Från havet till våtmarkerna
Vi åkte ner en sväng till stranden i L'Amelie på morgonen. Där var de små surfeleverna redan igång med kursandet.
Planen för dagen var annars att börja med att åka till Rochefort. Det är en stad som dryper av fransk marinhistoria. Jag är inte direkt intresserad av *just det*, men Christine som tipsade oss är hängiven seglare. Och hon hade föreslagit att vi kunde kolla in Corderie Royal, där man tillverkade rep till segelfartyg, och som är inrymt i en häftig 400 m lång byggnad som återuppbyggts totalt efter att tyskarna bombade sönder den. På samma ställe byggs fregatten L'Hermione - en fullskalig replik av det skepp som 1780 seglade till Amerika med LaFayette...
Det här var det andra stället på 2 dagar där vi hakade på en guidad tur på franska (denna gång en reptillverkningsdemonstration) med en engelsk översättning i hand.... (guidning på annat språk verkar dom inte ha så mycket av). Det ger inte så mycket, men det var ändå kul att försöka förstå vad dom säger. Antagligen tyckte guiden att Ken och jag verkade extremt intresserade, vi var så koncentrerade...
Lunch i Rochefort.
Vi var rätt sega efter två museer, och kände att vi ville komma bort från stan. I en bokhandel på museet så såg vi en bok med franska fort och då insåg vi att vi var jättenära Fort Boyard. Det kunde ju vara kul att kolla på tyckte vi. Så vi drog ut mot byn Fouras, och där mot la Pointe de la Fumee som är ett av de ställen där man kan se fortet från land.
Parkade ganska långt från spetsen av udden och fick gå en bra bit. Kollade in ostronodlarnas torn och redskap och såg fortet lååångt bort. 
Japp, det är Fort Boyard där bort vid horisonten :).
På tillbakavägen insåg vi att det var 10 min tills det gick en båttur ut, den sista för dagen dessutom. Men vi hade för lite pengar med oss, jag hade lämnat plånboken i bilen. Merde!!
Efter att vi hade hämmats så brutalt i vår spontanitet så bestämde vi oss för att dra vidare, och bort från kusten. Nu blev målet Marais Poitevin, ett jättestort område med våtmarker "kanaliserade" med teknik hämtad från holländska munkar. Här skulle man kunna hyra kanot enligt Christine. Ute i träsket skulle det dessutom gå kor på bete, det tyckte jag lät väldans trevligt.
Så vi åkte till en liten by som heter Coulon. Letade rätt på (ännu) ett jättegulligt hotell och fick oss en paddeltur på kanalerna inne i la Venise Verte (Gröna Venedig) innan vi gick och la oss. Vilket var en jäkla tur för dagen därpå öste regnet ner... Det var nån mening ändå med att vi missade Fort Boyard-turen.
En av kanalerna i Marais Poitevin. Märkligt ställe, all man made.
...och kor fanns det där också! Dom skjutsas ut till sina betesmarker i specialbyggda båtar.
