snabel@nn

Både Ken och jag är av förhoppningen att vår dotter ska få växa upp i en värld där tjejer och killar är människor på lika villkor. Lite naivt kanske, men vi hoppas. Vi har konsekvent försökt undvika att falla i det rosa facket, och jobbat på att ge henne bekräftelse inte på hur hon ser ut eller hur duktig hon är utan bara genom att se henne, se vad hon gör och få henne att känna sig nöjd med vad hon förmår.
Meijas klädkorgar är proppfulla med kläder, men väldigt lite rosa. Inte för att färgen i sig är skadlig men för att många plagg som är rosa har såna attribut att man påminns om att här kommer en liten flicka som ska var söt, snäll och lydig. Meijas plagg har många andra färger, men inte särskilt mycket rosa. 

Kanske är det just därför som det är väldigt mycket rosa i Meijas huvud just nu. Rosa och lila. 

Häromdagen var jag förbi Skopunkten och köpte nya skor till henne, sandaler och gympadojjor. Jag passade på på väg hem från jobbet så Meija var inte med. Min övertygelse trogen så inhandlade jag två par skor i bästa unisex-brunt. Läder, robust, rejält.

När Meija får se dem bryter hon ihop totalt.
- Nej, nej, nej, nej, nej mamma, NEEJ inte bruuunt! ylar hon och ålar sig som en metmask när jag försöker övertala henne att åtminstone prova dojjorna. Skorna tas på under protest men åker av lika snabbt igen.

Så vad göra? Om jag åker tillbaks och byter dom för att det är "fel" färg, är det då en tragisk form av curling? Ska jag visa vem som bestämmer och limma fast skorna på henne, så får hon sitta där och vråla tills hon inte orkar mer?

Jag åkte tillbaks och bytte. Tog ett par silvriga sandaler med rosa kanter, och ett par röd-vit-beige gympadojjor (fanns inga lila..). Meija tyckte att dom var skitsnygga och har på sig dom hela tiden.

Könsmaktkampen - Ann: 1-0



Dom är så snygga att man kan sova med dom..