Tatueringar
Det är tredje dagen på Big Way Camp och vi har gjort 4 hopp, med roteflygning. Sånt är kul :).
Än så länge är det inte många som suttit, men jag tror det kommer. Coacherna slänger om folk i sloter som dom inte är vana /trygga med och det gör ju att det sker en del misstag, men på det stora hela flygs det bra.
Det är ganska mycket engelsmän/kvinnor på campet, ca 15 stycken. Idag i duschen så noterade jag att en av dom engelska snubbarna hade en tatuering på röven. Vilket fick mig att fundera över på vilka grunder man väljer tatueringsplacering.
Hm. Man sätter den väl där nån kan se den, oavsett om man kan se den själv eller inte?
Hoppas inte hans kompisar tänker likadant. Imorse var den en av dom som fick lov att krypa in i en overall som inte var hans egen, av frifallsskäl (dress for success och allt det där). Overallen var lila med neongröna grepp. Detta fick hans kompisar att börja köra bögskämt mm. Vilket bara bekräftade mina fördomar om engelsmän som inbitna homofober...
(Undrar förresten var jag fått alla mina fördomar från??)
Big Way Camp har startat
Nu har jag kommit hem och om det är nån som undrar över vad vi gjorde mer ute i Europa så får ni kolla på Kens blogg. Jag kanske borde lägga upp några bilder från klipporna i Etretat också, för dom var grymma, precis som vårt hotellrum i Greven (DE). Men det får bli sen.
Vi kom alltså hem i fredags kväll. På lördagen vinkade vi av Eva och Amalie som varit hemma och tagit hand om Meija.
Själv hade jag förträngt att det var incheckning till Big Way camp redan på lördagen, så hastigt och lustigt fick jag packa ihop igen, pussa familjen hejdå och ta bussen upp till G.
På resan passade jag på att vidareutveckla mitt fotokoncept "carshooting" till "busshooting". Tema "Sverige" och "coola moln". Måste tas från rörligt motorobjekt som rör sig i minst 50 km/h. (Tog många såna bilden under turen söderöver, några bra...många mindre bra). 
Från buss 821, Lövstalöt, högersäte :).
Gjorde tre hopp idag, två i ny overall och ett i gammal. Kan bara konstatera att gammal är bäst :).
Det var väldigt varierande väder under dagen, men med många fina moln som biprodukt. Efter att hoppningen slutat såg det ut så här...
Svensk flagg på fullhöjd :)
Från havet till våtmarkerna
Vi åkte ner en sväng till stranden i L'Amelie på morgonen. Där var de små surfeleverna redan igång med kursandet.
Planen för dagen var annars att börja med att åka till Rochefort. Det är en stad som dryper av fransk marinhistoria. Jag är inte direkt intresserad av *just det*, men Christine som tipsade oss är hängiven seglare. Och hon hade föreslagit att vi kunde kolla in Corderie Royal, där man tillverkade rep till segelfartyg, och som är inrymt i en häftig 400 m lång byggnad som återuppbyggts totalt efter att tyskarna bombade sönder den. På samma ställe byggs fregatten L'Hermione - en fullskalig replik av det skepp som 1780 seglade till Amerika med LaFayette...
Det här var det andra stället på 2 dagar där vi hakade på en guidad tur på franska (denna gång en reptillverkningsdemonstration) med en engelsk översättning i hand.... (guidning på annat språk verkar dom inte ha så mycket av). Det ger inte så mycket, men det var ändå kul att försöka förstå vad dom säger. Antagligen tyckte guiden att Ken och jag verkade extremt intresserade, vi var så koncentrerade...
Lunch i Rochefort.
Vi var rätt sega efter två museer, och kände att vi ville komma bort från stan. I en bokhandel på museet så såg vi en bok med franska fort och då insåg vi att vi var jättenära Fort Boyard. Det kunde ju vara kul att kolla på tyckte vi. Så vi drog ut mot byn Fouras, och där mot la Pointe de la Fumee som är ett av de ställen där man kan se fortet från land.
Parkade ganska långt från spetsen av udden och fick gå en bra bit. Kollade in ostronodlarnas torn och redskap och såg fortet lååångt bort. 
Japp, det är Fort Boyard där bort vid horisonten :).
På tillbakavägen insåg vi att det var 10 min tills det gick en båttur ut, den sista för dagen dessutom. Men vi hade för lite pengar med oss, jag hade lämnat plånboken i bilen. Merde!!
