Lublin dag 1+2
Upptäckte på måndag eftermiddag att flyget till Warsawa gick 07.55 istället för "nån gång före lunch" som jag hade intalat mig själv. Jobbigt. Dessutom är flyget hem ändrat så jag kommer inte till Stockholm förrän till midnatt på fredag.
Landade i Warsawa strax före 10. Stod och väntade på bagaget i typ 30 minuter innan jag (och mina medresenärer) fick reda på att alla väskor var kvar i Stockholm... Men att de skulle komma med nästa plan, 12.15. Det vill säga, alla utom min väska, för den visste dom inte var den var (fanns inte i systemet). Eftersom jag inte hade bråttom så chansade jag och väntade. Och turen var på min sida, väskan kom, tillsammans med resten av SVA-gänget.
Från Warsawa till Lublin är det nästan 4 timmars väg, så organisationen hade fixat med minibussar. I väntan på att bussen skulle bli full placerades vi på en restaurang där vi blev bjudna på lunch. Jag konstaterade ganska snabbt att jag borde ha beställt lokalt käk och inte "Oriental plate". *Allt* var friterat.
Sov mig genom större delen av bussturen, det var skönt. Mellan tupplurarna kunde jag konstatera att den polska landsbygden liknade den mellan-/sydsvenska, samma typ av växtlighet och ganska platt landskap med lite skog här och där.
Träffade resten av mina work package-kompisar redan på flygplatsen, det var lite kul. Alltid kul att få ansikten på namn. Vår lilla grupp pysslar med identifiering och prioritering av risker för introduktion av nya infektioner som kan bli en följd av klimatförändringar. Ett ytterst brett område som ingen i gruppen är expert på (inga entomologer, inga klimatologer)... Men det är ganska spännande i alla fall :). Vi satt i möte i 2,5 timmar på kvällen innan vi drog oss upp till the welcome reception och dom fria drinkarna.
Dag 2, onsdag: Upp 7, kollade mail och betalade räkningar. (Hann inte det i måndags). Satt och lyssnade på föredrag hela dagen och när det var slut passade jag på att jobba lite igen. Vad skulle jag göra utan min dator och trådlöst nätverk?
Kvällens middag skulle vara på Grand Hotel som ligger längs samma gata som "mitt" hotell, men lite längre ner mot centrum. Så vi (jag, Eva från Fisk och en holländare som också är fiskmänniska) passade på att gå lite tidigare så vi hann ta en tur ner till den gamla delen av staden. Riktigt fint var det, medeltida hus med helt fantastiska fasader, lite som i gamla stan i Warsawa. Shit, saknade min kamera! Och inte funkar mobilkameran heller. (Nu tror jag dessutom att minneskortet pajat, det går inte att se det i menyn längre :(.)
Mitt i turistandet ringde Vågdata och redogjorde för lite problem som Scan haft med uppdateringen av CDB-datat, som gjort att de tagit prover på gamla beställningar under måndagen. Det förklarade varför SVA hade fått BVD-prover idag..trots att vi bara beställt leukos. Hm. Spännande hela tiden..
Middagen var generös och...lite annorlunda. Lax med barbecuesås? Vinet var gott iallafall. Vid middagen satt jag vid samma bord som en snubbe från AFFSA som lovade att han skulle kunna ge tips på var Ken och jag bör/kan stanna till på vår roadtrip genom Europa i sommar. Najs!
Mammas dag
Ken och jag drog hem med näst sista bussen som var framme i Uppsala vid 01.00. Lite trist att dra så tidigt men självbevarelsedriften är stark. Meija tar ingen hänsyn till att vi varit uppe sent. Dessutom vaknar hon tidigare och mer utvilad på helgerna än på vardagarna, av nån märklig anledning.
Dagen till ära så hade hon gjort ett bildcollage till mig, Meija och mamma 2006 :-).
Mors Dag är ju annars ett kommersiellt dravel som känns lite föråldrat. Så här ska den firas enligt en manual från 1920;
1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång (hoppsan, nån sån har vi inte...en pinne på väggen, duger det?)
