Soft

Igår var det ju 080808 och många (i synnerhet stockholmare) hade planer. Planen för Stockholms Fallskärmsklubb var att göra ett klubbrekord i storformation, eftersom den här dagen praktiskt nog sammanföll med sista dagen på Big Way Camp.

Det tidigare "officiella" rekordet, en 30-manna, sattes för 20 år sen, då klubben fyllde 30. Nu fyller vi 50, så grundidén var att göra en 50-manna.
Nu blev det inte riktigt så, mest på grund av att vi inte fick ihop så många som kunde just den här dagen. Sen hade vi ju behövt 3 plan blablabla, och Caravanen drog ju hem i torsdags... (vädret på Big Way har ju inte varit optimalt för formation loads så att säga, så det bestämdes att vi inte behövde den längre).
Hur som helst - det blev två rekordförsök i går kväll, och ytterligare ett idag på morgonen. Alla med någon eller några personer ute. På det fjärde försöket så fick vi till det och det officiella rekordet ligger nu på 38. Kanske kan vi klämma till med några gubbar till innan det blir dags för 60-manna?

Efter dom två hoppen på förmiddagen idag så har vi i lilla familjen bara tagit det lugnt, plockat ihop våra grejor och hängt kvar i väntan på UffePuffs och Folkes födelsedagsmingel i Blå Hallen nu på kvällen.

Just nu sitter vi i husvagnen och lyssnar på naturkrafterna utanför. Åskan mullrar och regnet öser ner.
Livet är ganska mysigt faktiskt.


Utsikt just nu.

Dagen som var och dagen som är

Det blev sex hopp igår. Tre där jag stod i andra dykarled ur Caravanen (left trail), två där jag dök direkt efter basen ur AN:28:an (lead) och ett där jag superfloatade ur AN28:an. Kul! Det sista hoppet var en riktig sunset, runt 21-snåret, när solen höll på att gå ner. Som superfloater fick jag ligga och kolla ut på setupen bakom leadplanet; Caravanen nere till höger, så nära så att man kunde kika in i cockpit, och så Twin Ottern lite längre ner till vänster. Och bakom planen en fond av molntussar och en persikosol och en himmel som gick i alla regnbågens färger. Galet vackert.

Idag är det tyvärr lite annan utsikt. Grått, fuktigt, molnigt.
"Liquid sun", som optimisten Kate sa när vi stod ute i regnet och dirtade. Ena halvan av gruppen lyckades dra av ett hopp direkt på morgonen, och när planen låg på final kunde man se att molnbasen måste vara över 4000 m. Najs!
Vi gick upp back-to-back. Men tyvärr fick piloterna lite kommunikationsproblem.
Vi fick ett "Two minutes" och ett standby, men när vi var på final var Caravanen borta. Sen vek Twin Ottern av, vi fick röd lampa igen, och planet började sjunka. När vi hade landat visade det sig att Caravanen "bara" hade varit för långt ifrån. Dom hade nog kunnat ta ett varv till och fått av oss, men men.
Sen när vi var nere så ökade regnet på lite så det var inte läge att gå upp igen.
Nu har vi bytt grupper, ändrat sloter och strax är det seminarium.


Imorgon är det 08-08-08
och klubben ska försöka sätta rekord i storformation (för att fira att vi fyller 50 i år). Men i det mood jag är just nu måste jag säga att det ser inte bra ut om man kolla prognosen. Typ 40 mm regn eller nåt sånt.

Jaja. Vi får väl göra en 51-manna nästa år istället.


Here comes the sun!

Big Way camp har slitit med dåligt väder nu några dagar. Två hopp på tre dagar för min egen del känns ju inte som något strålande utbyte direkt.
Men idag ska det bli andra bullar, nu börjar solen bryta igenom och vi får kanske hoppa till 22 om vi orkar och vill!

Natten till tisdagen och nästan hela tisdagen var det en riktig väderpadda som låg och småpissade över oss, men precis till kvällningen drog det förbi och alla fick sig ett hopp innan det blev kväll. Bra för stämningen och för hoppet om bättre tider...