Efter att vi hade hämmats så brutalt i vår spontanitet så bestämde vi oss för att dra vidare, och bort från kusten. Nu blev målet Marais Poitevin, ett jättestort område med våtmarker "kanaliserade" med teknik hämtad från holländska munkar. Här skulle man kunna hyra kanot enligt Christine. Ute i träsket skulle det dessutom gå kor på bete, det tyckte jag lät väldans trevligt.
Så vi åkte till en liten by som heter Coulon. Letade rätt på (ännu) ett jättegulligt hotell och fick oss en paddeltur på kanalerna inne i la Venise Verte (Gröna Venedig) innan vi gick och la oss. Vilket var en jäkla tur för dagen därpå öste regnet ner... Det var nån mening ändå med att vi missade Fort Boyard-turen.
En av kanalerna i Marais Poitevin. Märkligt ställe, all man made.
...och kor fanns det där också! Dom skjutsas ut till sina betesmarker i specialbyggda båtar.
Från bergen till havet
När vi vaknade på lördagsmorgonen var det ganska grådaskigt. Vår enda plan för dagen var att kolla in några grottor som var utmärkta med "Intressante cultura-natura" på vår karta, och sen att ta oss uppåt landet och ut mot kusten. På väg mot grottorna passade vi på att svänga förbi St.Jean-Pied-de-Port, ytterligare ett av dom ställen uppe i bergen som är helt otroligt fint/mysigt/gulligt/vackert/pittoreskt. Men till skillnad från i Espelette så var det en väldig massa fransmän som tyckte samma sak, här var det knökfullt med folk.
Vi sökte oss upp mot den högsta punkten i stan, där det låg ett fort, La Citadelle. Det var lite övergivet, men vi hittade i alla fall spår av mänsklig aktivitet nere i vallgraven.....
Le Basque-t?
Så vi drog vidare mot Les grottes d'Isturitz et d'Oxocelhaya. Det visade sig vara ett underjordiskt underverk. Den översta grottan, Isturitz, var först bebodd för 80.000 år sen, vilket innebär att både neanderthalare och cro-magnon-människor levt där. Under Isturitz finns ytterligare en grotta, som är Lummelunda i trippelkvadrat. Helt galet märkligt och vackert och mäktigt. Inga bilder, för man fick inte fota, men det finns på nätet...
Det finns gott om kor i Pays Basque...
Efter grottorna satte vi av mot havet. Vi lät lusten och kartan styra, och körde av motorvägen efter ca 10 mil mot Bordeaux för att hitta en väg längs kusten. Nu gick inte vägen så mycket längs vattnet, och vi såg mest tallskog och sand, men vi snubblade över ytterligare en fantastiskt skapelse - sanddynen vid Pyla.
Tre km lång och 117 meter hög så uppenbarade den sig plötsligt som en sandvägg på andra sidan tallskogen. Vi stannade till, gick genom ett campingområde och kom fram till en nästan lodrät (kändes så) vägg av fin fin sand som vi klättrade upp för (pust!).
Vi har ju lyckats pricka in hela Europas semestertopp och det märks. Vansinnigt mycket fransmän och tyskar men befriande lite skandinaver. Trots att franska västkusten är en enda lång sandstrand. Kanske beror det på att skandinaver inte gärna åker till länder där det är tricky att klara sig bara med engelska?
Det var mycket skärmflygare vid Pyla och både Ken och jag blev hoppsugna.
Vi har ju inte bestämt på förväg vart vi ska sova på den här resan och just den här kvällen höll det på att bli lite knökigt att fixa boende. Vi hade kommit fram till semesterorten Soulac-sur-Mer när vi kände att det räckte och då var klockan ganska mycket. Inne i Soulac var det galet mycket folk och på det hotell som jag hoppade in och frågade om det fanns rum så beklagade men och önskade oss lycka till - det var ju lördag kväll dessutom.
Så vi började köra tillbaka och kom in på en sidoväg ner till lilla L'Amelie-sur-Mer. Det första hotellet vi kollade på var fullt, men damen i receptionen var jättesnäll och började ringa runt till sina hotellkollegor för att kolla läget. Efter flera misslyckade försök fick hon napp, och vips hade vi ett rum i ett stort hus med pool och trädgård som låg lite i utkanten av L'Amelie och därmed var natten räddad! Rummet var lite...speciellt, det hade en konstig taklucka och ett gigantiskt badrum, och en fondvägg som såg ut som heltäckningsmatta. Men det var helt OK med tanke på alternativet.
