* * * * *
Inomhus är det inte så charmigt. Ingen nöjestripp här inte!
Det första som hände var att jag hade missat att inse att mitt bokningsfax aldrig konfirmerats (det var bara faxen som sa att det hade kommit fram OK). Så när jag skulle checka in så skakade receptionisten sorgset på huvudet och sa att tyvärr, hotellet är fullbokat. Som TUR var så var min finlandssvenska kollega och räddarinna i nöden, Heidi R, också med på mötet. Och vi kom fram till att det borde gå att dela på en king size bed. Vilket visade sig funka alldeles utmärkt. Puh.
Det roliga var att vi pratade om det där med bokningar på bussen från flygplatsen, Heidi hade nämligen kommit på ganska sent att hon inte hade bokat rum, men hade till sist lyckats få ett, fast på inlandssidan. Fast som hon sa, man brukar alltid vara lite nervös innan man fått rumsnyckeln, om det är nåt som inte funkat med bokningen.
Själv var jag inte alls nervös, jag vara bara så nöjd med att jag bokat för länge sen, dessutom med preferens sea view och balkong. Långnäsa fick jag dårå.
Heidi är alltså från Finland, dessutom är hon f.d. tävlingssimmare och tycker om morgondopp. Så sådana har det blivit två morgnar i rad. Rakt ut i det kristallklara Medelhavet, i 22-gradigt vatten redan i gryningen. Galet skönt.
Ofult.
Vi är inhysta på ett 5-stjärnigt hotell i Limassol, Amathus Beach Hotel, och det var ju lite intressant tyckte jag eftersom jag brukar nöja mig med lite färre stjärnor när jag är ute och reser. Så vad är det egentligen som skiljer?
Först kunde jag konstatera att det inte är arkitekturen. Själva hotellet är inte särskilt snyggt utan ser ut som nåt från de forna öststaterna på håll.
Och läget, precis vid Medelhavet med private beach area, finns det ju faktiskt många hotell som har.
En betongkloss, men vad gör väl det?
Men några saker har jag märkt, bland annat att det är ett otroligt välutrustat hotell, med allt från tennisbanor, väldigt lyxigt spa och fitness centre, minutiöst skötta pooler både inne och ute, en junior club som tar hand om kidsen när mamma och pappa vill slappa, pingisbord, spelarkad och biljard ute fast under tak, fotboll på storbildsskärm mm mm.
Och så är det väldigt mycket detaljer vad gäller servicen. Utöver det numera standardvikta toalettpapperet i badrummet så blev vi mötta av en stor frukskål och en redig flaska sherry, lite godis, färska blommor samt framställda tofflor när vi kom in på rummet.
Sängen är stor och skön på riktigt. Och det är helt OK att få med sig en av hotellets badrockar hem, bara man säger till. Man kan t.o.m. få den broderad om man säger till en dag i förväg.
Nere på Beach level står en man 12 timmar om dagen och delar ut handdukar till folk som går ut på stranden. Överallt finns färska blomsterkreationer, man har en floristservice på hotellet så att man kan beställa upp på rummet om man skulle vilja ha nåt extra. En hel uppsjö med tjänsteandar flyter omkring både inne och ute, och det går alldeles utmärkt att få en kall öl levererad direkt till solstolen.
Igår satt jag och förberedde min presentation då det knackade på dörren. Det var en dam som skulle "nattserva" rummet, dvs vika upp överkastet och dra för gardinerna samt lägga fram lite mer kokosgodis.
Och idag när jag kom upp till rummet stod det en flaska olivolja som liten present, eftersom jag åker hem imorgon..
Det är väl dom små detaljerna som gör det, antar jag.
Imorgon åker jag hem och det ska förstås bli gôtt att se familjen igen. Och skönt att ha sett lite sol i år också. Cyprioterna erbjöd sig faktiskt att vara värdar för mötet nästa år också, och då skulle det vara kul att ta med mina älsklingar.
Men vi får se vad det blir, det lutar visst åt Parma för närvarande. Ingen strand, men god mat :).
Oäckligt.
Syskonkärlek och A*G*E-faktorn
Det var så länge sen vi pratades vid att han missat att få med sig att jag bytte jobb för snart ett år sen. Jag för min del minns att han var i Sydostasien över jul (fick sms vid nyår när dom trampade runt i Kambodja) och så kom jag ihåg att han varit till USA och hämtat en bil.
Han och Ingrid hade varit upp till kusinerna i Storuman över midsommar. (Ytterligare ett ställe som jag inte besökt på guvethurlänge. Senast jag var i Blaiken var väl när jag var upp och kvackade då jag tog sabbatsår från utbildningen...typ 1990. Kusinbarnen finns som tur är på facebook...)
I ett tafatt anfall av släktkärlek försökte jag också ringa min storasyster, utan framgång. Ingen svarade hemma och mobilen sa att hon inte gick att nås.
Jag tror att jag börjar bli marginaliserad av mina närmaste. Och jag har väl mig själv att skylla, jag har lite av ett socialt tunnelseende och tror att inget händer i väntan på att jag ska bli färdig med nåt, sen, senare, nån gång.
Allt medan livet rullar på, folk får barn, flyttar, byter jobb, dör.
Angående Kambodja så var Håkan och jag överens om att man börjar bli lite praktisk när man är ute och reser, är inte så intresserad av de värsta back-packerstrapatserna längre (varför ska man bo och resa obekvämt när man kan resa och bo bekvämt?). Man skulle lätt kunna skylla på A*G*E-faktorn, men faktum är att det har mer att göra med ekonomi och vad man anser sig ha råd med tror jag. Och där finns det viss samvariation med ålder.
