snabel@nn

Jag har lyckats hålla mig borta från G under vårens bygghelger och första hopphelgen också. (Kanske lite sviter efter fyra år i styrelsen, vem vet..) Men hur som helst, idag fick jag tummen ur och strax efter lunch bar det uppåt längs gamla E4:an med bilen fylld av familj och rigg och dammsugare.
Till min stora glädje så hade Mr Mouse lämnat vår husvagn åt sitt öde i år - inget musbajs så långt ögat nådde! Så nu efter att jag kört runt lite med sugen och Ken hämtat alla kuddar från Nedre så är den redo att rocka igen.
Fallskärmen som legat och vräkt sig i en stor väska hela vintern var som vanligt aningens svårövertalad innan jag fick in den i bagen, men när den väl kom ut igen så skötte den sig lika fint som vanligt. Luften var lika frisk, molnen lika vita och mina sidglidningar lika grymma (jag hade ju *full* koll där jag låg i min ensamhet...). Det blåste glatt så landningen var som bomull.
Fler bitar i livet som fallit på plats; Makkara-Micke har varit smart nog att utgå från att man vill ha sitt nummer igen och lådan i köket står på sin plats (efter visst trixande..hm) fylld med en symbolisk 50 cl flaska vatten.
Ahhh. Allt som är viktigt i livet är som vanligt igen :-)!


Allt är som det ska var för Biran också. Första hoppet på 1,5 år. Katie visar Alice var pappa hänger.
I fallskärmen alltså.