Vi var lite hungriga så vi åkte in till "centrum" (som består av 50 meter med ett par restaruanger och surfskola) och den här kvällen var det nån slags fest, så det var fyrverkerier och DJ, dans och en hel del folk ute. Restaurangen vi gick till hade egentligen stängt, men fixade fram mat ändå.
Är faktiskt positivt överraskad av hur snälla och hjälpsamma alla varit, jag har nog haft lite fördomar mot fransmän.....
Hej och hejdå Spanien
Från Portugal snett över Spanien upp mot Frankrike innebar att vi korsade hela Castilla, som ser ut ungefär som om man kör över prärien i USA. Platt, platt, odlingslandskap, beten, torrt...
Inte så upphetsande, men ändå ganska coolt. Vi brände förbi Salamanca (Don Quijote-land alltså), Valladolid, Burgos, Vitoria-Gasteiz och vidare mot Biarritz. Lunch slängde vi i oss på en märklig massutfodringsrestaurant - verkade som byggd för att ta emot busslaster av folk, utfodra dom, sälja så mycket prylar som möjligt och sen lasta in nästa gäng. Förutom själva bespisningen fanns en 20 m lång bardisk med kaffefat färdiguppställda så att så många som möjligt skulle kunna dricka kaffe samtidigt. Dessutom fanns en lika lång bardisk där man kunde köpa dockor, leksaksbilar och gitarrer (!?).
Mysko restaurang.
Precis innan franska gränsen kom Ken på att det fanns en väg precis i kustlinjen som verkade kul, så vi svängde av mot ett ställe som heter Hendaye. Stannade till och kollade på lite fina kalkstensklippor.
Lite svårt att se, men folk var nere och hoppade runt på klipporna många meter under oss.
Sen drog vi vidare mot St-Jean-de-Luz som ligger strax söder om Biarritz. Där började vi märka att det är semestertid i Frankrike, så vi drog oss upp mot Pyrenéerna, djupare in i Baskien..
Vi hamnade till slut i Espelette. Espelette är en liiiten baskisk by som är känd för sina chilikryddadde korvar, och sånt är ju trevligt! Dom har dessutom som vana att dekorera sina husfasader med torkad chili/paprika, sån som dom sen gör pimento d'Espelette av... Den absolut vanligaste färgen är typ falurödfärg i tonen. Undrar om dom också har koppargruvor?
Vi hittade ett supergulligt hotell mitt i stan, med enormt trevlig och hjälpsam personal som gjorde sitt bästa för att förstå svensk/norsk skolfranska. Jag kan ställa vissa kritiska frågor men det är långt från alltid som jag förstår vad dom svarar....typ. Bland annat så försökte dom förklara vart vi skulle ställa bilen, med resultat att vi parkade den inne på grannens tomt...fick vi veta dagen efter :].
Vårt hotell, Hotel Euskadi (Hotel Baskien på baskiska).
Kom fram till att baskiska helt klart är ett konstigt språk som inte liknar vare sig spanska eller franska. Det innehåller mycket "z" och "x" och skrivet ser det ungefär ut som sånt språk som man ser i typ serietidningar när det dyker upp folk från konstiga bortglömda kulturer.
Internätet var frånvarande (hade gått om vi haft Ethernetkabel men nejdå), så istället blev det en skön kväll med fint väder, kallskuret och öl....
Och sen i säng med Stieg :D!
Fredagens köring!
Grottor och andra rundturer
Vi ägnade en halv dag åt bad nere vid Senora da Rocha. Sol och bad för Ken, sol och bok för mig (bara ett liiitet dopp, det var kalllllt) :). 
Och så en superskön båttur som tog oss längs kusten, bort till hemliga stränder och in i mer eller mindre oåtkomliga grottor...Vi har snackat om att ta en sån tur tidigare år när vi varit nere, men det har varit lite knökigt med Meija (inga flytvästar osv).. Men nu passade det ju bra!
Scotty beamade ner en hårig norrman...
Vid 4-snåret hade vi packat ihop och drog vidare. Två omvägar blev det idag. Dels in mot Lissabon, över Ponte Vasco da Gama, och sen upp i bergen genom Ourém och Tomar, via Fátima. Inte planerat, men det blev bra ändå :).