2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen (jo, ehum....nån slags sång var det...Meija sjunger gärna och mycket. Och trampar på mig med sandaler på.).
3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva. (Kaffe berett av fadern (känns säkrare), liten gåva, jorå!)
4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska. (Observera, "så långt det är möjligt". Här i huset är det inte möjligt, men å andra sidan är det lika för alla... ).
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. (OK..., på 20-talet var det alltså först här som far i huset gjorde sitt inträde i historien. Idag är far i huset med redan från morgonkaffet. Känns tryggt.)
6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag. (Jag tror nog att Hanna kommer förbi i eftermiddag...det räcker med det. Puss!)
Ocean's first
Ida och jag var och hämtade nya mattan på Mio igår. Ocean heter den. Turkos, rund rya med glansig "lugg" :). Nu fattas bara hylla, TV-bänk, nytt soffbord och nån schysst lampa så är vi nästan klara där uppe. Och så platt-TV också. (Nej just jag, glömde fönstren och dörrarna, dom ska ju målas också :-]..).
Sen har det blivit lite skrotupplag bakom väggen. Måste fundera över vad jag ska göra med den gamla träkistan som bara tar plats och som inte är särskilt funktionell. Det är ju arvegods, så jag har nån slags känsla av att jag borde tycka om den men jag vet inte ifall jag gör det. I synnerhet inte som den inte får plats. Det är vid såna här tillfällen som jag tänker att jag ju är stor nu och kan bestämma själv. Men jag sliter fortfarande med nån slags skuldkänsla för att jag har såna tankar.
Till skillnad från kistan så älskar jag vårt matbord, som också är arvegods. Enkelt allmogebord, slagbord, från 1700-talet med spår av yxhugg efter att det användes som huggkubbe. Pappa hittade det i en vedbod vid vår sommarstuga i Fagersta. Till bordet har jag 4 pinnstolar som håller på att falla sönder i sina beståndsdelar. Dessutom är bordet inte särskilt stort, och har ett underrede som tar plats, så när vi är fler än 4 så sitter folk antingen obekvämt eller inte alls. Vilket gör att jag är sugen på en ny matgrupp, men då måste vi ju ändå hitta en plats till bordet....
Vi kanske behöver ett större hus helt enkelt?
Kamera :)
Veckan som var i huvudet som är
Karin, Erika, Jenny och jag ska rodda ihop nya overaller så i onsdags var alla utom Jenny hos Erika för att måtta. Meija, Ken och Matte fick också följa med. Intressant nog var vi nästan identiska i måtten, både kors och tvärs. Erika är lite längre bara, och Karin har kraftigare biceps :).
Jag hade bakat en grym mintchokladtårta till jobbet (sista månadsmötet på Svensk Mjölk) som jag tog med resterna av till Stockholm plus att ErikaoFraze bjöd på smaskig chunky fossile food (=glass). '
Meija och Emil leker så bra. Det här var i fjol. Vill vi egentligen veta vad dom gjort :)?
Igår kväll var planen att gå på Lisa Miskovsky så Ida satt barnvakt. Vi drog ner på stan och knallade runt lite först, kollade in alla blomsterdekorationer som "dom" satt upp för att fira att Calle Linnés fyllde jämnt. Ganska coolt, dom hade lagt gräsmatta längs hela gågatan (mittstråket) och sen hade dom ställt upp 301 blomsterurnor med jämna avstånd, en för varje år från hans födelseår. Varje urna hade en plakett med Linnés profil och med ett årtal. Jag gick för att säga hej till alla "mina" år, typ 1927, 1933, 1959, 1961, 1965, 1967, 1991, 1994 och 2004. 1965:an var på väg bort till Linnés Sävja tillsammans 1932 och 2007, för det var tydligen det år som arrendatorn sålde gården till Uppsala kommun. Man lär sig nåt nytt varje dag.
Sen gick vi och åt på grekkrogen Tzatziki som ligger nere vid ån, vid Upplandsmuseet. Himla fint läge, och gott också (och mätt blev man!). Sen gick vi längs ån och kollade in kastanjerna som hänger ut över vattnet tills jag fick ett fånigt infall att vi skulle gå på bio istället (hade känslan av att Ken inte var lika sugen som jag på att gå på Katalin och så var vi precis utanför Filmstaden). Så vi gick på Spiderman 3, som var ganska mesig och trist. Jaja.