Om en kvart är det uppställning och dirtdive, jiiihaaaaa :D!

DZ Gryttjom

Nu har den lilla familjen
flyttat upp till Gryttjom för 2 veckor. För mig är det mest arbete, 5 dagar HL och sen domarbetjänt under SM som går tis-fre nästa vecka.
Men vi hann i alla fall med att hoppa lite och åka och bada i Rullsand, så lite semestrigt känns det. Plus att det är skönt att vara bland alla goa människor här, det är ju semester det med.

Idag har solen lyst och vinden uppfört sig hyfsat, och vi har lyft ca 20 kroppar till 4000 meter 27 gånger på 11 timmar. Fältet är fullt med gästhoppare från våra nordiska grannländer. Ken har rest runt i Västmanland för att jaga rätt på en matta till prec-hoppningen nästa vecka, men lär få ta en tur dit igen imorgon eftersom det var lite fler delar till grunkan än förväntat.
Och nu är öllampan tänd!



Utsikt från manifestet just nu.

Tunneltorsk

Kom hem igår efter tre dagar i Bedford. Tre dagar med mysig tunnelflygning, skills, nivåövningar och skills igen. Roliga brottningsmatcher med instruktörerna för att stoppa flatspinn och vända rygglägen :).
Jag älskar den där anläggningen. Synd att vi aldrig fått tummen ur i Sverige.
På kvällarna kunde man sitta och kolla igenom dagens hopp och dricka öl, eller kolla på när Fabian Raidel tränade....shit pommfritt vad den mannen kan flyga sin kropp. Helt sjukt.

Nu är det kortvecka, bara 1,5 dag på jobbet innan det bär av upp till Gryttjom och Valborgsbrasan. Skönt att slippa Uppsala. Två dagar som manifestor och sen två dagar i luften.





Flera lösryckta minnen

Vi har en stor grön låda som vi har dynor i på somrarna. En gång för ett par år sen så var det en hoppkompis som var bussig nog att hjälpa mig att få hem flygradion över vintern. Men vi var inte hemma när han kom för att lämna den, så jag bad honom att lägga ner grejorna i dynlådan.
En tid efteråt frågade han vart vi hade köpt den, för han tyckte den såg bra ut och ville köpa en sån själv. 
En liten obetydlig händelse, men varje gång jag ser den där lådan så tänker jag på Pelle.

Lukas tänker jag på varje gång jag är på Arlanda, i gamla check-in-hallen. Jag var på väg till Nairobi, och han var på väg till Alperna för att göra Peak-stuntet där han åkte skidor utför en ballong... Samma Lukas tänker jag på när jag ser Vedyxamasten och när jag öppnar bagageluckan i bilen. Där ligger bogserlinan som jag köpte den gången han hade kört fast sig på en skogsväg borta vid masten, och ringde för att få hjälp att komma loss. Jag hade ingen lina innan dess men köpte den på Statoil på Kungsgatan, på väg ut mot Vedyxa. Jag tror det var 2000 eller 2001.

Kompisar som inte längre är around. Men så länge som lådan är kvar, och så länge som jag har bogserlinan, så tänker jag faktiskt på dom nästan varenda dag.


Hannas hemläxa

image267

Gå på högstadiet i dag verkar roligare än det var på 80-talet.

Superdjupt

Idag står det i Aftonbladets horoskop att jag behöver humor och roliga upplevelser. För annars blir jag lätt dyster, jag har ju så mycket att tänka på.
Tänk så rätt dom har, vem är det som säger att horoskop inte stämmer?

Så över till nåt helt annat, mycket mer intellektuellt. Idol. Nu när det blivit finaldags så kickar dom ut Gynning och Berg och slänger in Peter Jihde. Tala om att sänka hela produktionen. Han är ju så dåååålig och trååååkig. Nej in med Carolina igen, hon är ju rolig i allafall.