Ponte Vasco da Gama. Helt klart värd en omväg!
Borgen i Tomar. Också värd en omväg!
När klockan började bli mycket hade vi hunnit fram till Covilha (fortfarande i Portugal). Vi körde av motorvägen och checkade in på första bästa hotell. Fick typ största hotellrummet jag bott på tror jag?
Första dagens köring.
Morgon i Algarve
Det är grymt fint här och lägenheten är så mysig. Synd att vi inte kan stanna längre.
Började läsa Män som hatar kvinnor igår på flyget. Den är lite svår att lägga ifrån sig, så Ken har fått fixa frukost, tvätta bilen, städa och blogga innan det blev min tur (att blogga alltså) :).
Belgisk våffla?
Hm. Vad tänker folk på när man säger "Belgien"? Våfflor?Öl? Kissande småpojkar?
Den här skylten hittar man på flygplatsen i Bryssel... 
På semester
Det börjar ju bra :D!
Ny tur!
Vi ska köra upp längs franska Atlantkusten har vi tänkt. Har fått lite tips och kartor från min snälla franska kollega Christine men sen har vi inte funderat så mycket mer. Jo, det blir nog lite fokus på Pays Basque och Bretagne.
Men vi får se som sagt....Ken är reseledare och I am just a passenger in life...
Resten av London
Det bästa med London: kul gatuliv , marknadsshopping , extremt mycket att hitta på och titta - för alla åldrar och läggningar. Väloljat turistmaskineri. Vartenda gatuhörn dryper av kultur. Mångkulturellt brittiskt.
Det sämsta med London: Dyrt. Många uteliggare. Dyrt. Butiksshopping. Dyrt. 
Gatushow i Covent Garden.
På måndagen kom Ida ner från Oxford och hälsade på. Hon hade bara "beställt" en sak, och det var att vi skulle åka till Camden och shoppa. Där hittade jag ett tribalsmycke som jag letat efter. Jättefint :). Och så snubblade vi över ett jätteskönt vinylställe där man kunde sitta och softa medan Meija sov på soffan. Trevlig personal. Hade varit kul att komma dit på kvällstid nån gång. 
Meija hittade en kompis som hon kunde klä på och av hur hon ville på Uttam London i Camden.
Vi hade köpt en åktur med London Eye tillsammans med Madame Tussauds-biljetterna. Vi gav upp ett försök att utnyttja dom på söndagen pga total överhopning av folk, men på tisdagen gick det bättre. Sista lunchen tog vi på Neal's Yard som låg precis bredivd hotellet. För ett antal år sen var det tydligen ett kultställe för såna som inte äter kött, kör New Age och gillar att pröva alternativa grejer. Nuförtiden är det mest mysigt i största allmänhet, men man kan fortfarande äta veggokäk, köpa diverse rökelser, elixir och få olika sorters behandlingar (ett litet utdrag ur det stora utbudet: Aromatic Indian Head Massage, Clairvoyant Readings, Intestinal Regulation Therapy, Metaphysical Counselling, Osteopathy, Quantum Xeroid och Sensorial Re-education....). Men maten var inte särskilt bra. Både Ken och jag drabbades av värsta koman efter att vi ätit vår sötpotatissoppa, så antingen var den extremt blodsockersänkande eller så var det nåt annat i den. Men Hanna som åt kycklingpaj var pigg och shoppade glatt på tills det var dags att resa hem. 
Neal's Yard en lugn tisdag i juli.
Och som vanligt var det lite skönare att komma hem än att resa bort!
Kronjuveler och släktstudier
När vi kom upp ur marken vid Tower Hill hade Meija slocknat, så vi la henne på en parkbänk så hon skulle få sova en stund. Och en timme senare, runt 16, betalade vi £41 i inträde till Towern trots att vi bara hade två timmar på oss innan stället stängde (vad gör man inte för bevarande av kulturen).
Alla var lite sega och det tog en stund innan jag lyckades få upp Kens och Hannas entusiasm.
Men vem kan hålla sig oberörd inför tortyrredskap, gamla väggristningar i fängelsehålor och maffiga kronjuveler? Mot slutet var vi runt och sprang uppe på murarna och till slut fick vakterna jaga ut oss.