Idag har jag haft två handledarmöten, ett med och ett utan doktorand. Vi hade lite behov av att diskutera hur vi på bästa sätt stöttar X som haft det överj-ligt ända sen start i princip. En fantastisk person som brottats både med egen sjukdom och med höga prestationskrav och som om inte det var nog så förolyckades sambon i en arbetsolycka för 3 veckor sen. Helt galet. Jag hoppas så att vi kommer vidare och att vi kan hjälpa till på rätt sätt.
Trädgården ser rätt vild ut här hemma, och vi har inte ställt upp studsmattan än. Vi är inne i ett låst läge där vi måste bestämma oss om vi ska sätta upp en friggebod eller om vi ska bygga ut på framsidan. Dessutom ska vi bygga duschrum nere nånstans och beroende på vad vi väljer så finns det lite olika options. Hua, vad beslutsångest är jobbigt!
Jag är nog lite sliten för närvarande, för då brukar jag ha svårt att bestämma mig och dessutom får jag svårt att skiljas från grejor. Om vi ställer upp en friggebod t.ex. så måste vi ju sälja studsmattan och vill jag det? Häromdagen började jag tänka på hur det skulle kännas att byta bil och då började jag nästan gråta. Precis lika jobbigt var det att skiljas från ett jätteslitet soffbord (som hade det speciella att det var jag som fixat iordning det, det var liksom en symbol för när jag tog mig ur Laggeträsket och blev en stark och självständig person :-)).
Så då vet man det. Motsatsen till feng-shui är nostalgi.
Speedo-vår
Än en gång har det blivit en vår som har rushat förbi och snart är det sommar. Allt ska ha varit gjort igår. Kalendern är fullklottrad och det finns ingen tid. Varför blir det så?
Nästa vecka åker jag till Polen och är borta i 4 dagar. Sen är det Basic, jobb en vecka och sen kurs hela veckan före midsommar. Och sen är juni nästan slut och tanken är att jag ska gå på semester. Men det känns som att jag inte hinner med det heller.
Jag tror det är bra för mig att byta jobb, ska anstränga mig att rensa bort gammalt klet och starta på ny kula.
Tro't den som vill.
Hit och dit och ner till Småland
Det blev en lång dag för jag hade från början planerat in två möten; ett på förmiddagen och ett efter lunch. Nu blev morgonmötet inställt men jag brydde mig inte om att boka om flyget utan passade på att resejobba lite, vilket är skönt. Gjorde också en snabbvisit bland Jönköpings små butiker där jag shoppade loss på en vårjacka (jag frös, trodde det skulle vara varmare i Småland..). På eftermiddagen träffade vi vännerna från smittan för att prata om hur vi ska avrunda bekämpningsprogrammen. Tyvärr lider de ganska svårt av personalbrist, ledigheter och organisationer så det blir lite tunt med de djupare diskussionerna.
Efter mötet fick jag skjuts ut till flygplatsen. Tänkte att det kunde vara mer OK att vänta där än i lobbyn till verket. Ack vad jag bedrog mig. Varken trådlöst nätverk eller café (ja, ja, vad trodde jag egentligen - Axamo!). Men det blev en läbbig maskin-capuccino och en delicatoboll i alla fall. Plus ytterligare jobb avverkat.
Har tappat bort kameran så tills vidare blir det bara text. Kanske är det en freudiansk borttappning för jag är himla sugen på något nytt.
Vissa saker går igen..
Vad man inte ser är att "hästen" är en lydig pappa Ken :)..
Arbeit macht frei
Igår var jag på en "övning" på Livsmedelsverket. Vi (SLV, SJV, SVA) ska ta fram en modell för att riskklassificera primärproducenter, allt i enlighet med den s.k. nationella kontrollplanen. (Primärproducenter är alla som producerar mat men som inte säljer direkt till konsument kan man väl säga. En ytterst blandad skara med allt ifrån bärplockare till mjölkbönder). Det blir det första jag får bita tag i på nya jobbet, så det var ju kul att få lite kläm på vad man är ute efter. Det jag hört på förhand lät väldigt flummigt och oavgränsat men nu börjar jag tro att det är do-able.
