snabel@nn

Nu är det bestämt. Jag ska bli en chef. Chef på Zoonoscenter på SVA. Sektionschef på enheten för sjukdomskontroll och smittskydd. Från 1 oktober.
Vi är inte så många, jag och mina medarbetare, 4 stycken bara. Men vi vill bli fler!

Jag tycker att det är lite läskigt faktiskt. Men kul också förstås. Mitt stora problem är antagligen att jag inte vill göra nån besviken, och det kan ju bli svårt. Det måste jag nog träna bort.

Kanske det här betyder att jag har blivit stor? Eller att jag måste bli det?

En annan konstig sak som jag blivit indragen i är ett riskvärderingsarbete inom EFSA där man ska titta på bedövning och avlivning av odlad fisk. Jag kan ju ingenting om fisk egentligen, men jag kan ju riskvärdering och det är som riskvärderare jag ska vara med. Jag har så svårt att tacka nej till saker och ting även om jag inte vet på förväg att jag kommer att klara av det. 
Antagligen funkar jag så att om andra tror att jag klarar av en sak så litar jag på att dom har rätt :D (eller så blir jag bara smickrad).  
Korkat kanske, men det har funkat hittills :-o...