När vi var på väg ut kom jag på att jag glömde kolla in vart min påstådda och avlägsna släkting Anne Boleyn blev halshuggen. Men vi blev iallafall informerade att hon hade turen att avrättas med svärd istället för yxa. Det var ju fint!
Det var några som gifte sig (här med), och dom hade valt att ha en liten röd bil som transportmedel från kyrkan. Kändes bekant på nåt sätt :).
Dom har högklassiga toaletter på Towern. Eller...hade?
Utanför Towern hittade Meija en lekkamrat. Det är kul att kolla hur småkidsen pejlar in varann och tar kontakt. För en 3-åring finns inga språkbarriärer. Trist att man måste bli stor och krångla till saker och ting.
Efter Towerbesöket gick vi över på sydsidan av floden. Där hittade vi den här glassbilen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om deras reklamslogan?
Starbuck's finns ju överallt i den här stan, till och med på tåget från Gatwick serverade dom Starbuck's.
En stackars vilsekommen Tour de France-cyklist blev kaffesugen.
Vi käkade middag på en italiensk restaurang i Southwark, sen gick vi tillbaka längs södra sidan, bort till London bridge, över och sen ner i tunnelbanan och tillbaka till Covent Garden. Så var lördagen till sin ände.
Snart är det dags. Meija längtar (Och pappa. Och mamma).
Vaxdockor en masse
Det var länge sen jag var i London (typ 35 år sen), och det var första gången för både Hanna och Ken. Ergo - det fanns en del standardprylar att beta av. Som till exempel Madame Tussaud's.
Jag hade köpt biljetter hemifrån och det var så slimmat att vi hade fått oss en tidsslot tilldelade då vi skulle vara där. Så vi tog tuben upp till Marylebone Street och efter att vi tagit oss en kopp kaffe och en kaka i Sherlocks hemkvarter så klev vi in i nöjesmaskinen*).
Jag fick många nya kompisar på dom två timmar vi minglade runt där inne. Här är Samuel och jag i baren.
Kände mig lite trashig brevid Angie som hade på sig värsta Oscarsblåsan, men försökte se glad ut ändå.
Johnny (han e en mysig kille) hade på sig värsta piratstassen. Och Stephen var på gott humör trots att han inte kunde prata.
Oprah ville veta hur det är att vara heltidsarbetande småbarns- och tonårsmamma, utan städhjälp, personal trainer och -shopper...
Hasta la vista baby!
Dom ser typ lika smarta ut....eller nåt?
Och Bob steppade upp ur graven för att jamma lite...
Käftsmäll eller klapp på kinden? Hard to tell.
Efter att vi frotterat oss med kändisarna gick vi in i skräckkabinettet och där kände jag äntligen igen mig! Den mördade farbrorn i badkaret! Som jag drömt mardrömmar om när jag var liten! (Tack mamma :D!)
För att verkligen föreviga att vi varit där och när vi varit där skaffade vi oss en 3D projektion i plast att ställa på hyllan hemma..
Jaja, jag vet. Turistfälla bla bla bla. Men det var rätt kul ändå ;).
*) Madame Tussauds finns, förutom i London, även i New York, Las Vegas, Amsterdam och Shanghai. I Tussauds Group ingår också Chessington World of Adventures, Thorpe Park, Alton Towers, British Airways London Eye och Heide Park i Tyskland. Hela rasket blev nyligen uppköpta av riskkapitalgruppen Blackstone, vars nöjesparksbolag, Merlin Entertainments är världens näst största ägare av nöjesparker, sett till antalet besökare. Störst är Disney.
Förutom Tussauds Group äger man ett antal vattenlandsparker. Danska Legoland ingår också i gruppen.
Mitt i smeten
Det kändes som att vi hade valt en bra helg att åka till London! Förutom att det var Meijas 3-årsdag, så var det "avspark" för Tour de France (för första gången i London), Live Earth konserten gick av stapeln med alla inklusive Madonna på plats, Federer smashade in matchbollen på Nadal och tangerade därmed Björn Borgs rekord med fem Wimbledonsegrar på raken och vädret var det finaste, lagom varmaste och regnfriaste man haft på väldigt länge. Dessutom var lördagen 2-årsdag för bombningarna i tunnelbanan som krävde 54 liv.