Hemlis

I lördags fick jag reda på en hemlis, en bekant som ska bli pappa, ooootroligt otippat kort!!
Och jag lovade att inte berätta nåt, usch vad jobbigt!!
Egentligen är det ju rätt taskigt att avkräva nån ett sånt löfte, eller?

Jag känner verkligen hur det går vågor av berätta-lust genom mig när jag träffar gemensamma bekanta...men än så länge (en hel dag) har jag klarat att hålla mig.

Post-Gryttstock

I helgen har det varit flower power party uppe i G, i dagarna tre. Eftersom jag kom hem sent på fredag kväll från Jönköping så kändes det helt rätt att vänta med att åka upp till på lördag förmiddag.
Hade inte riktigt planerat vad jag/vi skulle ha på oss, så det blev till att gräva i garderoben, lägga allt med potential i en hög på sängen och sen låta alla i familjen klä på sig efter huvud.
Tog en sväng till ICA och köpte en blomsterkvast som räckte till att dekorera både Ida och mig själv.

image199
Peace and love :)!

När vi kom upp mitt på lördagen höll folk på att hoppade fallskärm (sic!) och Ida och Hanna tyckte att vi var extremt pinsamma som var så utklädda. Men det tog bara några timmar, mot dagens slut sipprade hippestämningen in över fältet igen och alla blev helt plötsligt jättefina, kärleksfulla och skönt 60-taliga.

image200
Martin case:ade för sitt 3000:e hopp, som enligt uppgift var "ett nödhopp ur en AN2:a över vatten".

image201
Ozzy kom också. Han hade dumpat Sharon och raggat upp en ny rödhårig brud.

image203
Den här snubben satt vid grillplatsen och försökte frälsa folk. Jag tror det var Jesus.

Sabine och crew hade orgat en riktigt grym fest åt oss allesamman, med massörer, frisörer, tatuerare, piercare, bra musik, friluftsyoga, vacker lakansgrafitti över hela huset och inte minst, riktigt bra väder. Tack för det! Fina tishor, postrar och armband fick vi med oss hem också.
Ang piercare så blev Makkara-Micke ärrifierad med en stor sol på bröstet, det var rätt rått att se. Men han är ju en man så han tog det som en sån. Ida som satt och tittade på blev inspirerad och kände att hon ville ha en stålpinne genom ögonbrynet. Nån annan gång, sa jag.

image204
Dom små hippiebarnen körde yoga på gungorna.

Själv hade jag långt gångna planer på att skaffa mig en kompis
till ödlan som jag köpte på förra Gryttstock, och satt och skissade på en ko. Men jag var för sent ute och på söndagen var butiken stängd. F-n också. Det blir ju inte samma sak om man köper en på stan liksom. 

Summa summarum. Som småbarnsförälder hade jag lite mer självbevarelsedrift än för fyra år sen, så jag slapp vara bakfull i år. Men efter att ha hoppat upp och ner framför scenen så hade jag i alla fall ont i fötterna och var skönt trött i låren. Vilket var helt OK det med ;). 


 

Kommunikationsproblem

Orgade årets sista omgång av World Cup i speed i helgen. Femte året i rad. Designade t-shirts, målade prispall, hämtade deltagare vid bussen och laddade ner Pro-Trackdata bland annat (tack också till Fredrik och Ken för hjälp!).

image194
Det gick bra i år med :)! Precis som för 4 år sen.

Det är lite kul med det här gänget som hoppar speed. Det är som ett gäng kompisar som har tävlandet som ursäkt för att åka runt och vara sociala. Detta trots att tävlingsformen som sådan kanske kan uppfattas som lite "eremitisk" och hemlig i jämförelse med andra frifallgrenar som kan filmas (eller hur David... ;)).

