snabel@nn

Mitt hem är en smitthärd. Vi har varit sjuka i omgångar i typ 2 månader nu. Det började med feber och hosta på Meija, sen på Ken och så fick jag det. Har hostat sen natten mellan 10 och 11 oktober. Nu börjar det bli bättre, men då har det kommit nåt nytt virus som gör mig snorig och nysig.
Och så natten till i torsdags, då var det dags för vinterkräksjukan att göra entré. Meija vände ut och in på sig själv, och fick vara hemma både torsdag och fredag. Igår natt (fredag) var det Kens tur. Jag har gått runt och väntat på att jag ska åka dit också.
Crazy liksom.

Den här dagen har varit en sån dag som man kunde varit utan.
Skulle iväg på möte i Linköping. Dagen började med att jag försov mig, vaknade av Kens mobiltelefon 10 minuter innan tåget skulle gå. Fan fan fan. Så jag fick ta bilen istället. Trist att köra, men framför allt så innebar det att jag missade 6 timmar på tåget som jag skulle kunnat använda till att läsa ett gäng manuskript och göra lite hemläxor till docentkursen som jag går nu - typ komma ifatt lite med sånt som prioriteras ner när det är mycket annat som ska göras.
Kom inte längre än till avfarten Bredden/Rotebro innan det tog stopp. Där hade det precis inträffat en olycka så trafiken stod tvärstill. Så om jag hade närt någon lite förhoppning om att haka på tåget från Stockholm och ner så försvann den grundligt. 
Grått och trist och regn, men sen stod Skurt på ganska bra så vi hade faktiskt varit nere i Linköping i tid om det inte var för att jag var tvungen att stanna och tanka i Norrköping. Hittade en obemannad Q8-station med världshistoriens långsammaste pump. Det tog typ 15 minuter att få i 35 liter bensin. Hade gått fortare att handpumpa.  Verkade som att det inte var meningen att jag skulle ha bråttom just idag.
Dessutom gick det inte att återköpa tågbiljetten, för det var en Just Nu biljett, och då måste man göra det senast 7 dagar innan. Skit och helvete, 666 spänn rakt ner i muggen. 
Det enda som var bra var väl att jag överlevde och att jag inte blev av med körkortet. Och det är ju helt OK när man tänker så.

Jag håller på att packa och plocka ihop grejor för att åka iväg på Jennys 30-årsbåt. Ken är och fäktar i Oslo. Och Meija gör snygga saker i köket.

Tänk att det är så lätt att ta hand om naturen. Jag tror jag ska prova det hemma.

Nya EU-regler för vad man får ha med sig i handbagaget började gälla igår. Om någon missat det så är det alltså numera så att det finns en begränsning på vad man få ha med sig i flytande form i handbagaget. Varje behållare får rymma max 1 dl och de ska tillsammans få plats i en genomskinlig återförslutningbar (OBS!) plastpåse. En burk läsk går alltså bort, vattenflaskor, hårprodukter mm likaså.
Vi lyckades hitta några mini-flaskor med drickyoghurt. Två stycken fyllde nästan upp hela plastpåsen.
På flygplatsen i Faro hade man laddat ordentligt med extra personal som hjälpte förvirrade resenärer att kolla och förpacka saker som de hade handbagaget.
I mitt stilla sinne tänkte jag på att det kanske är läge att köpa aktier i något företag som gör återförslutningsbara 1-liters plastpåsar, och att vi snart kommer att se Coca-Cola i 1 dl burkar...

Idag har vi legat hela förmiddagen vid poolen. Meija har badat och jag har slängt i Hanna i vattnet 2 gånger. Mamma - Hanna 2-0. :-) 

Igår (onsdag) var det regnigt. Vi passade på att shoppa (igen) och Meija tränade pappa på att åka rulltrappa. Snart kan han nog åka själv :)!

Om bloggreklam tycker jag inte :(.
Dags att byta blogg tror jag.

Onsdagen försöke vi ägna åt shopping. Vi gav oss iväg på förmiddagen till Shopping Algarve, ett gigantiskt köpcentrum i Guia dit vi åkt varje gång vi varit här. Jag blev av med 100 Euro direkt då framför allt Ida behövde ett tillskott till semesterkassan (och Hanna av rättviseskäl fick lika mycket). Sen drog Ken och jag runt och kollade på elektronik ett tag. Känner att det är hög tid för en riktigt stor och platt TV hemma.
Ida och Hanna kollade kläder.  Sen gick vi och åt mexmat, också på ett ställe där vi varit tidigare.
Efter maten gick jag och drog i kläder, provade lite men var inte på humör för att köpa. Ida var likadan. Så när vi var klara var det bara Hanna som hade köpt nåt, en tröja. Själv hade jag bara gjort av med tidigare nämnda 100 Euro + det maten kostade. Jaja. Hur kul är det egentligen att köpa saker till sig själv :-o?

Vi har tagit många bilder på Meija. Säkert flera hundra gigabyte. Många bilder är ganska dåliga, vissa är rätt bra och några få blir riktigt speciella.
Den här bilden tog jag nere på ett strandcafé vid Señora da Rocha i tisdags. Meija satt och spexade och gjorde grimaser och så plötsligt spände hon ögonen i mig samtidigt som hon pekade på kameran.
Fingret blev suddigt nere i högra hörnet, men blicken var knivskarp.
Fin bild tycker jag.

Meija har varit i Portugal fyra gånger, denna inräknad. Första gången var hon tre veckor, andra gången 3 månader och i fjol fyllde hon 1 år här nere. Varje gång hon varit här har hon gjort något för första gången. Badat i handfat, skrattat och tagit sina första steg. Igår var vi tillbaka till fnac - en elektronikbutik på Shopping Algarve där hon provade på hur det var att gå utan att hålla i sig för första gången i fjol.
Den här gången gick det bättre. Vi undrar redan över vad som ska bli första gången-grejen i år.

Resten av måndagen slappade vi och badade nere i poolen. Dagen efter, sista dagen i oktober, på tisdagen, drog vi ner till stranden vid Señora da Rocha. Solsken, varm sand och härligt glest med folk. Vilken skillnad mot när vi var här i juli, då klev man över folk för att ta sig ner till vattnet.
Havet är varmare än poolen, och faktiskt kändes det inte mycket kallare än det gjorde på sommaren. Hanna och Ida snorklade, Ken tränade crawl och jag plaskade runt på våran stora gröna badring. Meija sov :).

Karin har hotat med att ta bort mig. Så nu måste jag börja blogga igen. Som tur är är det dags för en resa igen, semester den här gången.
Hög tid för semester. Det blev ju egentligen ingenting i somras. Jag jobbade, Ken jobbade, Hanna passade Meija och Ida var ute med kompisar. Ingen tid att göra nåt tillsammans.
Nu är jag dessutom jättehostig sen tre veckor tillbaka, och Hanna med. Meija har feber stup i kvarten. Så det kanske är dags att exportera lite svenska virusar och bakterier, eller åtminstone ge dom en värmechock.
Så var vi på väg dårå. Mot Portugal och lite sol på våra hösttrötta kroppar.
Den där timmen som vi fick tillbaka när det blev vintertid förlorade vi raskt när vi skulle upp till taxin som gick 04.30. Men vad gör väl det. Nu får vi sova!