På fredagskvällen åt vi grekiskt (gott!) och efter att Meija ätit upp all Kens mat (och han fick nöja sig med lite öl) blev hon trött och ville sova. Ken offrade sig och blev kvar hemma på hotellet, men Hanna ville se mer av London så vi tog en kvällspromenad. Nere vid Trafalgar Square var det Tour de France-upptakt med stor folksamling och livekonsert. Vi knallade vidare längs the Mall upp mot Buckingham Palace. Hela gatan var flankerad av TV-bussar och t-shirtmånglare och det visade sig att det skulle vara upploppssträcka för det sprintlopp som skulle köras på lördagen, som upptakt inför första etappen.
Framme vid slottet höll vi vänster och gick tillbaks genom St James Park, vek av ner mot Thames, mot Big Ben och Westminster Abbey, tog till vänster igen och gick Whitehall upp, förbi Downing Street och tillbaka upp till Nelson på stolpen. En liten bit av London i ett nötskal.
Det var en fin kväll. Hanna ville bli engelsk och var förbannad för att mormor flyttat till Sverige en gång i tiden, förbannad för att jag inte tagit mammas flicknamn och förbannad för att min farmor inte tyckt att mamma skulle prata engelska med mig och mina syskon när vi var små. Så kan det gå.
Levande eller död
Mitt lilla extraknäck i London utspelade sig på 8, John Adams Street, där the Royal Society for the encouragement of Arts, Manufactures & Commerce (RSA) håller till. I rummet bredvid där vi fikade var det uppdukat värre, och när vi kom ut till lunchpausen så var hela trappan ned till källarvalven överströdd med glittrande konfetti och stjärnor.
Lite att ta i tyckte jag, men misstänkte att min närvaro inte var enda orsaken.
Och mycket riktigt; det var inte jag utan det var Dead or Alive's sångare/frontfigur Pete Burns som passade på att gifta sig med sin älskling Michael Simpson i valvet bredvid vårt...
(Alla som hört deras (typ enda) hit You spin me round (like a record) inser ju att det var lite kultigt :-).)
Här höll vi till; lutningen på golvet är helt "naturlig" kommer sig av att det är fortsättningen på en gammal sluttande, stenbelagd gata som man tagit fram i källarvalven på huset.
Och i rummet intill var det bröllop.
London here we come
Det här var första gången på ?? år som jag reser - inklusive semester - utan datorn som sällskap. Kändes lite naket på nåt sätt, men ändå rätt sunt.
Anledningen till att vi åkte var att jag hade ett litet uppdrag för engelska jordbruksdepartementet. Jag och några till skulle tycka till om innehållet och kvalitén på den forskning som man finansierar inom området smittsamma djursjukdomar, med inriktning på smittskydd.
Eftersom det hela skulle gå av stapeln på Meijas 3-årsdag så tyckte jag att det skulle vara kul om resten av familjen (alla utom Ida som redan är i UK) också följde med, så så blev det.
I taxin på väg till flyget kom vi på att vi glömt att ta med Meijas vagn. Scheisse. Kånka runt på en trött 3-åring och shop-til-you-drop är inte kompatibelt liksom... så det kom att prägla hela resan kan man ju säga.
Jag hade bokat ett billigt hotell i Covent Garden, typ 1500 spänn per natt för oss allesamman. Det visade sig vara ett mycket litet rum, högst upp (4e våningen) utan hiss och med extremt smala trappor..
Tur att man inte lider av klaustrofobi och panikångest. Hur som helst, allt funkade i rummet (utom toasitsen som lossnade så fort man vred sig för att ta toapapper) men vissa saker hade sett sina bästa dagar.
Vi fick lyfta ner porslinet från plasthyllan där tekokaren stod, för den hade spruckit och sluttade betänkligt ner mot sängen där Ken skulle ha sitt huvud. Fläkten i taket snurrade bra, men för varje varv såg det ut som att den skulle lossna. Duschstången hade pajat, men säg det som inte lite resårband kan fixa!
Hotellet låg som sagt centralt, vilket också innebar att det var ganska hög ljudnivå...eftersom vi var tvungna att ha fönstren öppna. Och eftersom både polis och ambulans drog på med blåljus och siren med jämna mellanrum. Andra natten hade vi köpt öronproppar så då sov både Ken och jag riktigt bra faktiskt. Meija sov på ett par dubbelvikta överkast på golvet.