På fredagskvällen skulle jag hämta en av dom tävlande, Michael, vid busshållplatsen ute vid E4:an. Gav mig iväg 10 minuter innan bussen skulle vara framme, för han hade nämligen inte haft några cash utan lyckats lurka sig på bussen mot att jag skulle betala vid ankomst....
Det som skulle bli en tur på 5 minuter blev en tvåtimmarsresa. Medan jag var på väg ut till vägen fastnade bussen i bilkö efter en olycka på E4:an. Jag gav mig iväg för att om möjligt möta upp och "köpa ut" honom från bussen men fastnade själv från motsatt håll.
Det slutade med att jag parkade bilen, gick nån kilometer bort bland stillastående bilar och långtradare (märklig känsla att knalla mitt på E4:an klockan 1 på natten med massvis med fordon men ingen trafik...). Hittade till slut Michael tillsammans med busschaffisen som han vänt från att ha varit misstänksam och grinig till att vara pratsam och glad. Han bjöd på godis och hon bjöd på cigaretter. Jag erbjöd mig att betala men hon ville inte ha något. Och vi fick skjuts bort till min bil när polisen äntligen släppte på trafiken igen.

Vid 2-tiden var vi tillbaka i Gryttjom. Så kan det gå när man bara ska hämta nån vid bussen.

Grått Gryttjom

Måndag och tisdag hade vi strålande sol och varmt här uppe i Gryttjom. Det innebär att jobbet som HL underlättas avsevärt. Inga jobbiga väderbeslut... Hade hjälp av Filip i manifestet i måndags, så då fanns det bra med tid att läsa :). Under tisdagen hade jag ingen manifestor så då fick jag ligga i liiite mer (men det gick bra att läsa ändå..).

image191
Hoppledarfötter.

Men mitt på dagen igår började molnen hopa sig och idag har det varit helmulet.
Gårdagens ostadiga väder innebar att vi fick chansa att få upp nåt mellan molnen som tornade upp sig.  Ibland har man flyt med tajmingen, igår var det precis tvärtom. Dom skurar som kom började när hopparna var i frifall och slutade när dom landat. Jag kan meddela att det inte är kul att stå som HL då, inte roligt att ens kompisar blir piskade i frifall.

Nu är det torsdag, folk har dragit iväg och inga mer tandem är på ingång, så hoppningen är ställd. Jag ska packa ihop och dra hem till familjen, och sen åker vi upp igen imorgon för att ta hand om speedtävlingen i helgen.
Har dragit iväg en pressrelease om den, och Radio Uppland nappade, så det blir ett litet inlägg i direktsändning i morgon eftermiddag.

image192
Regn, blött, grått. Men som alltid när hoppningen bryts i förtid så börjar snart solen krypa fram... U bet.


Femtiosju blev det

Igår onsdag och idag torsdag så kämpade vi med att få ihop en 58-manna ut ur tre flygplan. Jag flög i FK Aros Cessna Caravan, som puttrade på till vänster i formationen. Trevligt plan som man har bra utsikt ur :).
Det tog sex hopp innan den satt. Fast då var det "bara" en 57-manna för några klev av och andra klev på under morgonen.

image187
Inte klubbrekord men kul ändå :).

Det var många case:ar ikväll, både för "flest första gången samma vecka" och för sista hoppet. Det var Peter Andersson som bestämde sig för att sluta sin hoppkarriär i och med det här hoppet. Han började 1973 och hoppade rundkalott ett antal år innan han skaffade sin första fyrkantskärm. Respekt!

I huvudet just nu:
- Inte mycket faktiskt :). Men...
- ...jag undrar vad Lesley Gale håller på med för sport förutom fallskärmshoppning. Bodybuilding? Hon är sjuuukt deffad!
- ...måste fixa ännu fler priser till World Cup i speed nästa helg, hjälp, hjälp, hur ska det gå? Hatar att vara sent ute.
- ...Sofie och Hasse har varit här hela veckan med Mira och Elis. Mammstinensen börjar kännas. Men imorgon kommer Ken och Meija. Längtar :´(.
- ...bara en vecka kvar av semester snart. Vart tog den vägen?
- ...jag vill ha skitmycket pengar och inget ansvar. Nuuu!!!


