Kronjuveler och släktstudier
Lördagen var ganska...ambitiös. Efter en förmiddag på Madame Tussauds fick vi för oss att vi skulle kolla in Towern. Kanske inte den smartaste ruttplaneringen (MT ligger uppe vid Regent's Park och Towern på norra sidan av Thames, men ganska mycket österut) men med dagkort på tunnelbanan kände vi att vi behövde få lite valuta för pengarna.
När vi kom upp ur marken vid Tower Hill hade Meija slocknat, så vi la henne på en parkbänk så hon skulle få sova en stund. Och en timme senare, runt 16, betalade vi £41 i inträde till Towern trots att vi bara hade två timmar på oss innan stället stängde (vad gör man inte för bevarande av kulturen).
Alla var lite sega och det tog en stund innan jag lyckades få upp Kens och Hannas entusiasm.
Men vem kan hålla sig oberörd inför tortyrredskap, gamla väggristningar i fängelsehålor och maffiga kronjuveler? Mot slutet var vi runt och sprang uppe på murarna och till slut fick vakterna jaga ut oss.
När vi var på väg ut kom jag på att jag glömde kolla in vart min påstådda och avlägsna släkting Anne Boleyn blev halshuggen. Men vi blev iallafall informerade att hon hade turen att avrättas med svärd istället för yxa. Det var ju fint!
Det var några som gifte sig (här med), och dom hade valt att ha en liten röd bil som transportmedel från kyrkan. Kändes bekant på nåt sätt :).
Dom har högklassiga toaletter på Towern. Eller...hade?
Utanför Towern hittade Meija en lekkamrat. Det är kul att kolla hur småkidsen pejlar in varann och tar kontakt. För en 3-åring finns inga språkbarriärer. Trist att man måste bli stor och krångla till saker och ting.
Efter Towerbesöket gick vi över på sydsidan av floden. Där hittade vi den här glassbilen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om deras reklamslogan?
Starbuck's finns ju överallt i den här stan, till och med på tåget från Gatwick serverade dom Starbuck's.
En stackars vilsekommen Tour de France-cyklist blev kaffesugen.
Vi käkade middag på en italiensk restaurang i Southwark, sen gick vi tillbaka längs södra sidan, bort till London bridge, över och sen ner i tunnelbanan och tillbaka till Covent Garden. Så var lördagen till sin ände.
Snart är det dags. Meija längtar (Och pappa. Och mamma).
När vi kom upp ur marken vid Tower Hill hade Meija slocknat, så vi la henne på en parkbänk så hon skulle få sova en stund. Och en timme senare, runt 16, betalade vi £41 i inträde till Towern trots att vi bara hade två timmar på oss innan stället stängde (vad gör man inte för bevarande av kulturen).
Alla var lite sega och det tog en stund innan jag lyckades få upp Kens och Hannas entusiasm.
Men vem kan hålla sig oberörd inför tortyrredskap, gamla väggristningar i fängelsehålor och maffiga kronjuveler? Mot slutet var vi runt och sprang uppe på murarna och till slut fick vakterna jaga ut oss.
När vi var på väg ut kom jag på att jag glömde kolla in vart min påstådda och avlägsna släkting Anne Boleyn blev halshuggen. Men vi blev iallafall informerade att hon hade turen att avrättas med svärd istället för yxa. Det var ju fint!
Det var några som gifte sig (här med), och dom hade valt att ha en liten röd bil som transportmedel från kyrkan. Kändes bekant på nåt sätt :).
Dom har högklassiga toaletter på Towern. Eller...hade?
Utanför Towern hittade Meija en lekkamrat. Det är kul att kolla hur småkidsen pejlar in varann och tar kontakt. För en 3-åring finns inga språkbarriärer. Trist att man måste bli stor och krångla till saker och ting.
Efter Towerbesöket gick vi över på sydsidan av floden. Där hittade vi den här glassbilen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om deras reklamslogan?
Starbuck's finns ju överallt i den här stan, till och med på tåget från Gatwick serverade dom Starbuck's.
En stackars vilsekommen Tour de France-cyklist blev kaffesugen.
Vi käkade middag på en italiensk restaurang i Southwark, sen gick vi tillbaka längs södra sidan, bort till London bridge, över och sen ner i tunnelbanan och tillbaka till Covent Garden. Så var lördagen till sin ände.
Snart är det dags. Meija längtar (Och pappa. Och mamma).
Kommentarer
Trackback