Men trots att det inte var det lyxigaste kyffet i stan så måste jag säga att jag tyckte det var helt prisvärt. Varmt vatten, stadig engelsk frukost, 24-timmars reception och tokcentralt. Ska man bara sova så... I'll recommend it to anyone. Seven Dials Hotel på 7, Monmouth Street.
Utsikt från fönstret ner mot "balustraden" där duvorna satt och häckade. Bara en armslängd ner fanns allt man behövde; cigaretter, kondomer och en tidning med intressanta headlines...
Fixomania
Till tidningarna hittade vi ett servettställ nere på Stickspåret (när vi var och fikade på Broströms i fredags...). Måste säga att det var en outsider, men den funkar alldeles utmärkt som väggfast tidskriftshållare faktiskt. Den gamla rullhållaren hade gjort lite märken på väggen, så jag behövde måla på den orangea "pricken" som var bakom den.
Och sen var jag igång. Kände helt plötsligt att jag ville ändra lite på upplägget på väggarna. Ramarna som vi hade på väggen satt för prydligt, ville ha dom lite mer slumpmässigt här och där. Helst olika storlekar på ramar också. Dessutom var det ett orange fält på väggen bakom muggen som jag ville måla över. Sagt och gjort - lite snabbrodd, bort med bilder, spackla igen hål, måla över med lite färgrester, måla över ramen, två strykningar, sen upp med bilderna igen. Dags att byta dom är det (diverse bilder från midsommar 2002.., Chileresa 2003, Portugal 2004), men det blir nästa steg.
Sen hittade vi ett väggur på Draget igår, orange urtavla och silver runt om, perfekt. Det kändes som att den var som gjord för toaväggen. Sist av allt satte jag upp klockan, och kepsen som jag fick av Jenny R när jag fyllde 40.
Nu får toan vila ett tag, tills vi bestämmer oss för ifall vi ska bygga ut eller inte.
Projektet för dagen var annars att städa Idas rum. Hon har åkt bort i 3 veckor och det sista hon gjorde innan hon drog var att spränga en bomb i garderoben...I think?
Före (det här är den välstädade delen av rummet).
Efter. (Jo, hon är informerad).
Helg i stan
Det är fortfarande vardagsrummet som håller på att mogna fram...nu är det TV och tillhörande möblering som vi går och fnular på. Så i lördags drog vi ut till Boländerna efter lunch, till Expert, ElGiganten, On-Off och sen ut till Stenhagen och Siba.
Det lutar åt att den blir en 37-tummare, Samsung (snygg), men vi har inte riktigt klart för oss om vi ska ha full HD eller bara "vanlig HD? Vi kunde konstatera att oavsett vad man väljer så blir ju inte bilden bättre än den signal som kommer in, och när signalen är HD så märkte iallafall inte vi nån skillnad mellan vanlig och full. Jaja.
Nåt köp blev det inte, kändes som att vi vill surfa lite och jämföra priser först.
Fast först av allt på lördagen var jag och tränade. Första hoppåskutt-passet efter att jag gjorde illa knät i början av juni. Och det kändes fortfarande lite glappt, gjorde lite ont på två ställen, men inte värre än att endorfinerna tog över efter en stund. Och efteråt så känns det inte värre på nåt sätt. Det var ju bra :D.
Sjukt stark blev jag ;)
Söndagen fortsatte i samma stil. Slapp morgon, och efter 12-snåret drog vi ut till ICA Maxi och ströhandlade sånt som vi kanske behövde. En snabbis in på McDonalds, sen ut till Draget på Boländerna -den här gången var vi på jakt efter en TV-bänk. Jag hade gjort lite hemläxa och kollat upp vad som fanns som kunde vara intressant. På Inneboende som ligger i Draget hade dom en rätt snygg serie som heter Basso, som man kan kombinera fritt. I valnöt/vitt, lådor, glasdörrar eller vanliga. Kan vara intressant. Meija hittade en kombinerad duschkabin/bastu med inbyggd allt (radion stod på) där hon stängde in sig och "duschade" medan vi kollade på möbler.
Sen var vi iväg till EM också med det var stängt.
När vi var klara med möbelkollandet körde vi in till city och fikade :). Det var tredje gången på typ 3 dagar tror jag? Kanske dom här utflykterna bara är en ursäkt för att få sjunka ner med en kopp kaffe och en kladdkaka som nån annan bakat?
Hanna kom och vi satt ute och åt på kvällen, riktigt skönt var det efter att ha varit kallt ett par dagar!