Tatueringar

Det är tredje dagen på Big Way Camp och vi har gjort 4 hopp, med roteflygning. Sånt är kul :).
Än så länge är det inte många som suttit, men jag tror det kommer. Coacherna slänger om folk i sloter som dom inte är vana /trygga med och det gör ju att det sker en del misstag, men på det stora hela flygs det bra.

Det är ganska mycket engelsmän/kvinnor på campet, ca 15 stycken. Idag i duschen så noterade jag att en av dom engelska snubbarna hade en tatuering på röven. Vilket fick mig att fundera över på vilka grunder man väljer tatueringsplacering.
Hm. Man sätter den väl där nån kan se den, oavsett om man kan se den själv eller inte?

Hoppas inte hans kompisar tänker likadant. Imorse var den en av dom som fick lov att krypa in i en overall som inte var hans egen, av frifallsskäl (dress for success och allt det där). Overallen var lila med neongröna grepp. Detta fick hans kompisar att börja köra bögskämt mm. Vilket bara bekräftade mina fördomar om engelsmän som inbitna homofober...
(Undrar förresten var jag fått alla mina fördomar från??)










Big Way Camp har startat

Nu har jag kommit hem och om det är nån som undrar över vad vi gjorde mer ute i Europa så får ni kolla på Kens blogg. Jag kanske borde lägga upp några bilder från klipporna i Etretat också, för dom var grymma, precis som vårt hotellrum i Greven (DE). Men det får bli sen.
 
Vi kom alltså hem i fredags kväll. På lördagen vinkade vi av Eva och Amalie som varit hemma och tagit hand om Meija.
Själv hade jag förträngt att det var incheckning till Big Way camp redan på lördagen, så hastigt och lustigt fick jag packa ihop igen, pussa familjen hejdå och ta bussen upp till G.
På resan passade jag på att vidareutveckla mitt fotokoncept "carshooting" till "busshooting". Tema "Sverige" och  "coola moln". Måste tas från rörligt motorobjekt som rör sig i minst 50 km/h. (Tog många såna bilden under turen söderöver, några bra...många mindre bra).
image186
Från buss 821, Lövstalöt, högersäte :)
 
Gjorde tre hopp idag, två i ny overall och ett i gammal. Kan bara konstatera att gammal är bäst  :).
Det var väldigt varierande väder under dagen, men med många fina moln som biprodukt. Efter att hoppningen slutat såg det ut så här...
image185
Svensk flagg på fullhöjd :)



Pyspunkor och regnskurar

Har tillbringat ett par dagar uppe i Gryttjom som hoppledare (HL). Så här första veckan efter sommaren brukar det vara ganska lugnt och det här året har inte varit något undantag. Dessutom har vår svenska sommar varit som vanligt, det vill säga ombytlig....

I tisdags var det låga moln hela dagen. Tandemgästerna bokade av sig på löpande band och eftersom vi var lite beroende av dom för att kunna lyfta vårt stora (men ibland lite oekonomiska) flygplan så var förutsättningarna för att få någon ruljangs på verksamheten ganska dåliga. Dessutom började folk åka iväg hem till Stockholm och Uppsala.
Så istället för att räkna kalotter satt jag och avverkade en del dåliga samveten via mailen. Ammi som satt som manifestor inventerade Första-hjälpen lådan, roddade med traktordäckbyte (pyspunka) och beställde sopsäckar. Det var för övrigt pyspunkornas dag - förutom traktorn så var det punka på planet också, så Lill-Claes flög ner till BAM och fixade det.
När det sista hoppet dött om att få upp en lift stängde vi för dagen. Och klockan halv sex när jag satte mig i bilen så började det spricka upp.....förstås.

