Höst, spikar och sång

Jag är nog en höstmänniska. Sval krispig luft, löv som börjar skifta färg, dofter som sätter igång ett helt batteri av sprakande synapser och minnespaket och känslor så att det knappt går att sortera...glädje och melankoli om vartannat.
Mest av allt tänker jag nog på den del av mitt liv som handlade om hästar. Det var då man var ute och red tidigt på morgonen när dimslöjorna fortfarande låg över stubbåkrarna, barbacka på en varm hästrygg, ut i den svampdoftande höstskogen. Jag tror aldrig jag kände mig så nära naturen som då.


Kung Bore börjar vakna...

Sånt tänker jag på när jag går till dagis med Meija, med Noa i barnvagnen. På ditvägen är det frost i gräset i Murkleparken, 20 minuter senare på tillbakavägen är den borta. En föraning av att nu går det bara åt ett håll, mot vinter och kyla.





Det börjar bli kallt om näsan..

Den här fantastiska höstveckan som var så var det dags för min doktorand Marie att spika (offentliggöra) sin avhandling. Det brukar firas med tårta och lite ceremoniell fastspikning av boken vid en planka i korridoren, så också den här gången. Själva disputationen är om tre veckor, den 23 oktober.


Med ett stadigt grepp om hammaren..

Lite speciellt för mig, för hon är min första doktorand som jag följt mer än hela vägen - det var min projektidé, jag skrev större delen av ansökan, och nu är det genomfört! Och Marie var den första person jag rekryterade och jag har lärt känna henne som en underbar människa. Jättekul att följa någons utveckling på det här viset. Dessutom ska hon nog börja hos min gamla arbetsgivare, Svensk Mjölk, nu efter disputationen.
Tillsammans inom projektgruppen har vi dessutom hunnit generera 6 barn på lika många år; Marie 2 st, jag 2 st, Agneta 1 st och Stefan 1 st. Mycket produktiv grupp :).

Vi har sålt av lite mer grejor på Blocket. Igår åkte två vita Billyhyllor, bland annat för att ge plats åt ett par byråer som vi spontanhandlade på en utförsäljning förra helgen. Jättefina byråer, men egentligen en för mycket. Den får åka upp på Idas rum så länge - därav det akuta behovet att bli av med den ena bokhyllan. Den andra har också varit inne på Idas rum och passade inte riktigt någon annanstans.
I Meijas rum håller vi på att sätta upp väggfasta hyllor; mer flexibelt, lättare att städa på golvet, luftigare intryck = bättre.

Skydivers dyker ju upp lite överallt och nu har vi med en i Körslaget också. Lucas sjunger med Uppsalakören, och eftersom jag egentligen hade velat vara med själv så hejar jag förstås galet mycket på det gänget. Hanna och jag fick biljetter till premiären igår och avnjöt det hela på plats i Frihamnen.


Körsång gör sig bättre live än i TV måste jag säga.

Hanna upptäckte att hennes kompis Dorsa är med, och jag såg Ginette också. Liten stad det är, Uppsala.
Tyvärr tror jag att det kan bli hårt att hänga kvar länge - flera körer sticker ut och andra har jättefanclub bakom sig... men HEJJJA UPPSALA, överbevisa mig!!!!  


Burn baby burn!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0