Idag har jag bitit ihop och satt mig för att gå igenom den bunt av projektrapporter som jag ska avrapportera på måndag. Det kräver viss koncentration och mycket kaffe så efter ett par timmar vid köksbordet åkte jag ut till jobbet. Hanna ställde upp och passade Meija (mot viss ersättning...), det var schysst av henne.
Hann med två av rapporterna idag. Och jag tror jag gjort den tyngsta, så resten blir kanske lite enklare. Om jag är riktigt duktig så kanske jag kan få hoppa fallskärm på söndag.
På väg hem vittjade jag brevlådan på gamla kontoret och där låg min uppsägningsblankett från Svensk Mjölk, undertecknad av Hans-Erik och Monika. Kändes väldigt definitivt på något sätt.
Det sägs att sättet man sover på säger en del om hur man känner sig inuti. Om man ligger i fosterställning är man otrygg och ligger man som om man ägde hela världen, ja då är man väl ganska nöjd...
Fika och andra bullar
På väg hem på tåget från Stockholm kom jag igång med att läsa den första av sex projektrapporter som jag ska ha åsikter om vid utvärderingen av Defra's forskningsprogram (det är alltså den officiella anledningen till att vi ska till London i juli och shoppa...). Måste vara klart till 21 maj så det blir ingen hoppning den här helgen heller :(.
Ett av mina skötebarn ska sjösättas den 28 maj. Det är ett IT-stöd för blodprovtagning av nöt på slakteri som jag designat och projektlett och där sex slakteriföretag , SVA och SJV deltagit. Vi (Svensk Mjölk) fick 3 mille av Jordbruksverket för att utveckla idén och snart är vi mål!
Merparten av utvecklingen och systemtest gjordes i slutet av förra året, men utbildning och produktionstest har vi gjort i vår. Just nu så är det en hel del kommunikation ut mot de lantbrukare som kommer att kunna dra nytta av systemet. Trycksaker, artiklar och diverse annat skrivet som ska fram. Förutom själva produktionssättningen då.
Håhåjaja.
När projektet är klart kommer det att spara Sveriges bönder drygt 4 miljoner per år, och övriga skattebetalare ca 1 miljon per år. Ett 30-tal personer på landets husdjursföreningar kommer att vara uppsagda p.g.a arbetsbrist eftersom man inte längre behöver göra gårdsbesök för att provta kossorna.
Och allt är mitt fel :-o!!!
En skön allians
Rörrensning
Ett resultat av det mina rara döttrar lagrat av sig under ett par år.
Yummi!
Miljöaktivism
Trodde det var längre tid faktiskt, kanske känns så när man tar till sig en åsikt och gör den till sin egen.
Min 12-åriga bojkott mot franska viner är nog det mest uthålliga jag gjort i miljöväg. I och för sig gillar jag lågenergilampor, och jag kör en liten bil som går på blyfri bensin men det är nog är mest för att det finns en ekonomisk fördel. Och källsorterar gör man ju förstås, men det "måste" man ju, typ.
Men i grund och botten kan jag inte påstå att jag brinner för miljön, jag är lite för bekväm och har lite för mycket här och nu kring mig för att orka ta ansvar för framtiden hela tiden. Jag är nog ganska vanlig tror jag.
Om man rannsakar det som faktiskt motiverar mig så handlar det om pengar och om att det finns fullgoda alternativ som jag kan välja. Det finns ju t.ex. hur många bra alternativ som helst till franska viner (och dessutom har jag ett undantag i min bojkott som säger att om jag blir bjuden så får jag dricka...). Det kan ju vara ett tips till alla politiker kanske - för att en vanlig svensk ska bli miljövänlig krävs det ekonomiska incitament och fullgoda alternativ (som inte blir dyrare, helst billigare).
