa 6000 pix för att fixa plåtskador när man stod där. Sen när vi hämtade ut bilen på torsdagen (som var röd dag) var det nästan tomt (rymmer annars över 2000 bilar). Med suggestiv musik som strömmade genom huset, soft belysning...så var det nästan så man ville sätta sig och mysa faktiskt.

På torsdagen skulle vi flyga vid 17-tiden så vi tog hejdå av stranden och käkade lunch nere på Promenade des Anglais. Jag älskar havet, inte att bada i nödvändigtvis men det är totalt avstressande att vara vid, doppa fötterna i, titta och lyssna på.

Hejdå havet!

Nice är fint. Det är kul att knalla runt så mycket som vi gjort, då får man lite känsla för hur staden ligger och vart man skulle vilja bo nästa gång.
Men jag kan tänka mig att det är galet mycket mer folk och j-ligt jobbigt att komma hit under högsäsong.

Hem kom vi först vid midnatt. Hanna var vaken och fick sin present men Meija och Ken sov.
Själv gick jag och la mig för att sova fyra timmar. Fredag morgon kl 07.00 satt jag på flyget igen, till Heathrow denna gång. Men jag fick iallafall snosa liiite på familjen.
Kom sen hem vid 23-tiden, kröp ner bredvid Ken och vaknade - igen - vid 4.20. Den här gången för att skjutsa Ken och Meija till flyget.... dom åkte nämligen till Portugal idag. (Men tji fick vi, bilen startade inte så dom tog taxi istället.)
Och varför åker dom till Portugal utan mig kan man undra. Jo för imorgon åker jag till Glasgow och blir borta till på torsdag. Suck. Men jag hann iallafall städa huset idag så det är fint tills alla kommer hem.
Enda problemet just nu är att min eticket ligger i mailen som jag inte kommer åt hemifrån, så jag får helt enkelt dra ut till jobbet. Jaja. God natt.