Onsdagen var betydligt mer lovande - strålande solsken på morgonen och bara några vackra tunna moln på himlen.
image105

Dagen till ära fick jag vara både HL och manifestor för det var ingen som bokat in sig. Första tandem skulle komma 9.30 - två killar som skulle göra tre hopp var (!). Så inget mer var bokat före 12. Schysst, tre lifter på förmiddagen och goda möjligheter till hoppning för alla hugade som väntat tappert under gårdagen.
Men men. Inga pax dök upp, och när jag ringde för att höra var de var så hade de tagit fel på dag. Med endast sju hoppare uppskrivna blev det till att vänta lite till. Under tiden började molnen dra ihop sig.

image106

Vi fick upp tre lifter innan första regnskuren, som varade en halv timme ungefär. Sen var det strålande sol igen fram till klockan fyra då mörkret började hopa och sänka sig över Nord-Uppland. Inte förrän halv sex var vi i luften igen, men lyckades ändå komma ikapp och avverka dom tandem som var kvar. Sju lifter totalt blev det.

image107

När jag körde hem på kvällen och kom fram till killevippen-stället (typ backkrönet när man passerar genom Lövstalöt) möttes jag av en fet regnbåge och ett slott som glödde i kvällsolen - såg jättecoolt ut. Försökte fånga det på kamera men det blev ju inte riktigt som verkligheten kanske.

image108

Gamla goa Gryttjom

Efter en sedvanlig helgstart med kaffe och tidning i sängen + ett snabbt morgonstädryck på lördagsförmiddagen så satt vi i bilen på väg upp mot Gryttjom för att träffa lite folk och vara med på Lillvåfflans hopp nr. 1000. Ida var kvar hemma och skulle ta hand om huset, och Hanna var fortfarande i Västerås på Aroscupen.

När Karin firade 1000 hopp för en massa år sen så drog vi ut ett peacemärke (..det var iallafall planen); den här gången blev det förstås en 16-mannavåffla. Vi lyckades bygga ihop en fin första poäng på bakverket innan dyttrarna pep och ingredienserna spreds för vinden. Och väl nere på marken blev det grädde till också :).
Faktum var att det var inte bara Jenny som celebrerade; det gjorde även snygg-Anders! 

image81

(Hm... Om jag inte missminner mig så champagne-caseade ju faktiskt Mik (Anders lagkompis) och jag (Jennys lagkompis) samtidigt...? Copycats?). 

Som sig bör så firades förstås denna begivenhet med champagne. Jenny som vanligtvis öppnar sina pavor medelst sabrering satsade på samma metod också den här gången....
image79
...men promillen hade inte riktigt infunnit sig än, så här mycket champagne har hon nog aldrig spillt :)!

Meija stortrivdes bland trampoliner och gungor och på kvällen hamnade vi alla vid grillplatsen där brasan startades upp med en lastpall, piffades till med diverse lättbrunna kartonger och befästes med ett gäng rediga trädgrenar. Törna och Hämä handklöv några förkolnade pinnar och kände sig som riktiga män ;-). Busen, som kör en manlig bil, lät den visa musklerna och brände lite gummi på rullplattan. Emil, som ÄR en riktig karl, tog motorsågen i egna händer, hjälm på huvudet och la ner ett gäng tallar. Och Erika S och Micke H kompade en massa skön skrålsång på gitarr.
Som vanligt när jag är lite full så blir jag kvar i närheten av folk som sjunger, helst tills klockan blir riktigt mycket/lite. Inatt var hon väl 3 eller 4 och solen började gå upp igen när jag kröp in i husvagnen. En skön, klassisk Gryttjomkväll.

image80

Idag på morgonen när jag pratade med Ida så visade det sig att hon tagit FF-tillfället i akt och bjudit hem ett gäng kompisar igår kväll. Bit för bit kröp det fram lite grejor som hon nog trodde jag kunde tycka till om (kompisarna som rökt, maten som tagit slut, att dom sovit i Kens och min säng osv), men på det hela taget  verkade det som att dom hade skött sig rätt bra faktiskt ;). Huset stod upp och såg hyfsat fint ut. Det enda hon glömde var att meddela oss att Johannas mamma ringt och sagt att dagens födelsedagskalas var inställt (Ida: "Ja hon trodde jag var du, jag spelade med...").

