snabel@nn

Tillbaka från musslor och pilsner i Bryssel :).

Idag hade vi ett internt chefsseminarium på temat "Det svåra samtalet". Det handlade om hur man förbereder sig för och genomför samtal med medarbetare när det gäller sånt som underprestation, samarbetssvårigheter, normbrott, alkohol-/drogproblem och uppsägningar. Bra seminarium med en hel del handfasta råd. Mycket diskussioner.

Jag har ju inte varit chef så länge, så först tyckte jag att jag inte hade så mycket att tillföra.
Men....jag har ju suttit i styrelsen för SF.... Insåg snart att vår egen lilla skydivercommunity gett mig en hel del referenser inom området. Faktiskt så skulle jag nog kunna komma med exempel på jobbiga samtal, inom de flesta av problemområdena, tagna direkt från Gryttjom. 
Huvva. 
Fallskärmshoppning är livet, på många sätt.

Jag har alltid tyckt att fransmän är fantastiska ordbajsare, speciellt i byråkratiska sammanhang. Men frågan är om inte amerikanerna är ett strå vassare.
Det här är den mest omfångsrika informationsruta jag träffat på hittills under min seglats på da Internet tror jag...
Kan dom inte bara skriva att eventuella hackare göre sig inte besvär typ?

Meija har en ny favorit-DVD - Doktor Snuggles. Hon kollar på den både morgon och kväll, och för ett par dagar sen så kom hon på att man kunde få se den på finska också. Så nu när hon ska sova, då vill hon att jag ska byta språk till finska. Sen vänder hon sig bort från TV:n, blundar, lyssnar och somnar.

På tal om finska så hörde jag på radion idag att det (finska) barn tycker är läskigast på TV är barnprogrammen. Mumintrollet var bland de värsta, och allra värst i Muminfilmerna var Mårran.
För mig som aldrig gillat Mumintrollet & co. så känns det som värsta upprättelsen.


Jag har ju ett ganska vanligt efternamn, och hyfsat vanligt förnamn, och visst, det finns ett gäng svenskor som heter precis som jag. Men varje gång jag stöter på en sån (i tidningar eller dylikt, har aldrig träffat en namne) så känns det lite märkligt, som om jag lever dubbelliv. 
Det finns t.ex. en hästpratare som heter Ann Lindberg - det hade ju faktiskt kunnat vara jag, om jag kört vidare på hästspåret i mitt liv. Jag är också fotograf i Stockholm, tar bland annat bilder till indredningstidningar. Ganska snygga faktiskt. Och sen hoppar jag in som chef för länstrafikavdelningen då och då. Just nu håller jag på att jaga en mc-förare som kallas "Ghostrider".
Inte konstigt att jag känner det som att det blir lite overload ibland.

För övrigt så var lille David Bengtsson här i lördags, och lekte julgransplundring med Meija.

Idag åkte julen ut. Lika mysigt som det är att plocka fram julpyntet, lika skönt är det att gå tillbaka till det vanliga.
Blir ju lite mer plats i vardagsrummet också, när man inte behöver ge plats för ett träd.



Och Ida åkte tillbaka till Spanien. Så nu får vi inte se henne förrän i slutet av februari då hon kommer hem för att kliva över myndighetsstrecket.
Som tur är känns det som att hon fortfarande är hemma när man tittar in i hennes rum...



Och så här såg det ut i torsdags morse när jag åkte till jobbet.
"Red sky in the morning is the shepherds warning" fick jag lära mig som liten.
Och så var det slut på både högtrycket och ledigheten.
 

Så var man tillbaka i ekorrhjulet igen. Vi har sakta försökt föra tillbaka oss själva och Meija till rätt tidszon, med halvdant resultat. Vi var alla ganska trötta och tankspridda imorse när vi vaknade. Jag hade t.ex. missat att dagis hade planeringsdag idag, så jag åkte glatt iväg med Meija. Hon så förstås fram emot att träffa kompisarna igen och sprang i full fart till dörren. Som var låst. Stackarn, hon var besviken. Fick vara hemma med mamma och pappa en hel dag till.


Meijas porträtt av mamma

Usch, svårt att komma tillbaka till vanliga rutiner. Hjärnan stretar emot. Just nu sitter vi t.ex. och kolla på första Spidermanfilmen istället för att gå och lägga oss, trots att vi sett den flera gånger förut. Inte första gången nåt sånt händer.
Varför?

