Hej och hejdå Spanien
Andra kördagen var intensiv. Vi bestämde att vi ville vara i Frankrike innan kvällen kom, och det innebar att vi skulle köra typ 80-90 mil. Tidigt upp i Covilha, ingen frukost, och så iväg. Min tur att köra. Första milen i Spanien var smal 70-väg, vilket var lite olycksbådande....men den övergick så småningom i en schysst motorväg vilket gjorde att vi kunde få upp snitthastigheten lite grann :).
Från Portugal snett över Spanien upp mot Frankrike innebar att vi korsade hela Castilla, som ser ut ungefär som om man kör över prärien i USA. Platt, platt, odlingslandskap, beten, torrt...
Inte så upphetsande, men ändå ganska coolt. Vi brände förbi Salamanca (Don Quijote-land alltså), Valladolid, Burgos, Vitoria-Gasteiz och vidare mot Biarritz. Lunch slängde vi i oss på en märklig massutfodringsrestaurant - verkade som byggd för att ta emot busslaster av folk, utfodra dom, sälja så mycket prylar som möjligt och sen lasta in nästa gäng. Förutom själva bespisningen fanns en 20 m lång bardisk med kaffefat färdiguppställda så att så många som möjligt skulle kunna dricka kaffe samtidigt. Dessutom fanns en lika lång bardisk där man kunde köpa dockor, leksaksbilar och gitarrer (!?).
Mysko restaurang.
Precis innan franska gränsen kom Ken på att det fanns en väg precis i kustlinjen som verkade kul, så vi svängde av mot ett ställe som heter Hendaye. Stannade till och kollade på lite fina kalkstensklippor.
Lite svårt att se, men folk var nere och hoppade runt på klipporna många meter under oss.
Sen drog vi vidare mot St-Jean-de-Luz som ligger strax söder om Biarritz. Där började vi märka att det är semestertid i Frankrike, så vi drog oss upp mot Pyrenéerna, djupare in i Baskien..
Vi hamnade till slut i Espelette. Espelette är en liiiten baskisk by som är känd för sina chilikryddadde korvar, och sånt är ju trevligt! Dom har dessutom som vana att dekorera sina husfasader med torkad chili/paprika, sån som dom sen gör pimento d'Espelette av... Den absolut vanligaste färgen är typ falurödfärg i tonen. Undrar om dom också har koppargruvor?
Vi hittade ett supergulligt hotell mitt i stan, med enormt trevlig och hjälpsam personal som gjorde sitt bästa för att förstå svensk/norsk skolfranska. Jag kan ställa vissa kritiska frågor men det är långt från alltid som jag förstår vad dom svarar....typ. Bland annat så försökte dom förklara vart vi skulle ställa bilen, med resultat att vi parkade den inne på grannens tomt...fick vi veta dagen efter :].
Vårt hotell, Hotel Euskadi (Hotel Baskien på baskiska).
Kom fram till att baskiska helt klart är ett konstigt språk som inte liknar vare sig spanska eller franska. Det innehåller mycket "z" och "x" och skrivet ser det ungefär ut som sånt språk som man ser i typ serietidningar när det dyker upp folk från konstiga bortglömda kulturer.
Internätet var frånvarande (hade gått om vi haft Ethernetkabel men nejdå), så istället blev det en skön kväll med fint väder, kallskuret och öl....
Och sen i säng med Stieg :D!
Fredagens köring!
Från Portugal snett över Spanien upp mot Frankrike innebar att vi korsade hela Castilla, som ser ut ungefär som om man kör över prärien i USA. Platt, platt, odlingslandskap, beten, torrt...
Inte så upphetsande, men ändå ganska coolt. Vi brände förbi Salamanca (Don Quijote-land alltså), Valladolid, Burgos, Vitoria-Gasteiz och vidare mot Biarritz. Lunch slängde vi i oss på en märklig massutfodringsrestaurant - verkade som byggd för att ta emot busslaster av folk, utfodra dom, sälja så mycket prylar som möjligt och sen lasta in nästa gäng. Förutom själva bespisningen fanns en 20 m lång bardisk med kaffefat färdiguppställda så att så många som möjligt skulle kunna dricka kaffe samtidigt. Dessutom fanns en lika lång bardisk där man kunde köpa dockor, leksaksbilar och gitarrer (!?).
Mysko restaurang.
Precis innan franska gränsen kom Ken på att det fanns en väg precis i kustlinjen som verkade kul, så vi svängde av mot ett ställe som heter Hendaye. Stannade till och kollade på lite fina kalkstensklippor.
Lite svårt att se, men folk var nere och hoppade runt på klipporna många meter under oss.
Sen drog vi vidare mot St-Jean-de-Luz som ligger strax söder om Biarritz. Där började vi märka att det är semestertid i Frankrike, så vi drog oss upp mot Pyrenéerna, djupare in i Baskien..
Vi hamnade till slut i Espelette. Espelette är en liiiten baskisk by som är känd för sina chilikryddadde korvar, och sånt är ju trevligt! Dom har dessutom som vana att dekorera sina husfasader med torkad chili/paprika, sån som dom sen gör pimento d'Espelette av... Den absolut vanligaste färgen är typ falurödfärg i tonen. Undrar om dom också har koppargruvor?
Vi hittade ett supergulligt hotell mitt i stan, med enormt trevlig och hjälpsam personal som gjorde sitt bästa för att förstå svensk/norsk skolfranska. Jag kan ställa vissa kritiska frågor men det är långt från alltid som jag förstår vad dom svarar....typ. Bland annat så försökte dom förklara vart vi skulle ställa bilen, med resultat att vi parkade den inne på grannens tomt...fick vi veta dagen efter :].
Vårt hotell, Hotel Euskadi (Hotel Baskien på baskiska).
Kom fram till att baskiska helt klart är ett konstigt språk som inte liknar vare sig spanska eller franska. Det innehåller mycket "z" och "x" och skrivet ser det ungefär ut som sånt språk som man ser i typ serietidningar när det dyker upp folk från konstiga bortglömda kulturer.
Internätet var frånvarande (hade gått om vi haft Ethernetkabel men nejdå), så istället blev det en skön kväll med fint väder, kallskuret och öl....
Och sen i säng med Stieg :D!
Fredagens köring!
Kommentarer
Postat av: Karin
Nä, inte Stieg i sängen också! :-)
Trackback