Sen finns det ju saker i livet där alla prioriteringar vänds upp och ner. Som att köpa en ny rigg för 10.000-tals kronor innan man betalt hyran för månaden och att aktivt stödja en verksamhet som går ut på att flygplan startar och landar så många gånger per dag som möjligt. Det är i såna sammanhang som känslorna liksom tar överhand och vad som är förnuftigt ur framtida generationers synvinkel inte spelar någon som helst roll.
Så om man ska döma andra efter sig själv så betyder det att allt vi gör, det gör vi bara för att det finns uppenbara fördelar för oss själva (nytta och njutning) och om det turligt nog råkar sammanfalla med vad som är bra för samhället, barn och barnbarn så är det bara tur.
Hjälp.
Övergångar
Övergångar är jobbiga, jag tror det är därför folk i allmänhet ogillar förändring. Dom inser inte att det bara är genom förändring som något kan bli bättre. När man väl vant sig att klara övergångar så bli inte heller förändring jobbigt utan mest kul och en möjlighet.
Håller på att städa mailen och hårddisken just nu, det är väl en slags övergångsgrej som hör till det jobbiga. Det är både nostalgiskt och ångestladdat. Nostalgiskt att hitta Kens och min trevande mailkonversation sommaren 2001 och ångestladdat att hitta gammalt krafs som man borde tagit tag i men nu aldrig kommer att hinna göra. Urk.
SVAs IT-avdelning tillåter inte att man använder deras nätverk till att koppla upp sig på någon annans via VPN. Det hade annars varit en fiffig lösning som gjort att jag sluppit ha två kontor nu fram till sommaren. Suck. För att undvika att ha en mail som jag inte kan kolla överallt (Svensk Mjölk-adressen) har jag styrt om den till SVA-adressen nu. Tyvärr har SVA en halvsunkig lösning för extern access av mailen där man loggar in och sen får en engångskod via sms. Lite fippligt måste jag säga. Och än så länge kan man inte heller komma åt saker som ligger på dom gemensamma servrarna. Jag är nog lite bortskämd sen tidigare.
Resumé hade en nyhet idag apropå att Göran Persson gått till JKL. Det var att Mjölkfrämjandets och Svensk Mjölks Ingela Stenson gått till Prime, som menade att hon (och inte Göran) var veckans "drömrekrytering". Där kunde man också tycka till om vem som var veckans rekryteringsklipp och jag kunde inte låta bli att lägga in en rad om att Lillvåfflan blivit boss på Discovery - det är väl veckans drömrekrytering om nåt :D!
Våfflan 1999; ung, ogift, oförstörd (källa:www.skydive.se :-)).
Operation dagsverke
Hon har bestämt sig för att bo hos mig på heltid nu. Det var hennes eget beslut och hon har väl inte förklarat varför för nån av oss. Hon säger att det är mysigare här och att hon är gladare. Jag är iallafall glad att hon är glad.
Hemma på min gata i stan..
Riktigt fint med metallicblå Citroën till forsythia , eller hur?
För övrigt är forsythia en klar favorit bland buskar. Och våren en favorit bland årstider.
Extremsport
Nu håller grannen på att få sitt tak omlagt. Inga rep där inte.
Jag böjer mig ödmjukt inför dom riktigt hård-kärnade killarna...
Ja tänk om dom levat
Idag skulle pappa fyllt 80.
Håller på att rensa mailen. Snubblar över ett som Micke Eriksson, världens goaste ÖFSK-Micke, skickade när jag höll på att orga SFs midsommar-firande 2003.
"Hej Ann
Som medlem i SF tycker jag att vi ska vara i Orsa på midsommar ;=).
Ha det bra
B.L.A.S.T!!
MickE"
Kram på dig Micke där uppe i himlen! BSBD..
Nu är allt som det ska vara
Jag har lyckats hålla mig borta från G under vårens bygghelger och första hopphelgen också. (Kanske lite sviter efter fyra år i styrelsen, vem vet..) Men hur som helst, idag fick jag tummen ur och strax efter lunch bar det uppåt längs gamla E4:an med bilen fylld av familj och rigg och dammsugare.