Fler major events denna jul:

1. Ken och Meija hjälpte mig att flytta in i nytt kontor på jobbet - (dubbelt så stort men inte mera hyllplats egentligen) 


 











 Från...

  Till...

2. Vi har blivit klara med vårt IKEA-remake-projekt, att täcka den hiskeligt fula elcentralen som tar upp en god del av väggen i Meijas rum. Nu täcks den av en ombyggd FAKTUM-stomme, tidigare 60 x 37 x 195, numera 60 x 15 x 195. En 125 cm APPLÅD-dörr-överst som täcker allt det fula el-iga och en 70-dörr underst. Står stadigt på två CAPITA-ben och är fäst i väggen med fyra extra fästen, och med ATTEST-knoppar som pricken över i, 3 st som hängare på övre dörren (som kommer att vara låst) och en på den nedre.
Mycket fippel var det eftersom varenda tvärgående plan fick lov att anpassas och beskäras för att släppa fram stora elkablar. Förutom tak och botten på stommen tre stycken RATIONELL hyllplan (f.d. 56 x 35, numera 56 x 15 med diverse hål i).
Nedre skåpet är perfekt för Meijas alla DVD:er och VHS:er.



STOR glädje råder i huset, för om vi inte gjort det nu hade det antagligen dröjt ytterligare minst 6 månader innan det varit klart... 

En viktig uppgift nu under julen har varit att bestämma vilka bilder, av alla som tagits under 2008, som platsar på väggen till toan på nedervåningen.
Väggarna där är fyllda med ramar och tanken har varit att man ska byta ut bilderna lite då och då, så man har nåt nytt att titta på när man sitter där. Men som så mycket annat så blir det inte riktigt som man tänkt sig, vi byter väl ut dom där bilderna någon gång per år max. Och nu var det dags att byta ut 2007 års bilder mot the best of 2008.

Tja det går väl rätt fort tycker man. Så jag började gå igenom alla bilder som ligger på vår externa hårddisk, månad för månad. Totalt 7599 stycken faktiskt. Först var det rätt många som behövde roteras, så första genomgången var bara för det. Sen var det dags för första urvalet. Målsättningen var att plocka ut några få per månad för att sen kunna välja ut de arton som får plats på väggen. Det blev 78 stycken.
Sista vändan, att få ner det till 18, var svårt. Men efter tre dagars slit har vi nu en nyklädd och fin toavägg, hurra!


Några av favvosarna... en oktoberdag uppe vid Slottet då solen stod lågt och himlen var mäktig, Ida framför Lennonväggen i Prag, en junidag i parken med Meija i gungan och så när Meija hjälpte Matte så att han kom upp i båten vid Lilla Husarn, en julikväll efter SM...

Det är lite mysigt med att vara så pass långledig att man kan göra såna där lite onödiga, men mysiga, grejor med gott samvete. Och faktiskt låta hela dagen gå åt till sånt. 
Idag på förmiddagen gick jag och småfixade på nedervåningen medan Ken jobbade. Satte upp en lampa under Meijas säng och ställde in hennes minifåtölj. 

Sen käkade vi lunch i lugn och ro, fipplade runt lite mer, tog en tur ner på stan, matade gräsänderna i Svandammen, fikade på Fågelsången. Var iväg och tränade, solade, duschade utan att stressa. Lagade kvällsmat efter nytt recept (gott). Bytte tyg på väggen i trappan.
Bara en massa smågrejor men det känns ändå som en bra dag.

Nytt år, ny start, och som vanligt önskade jag mig att det kommande året ska bli bättre än det förra. Nu har ju livet varit så bra i en massa år så det blir ju svårt att trumfa på alla plan, men på det stora hela så känns det ändå som en bra ambition.

Meija sov till halv 10 (yey!) och efter en lång och god frukost blev vi kvar hemma hos Karin o Matte fram till 14-tiden. På vägen hem hann vi stödköpa burgare på Max och handla bågfil på Coop Forum.
Ken har meckat ihop en jättefin barn-loftsäng till Meija och hon är supernöjd. Den blev riktigt bra. Inte helt enkelt att få till i ett pyttelitet rum men nu känns det helt plötsligt mycket rymligare, med hela golvet kvar att leka på.



Medans Ken gjort nytta på nedervåningen på årets första dag har jag suttit och pillat med Anton-data. (Statistik är söndagsnöje för mig. Sick-sick-I know).
Kul litet projekt som förhoppningsvis får desto större betydelse för SFF.