Hanna ringde och meddelade att dom vunnit dagens match med 2-0, vilket innebär att de blir kvar en natt till i Västerås. Det var den hårdskjutande ytterbacken Hanna som gjort 2 mål på straff. Hon verkade ganska nöjd :).

700%

Så mycket har jag ökat på årets hoppvolym idag. Andra veckan av Basic Camp har dragit igång och jag har semester :-). Hoppar med Karin och Babs. Sju hopp blev det denna första dag. Vi mjukstartade med att köra 3-manna, lite blandat drillhopp och 4-ways med tom slot.  Vi väntade nämligen på Annika som skulle skriva sluttenta för att bli riktig doktor idag. Dr Björnstrand kom strax före nio så nu är vi kompletta :-).

Det har varit en kul dag, fallskärmen har skött sig och vädret har varit fantastiskt. Nu ligger jag i husvagnen och ska försöka sträcka ut mina ömma lemmar innan jag somnar...

Mamma ringde och berättade att hon inte kommit iväg till Staterna i tid för morbror Colins 70-årskalas. Dom stoppades i incheckningen på Arlanda p.g.a. icke maskinläsbart pass. Ett absolut måste om man ska till USA. 
Trist att missa firandet, men kul ändå att hon lyckades snirkla sig förbi byråkratin och få fram ett brittiskt pass på bara några dagar...
Så nu hinner hon iallafall dit tills han fyller på riktigt :-).


En kul grej som jag fick reda på i Polen förra veckan är att det andra stora nätverk som SVA är med i, MedVetNet, har en del av sin administration i Bedford. Dom brukar tydligen mötas där då och då.
Förutom bilfabrik och MedVetNet-admin så finns en av världens bästa vertikala vindtunnlar i Bedford.

Jag tror att jag kommer att bli väldigt intresserad av att jobba i MedVetNet.


Speedo-vår

Än en gång har det blivit en vår som har rushat förbi och snart är det sommar. Allt ska ha varit gjort igår. Kalendern är fullklottrad och det finns ingen tid. Varför blir det så?
Nästa vecka åker jag till Polen och är borta i 4 dagar. Sen är det Basic, jobb en vecka och sen kurs hela veckan före midsommar. Och sen är juni nästan slut och tanken är att jag ska gå på semester. Men det känns som att jag inte hinner med det heller.
Jag tror det är bra för mig att byta jobb, ska anstränga mig att rensa bort gammalt klet och starta på ny kula.
Tro't den som vill.


Nu är allt som det ska vara

Jag har lyckats hålla mig borta från G under vårens bygghelger och första hopphelgen också. (Kanske lite sviter efter fyra år i styrelsen, vem vet..) Men hur som helst, idag fick jag tummen ur och strax efter lunch bar det uppåt längs gamla E4:an med bilen fylld av familj och rigg och dammsugare.
Till min stora glädje så hade Mr Mouse lämnat vår husvagn åt sitt öde i år - inget musbajs så långt ögat nådde! Så nu efter att jag kört runt lite med sugen och Ken hämtat alla kuddar från Nedre så är den redo att rocka igen.
Fallskärmen som legat och vräkt sig i en stor väska hela vintern var som vanligt aningens svårövertalad innan jag fick in den i bagen, men när den väl kom ut igen så skötte den sig lika fint som vanligt. Luften var lika frisk, molnen lika vita och mina sidglidningar lika grymma (jag hade ju *full* koll där jag låg i min ensamhet...). Det blåste glatt så landningen var som bomull.
Fler bitar i livet som fallit på plats; Makkara-Micke har varit smart nog att utgå från att man vill ha sitt nummer igen och lådan i köket står på sin plats (efter visst trixande..hm) fylld med en symbolisk 50 cl flaska vatten.
Ahhh. Allt som är viktigt i livet är som vanligt igen :-)!

image51
Allt är som det ska var för Biran också. Första hoppet på 1,5 år. Katie visar Alice var pappa hänger.
I fallskärmen alltså.


Tidigare inlägg
RSS 2.0