Till min stora glädje så hade Mr Mouse lämnat vår husvagn åt sitt öde i år - inget musbajs så långt ögat nådde! Så nu efter att jag kört runt lite med sugen och Ken hämtat alla kuddar från Nedre så är den redo att rocka igen.
Fallskärmen som legat och vräkt sig i en stor väska hela vintern var som vanligt aningens svårövertalad innan jag fick in den i bagen, men när den väl kom ut igen så skötte den sig lika fint som vanligt. Luften var lika frisk, molnen lika vita och mina sidglidningar lika grymma (jag hade ju *full* koll där jag låg i min ensamhet...). Det blåste glatt så landningen var som bomull.
Fler bitar i livet som fallit på plats; Makkara-Micke har varit smart nog att utgå från att man vill ha sitt nummer igen och lådan i köket står på sin plats (efter visst trixande..hm) fylld med en symbolisk 50 cl flaska vatten.
Ahhh. Allt som är viktigt i livet är som vanligt igen :-)!
Allt är som det ska var för Biran också. Första hoppet på 1,5 år. Katie visar Alice var pappa hänger.
I fallskärmen alltså.
Perspektiv och snabba förändringar
Rätt som det var så satt jag med knät fullt av gamla minnen, av kompisar som inte längre är kompisar, kompisar som dött, kompisar som hamnat på en helt annan plats i livet än de var då man lärde känna dem, friends in high places och så vidare. När dom bilderna togs så var de bara bilder över vad jag gjorde just då..., men nu är dom påminnelser om vilka vi var och vilka vi blivit.
Lite svindlande känsla faktiskt.
Hittade några bilder från Valborg 1990 och Valborg 1991 som på nåt sätt antyder att livet kan förändras rätt fort :-).
Valborg 1990. På väg till Rackis med Lagge, Mange och Falken. Ida inte påtänkt.
Valborg 1991. Ida 2 månader och 4 dagar.
Långhelg
Hade hyfsat konkreta planer att åka upp till G och damma av husvagn och rigg den här helgen men så blev det inte. Istället blev den en långhelg hemma med det som jag kanske behöver mest just nu. Inga "måsten".
I lördags var vi till Pelle Svanslös Hus, Ken, Meija och jag. Inte så vansinnigt imponerande men alla var nöjda efteråt. Meija blev målad till katt, lekte med slemmiga plastfiskar och klädde ut sig. Jag och Ken fick kaffe och kladdkaka.
The making of Meija Sotnos.
Igår var det sista april och det är ju en ganska speciell dag i Uppsala. Ken och jag åkte ner på stan strax efter 12. Forsränningen var över och nere vid Islandsfallet låg resterna av farkoster son inte hållit hela vägen fram. Stadsparken var full med folk som drack lunch och de som inte satt där knallade runt på stan. Små gäng med poliser stod här och där och Broddway-bilarna patrullerade gatorna för att få bort glaskross. En helt vanlig Valborg med andra ord.
Carolinabacken nerifrån kl.14.38 den 30 april 2007
Vi käkade lunch på Terassen och drog oss upp till Carolina strax före 15. Jag har nog inte varit på mösspåtagningen på sisådär en 20-25 år. Det är en konstig känsla att vara på en plats man passerar ganska ofta men i ett sammanhang som man var i för rätt länge sen. Det som var mest påtagligt var att jag var väldigt mycket nyktrare. Annars är jag ju samma person nu som då - väl :-)?
Carolinabacken uppifrån kl.14.58.
Imorgon börjar jag på nytt jobb. Efter drygt 13 år på Svensk Mjölk ska jag bli statlig tjänsteman och flytta upp till SVA. Till att börja med blir det 60-40 men från 13 augusti är jag där på heltid. Så igår pratade jag med chefen och sa att jag skulle säga upp mig. Mycket blandade känslor, men allt eftersom har jag mest börjat känna att det ska bli skönt. Inte minst för att det blir långsemester - sju veckor i sträck som kommer att rymma både shop-til-you drop i London, roadtrip genom Europa och Big Way camp i Gryttjom.
Livet går vidare ;-).