Gjorde en annan observation idag när vi var ute och handlade grill, kanske en A*G*E-grej, kanske inte? Observationen är att jag gärna betalar mer för en vara, bara jag får prata med nån som verkar veta vad dom håller på med.
Nuförtiden så säljer ju varenda stormarknad allt. Inklusive grillar. Grillar säljs också på diverse mackar, blomaffärer, byggbutiker, inrednings- och verktygsaffärer osv osv. Alla säljer grillar! Vilket gör det mer eller mindre omöjligt att känna att man gjort en bra marknadsundersökning innan man ger sig ut i grilldjungeln.
Förr i tiden var det bara att gå till järnaffären. Och där var dom proffs, dom visste allt och var specialister på grillning och grilltillbehör, modeller, galler och kol. Nuförtiden är det ingen som vet nånting.
Grillen vi köpte idag saknade regulator och slang, killen jag frågade visste inte ens om dom sålde såna? Ännu mindre visste han var närmaste försäljare av gasol fanns.
En mass-inkompetens har spridit ut sig. Många kan jättelite om ingenting. Huvva.
Men grillen verkar bra, och fläskkarrén blev grymt god. Mera grilla, nu är det sommar :)!
Operahus och nålar och mycke mycke mer
Veckorna går i stora skutt nu och äntligen är det midsommar så man får tid att andas lite. Nu sitter jag i sängen med morgonkaffe, tidning, dator och resten av familjen i bara mässingen. Skönt.
Solen skiner ute.
Midsommarafton har börjat bra!
Jag var ju nere i Italien för två veckor sedan, i Brescia. Det var då det var sommar i Sverige. I Brescia regnade det och när jag kom hem hade jag en dag av värme innan det blev kallt igen.
Ida och Hanna var hos mig den veckan, och veckan efter, och jag hann knappt träffa dom. För veckan efter åkte jag till Oslo (tillsammans med Ken och Meija) och Ida drog till Barcelona medan Hanna åkte till Järlåsa på fotbollsläger. Att det varit skolavslutning och att det är sommarlov nu är nåt som liksom passerat förbi i undermedvetandet. Nästa vecka är sista innan semestern och då blir det två dagar späckade med möten och fyra dagar på Cypern (jobb faktiskt!) innan det är lördag kväll och semestern börjar.
På jobbet har det rasat in grejor, spännade saker i o f sig men det är on top av det som ska avslutas innan sommaren, så som det ser ut nu så blir första semesterveckan ganska naggad i kanten. Ska stå HL på onsdagen och det är väl första riktiga semesterdagen liksom.
I Oslo var det möte för ett "utmanande" projekt där jag är handledare till en av de fyra doktorander som är knutna till det hela. Projektet handlar om att försöka validera det rapporteringssystem för sjukdomar hos nötkreatur som finns i de olika nordiska länderna (SE, NO, FI, DK) .Vi vill försöka sortera ut om de skillnader som finns i sjukdomsförekomst beror på att djuren är olika mycket sjuka eller på det sätt vi registrerar händelserna. Det är ett intressant projekt och inte minst pga dynamiken i gruppen (say no more).
Mötet var tors-fre men vi (Ken, Meija, jag) stannade över helgen för att umgås lite med norska sidan av släkten. På lördagen var vädret blåsigt, ostadigt men ändå rätt OK, och vi var nere i centrum och kollade in nya operahuset bland annat. Otroligt häftig byggnad. 
Svårt att beskriva med ord men det är något speciellt med arkitektur som hela tiden ger nya intryck och upplevelser. Kändes nästan svårt att gå därifrån.
Garderoben.
Inne och ute på samma gång.
Nu i veckan så var jag hem till Nilla med jobbet för att fira av Tove och Lena som ska sluta. En massa jobbkompisar + en stor hög ungar. Meija bondade med Malva och nu har vi bestämt att vi ska försöka ta oss ut till Dalby på en fika nån dag så att dom får fortsätta leka.
Nya kompisar. Fyra av knoddarna saknas på bilden, gick inte att få alla inom samma ram samtidigt...
Har också varit på besök till nålmannen, han stack in 6 nålar från olika håll för att sätta fart på slemsäcken under knäskålen som verkar vara roten till det onda just nu. Knät känns lite bättre, mindre instabilt, även om jag fortfarande blir blockhalt om jag böjer det ordentligt, typ sitter på knä/huk. Han går ju på semester nu så vi får se hur det blir med ombehandling, käkar Voltaren för säkerhets skull.
Och snart är det juli. Då blir det i allafall Gryttjom, blue skies och fallskärmsdoft.....
Fler observationer
Förvirrat budskap.
Jag förstår inte detta med stå-toa. Vad är vitsen? Det är ju jättesvårt att pissa utan att det stänker både kors och tvärs. Gissar att det är lite lättare om man är kille, att man har mer kontroll då?
Har inte provat "number 2", känns som att det skulle vara lika svårt som att pricka rätt med en penna i en flasköppning. Måste man sitta dubbelvikt för att kolla att det hamnar rätt?
Eller är det här nåt som varje italienare lär sig sen barnsben?
Sett och sett
Undrar hur man tänkte här..? 
Den här bilden sitter i badrummet på dagis.
Alltså...är det bara jag som tycker det ser ut som ett rakblad?!?
Hemma bäst
Hit ska jag åka imorgon.
Yey..
