Jag vill inte
Jag vill inte städa upp annat än min egen skit.
(Och definitivt inte på fritiden!)
Jag vill inte tvingas sitta i en styrelse för något jag inte är intresserad av.
Jag vill inte passa andras ungar för att någon personal är sjuk.
Jag vill inte vara medlem i föreningar som jag fullständigt skiter i.
Jag vill inte betala smyghöjda avgifter.
Jag vill inte.
Föräldrakooperativ suger.
Samtidigt blir jag förbannad om någon insinuerar eller utgår från att jag inte vill hjälpa till.
Är jag en hycklare?
Pricka ankan
Okej, nu börjar det här likna en trend. Här kommer avsnitt 2 i serien POPs matar fåglar.
Idag har vi gjort en insats för kompisarna i Svandammen i Uppsala. Niohundranittioåtta gräsänder, en svan och en anka.
Ankan var kul, för den stack ut i mängden så man hade något att sikta på.
Vad gör fallskärmshoppare när det är vinter?
Hjälper andra flygare förstås, speciellt såna som är under isen.
I just det här fallet är det Karin och Matte som gör en för-bröd-ringsinsats för ett par sothönor och ett gäng gräsänder som slirade runt i Hammarby sjöstad i söndags. Dom stackarna har minsann inte har nån tisdagspub att gå till, där blir det till att försöka värma de blekgula fötterna i fyragradigt Mälarvatten. Brrrr.
Dominoeffekter
När man håller tal ska man ju aldrig kommentera att man är en dålig talare. Detsamma gäller säkert bloggning. Men jag kan inte hålla mig - jag suuuuuger verkligen på att uppdatera min blogg, och det värsta är att det inte ens är mitt fel.
Det hela började egentligen med att Meija ryckte ut minneskortläsaren ur datorn medan jag använde den. Vilket dödade den slot som mitt mobil-minneskort ryms i. Efter det så vill inte mobilkameran lagra på minneskortet heller, trots att det vara är halvfullt, så jag gissar att det pajade ihop.
Det här har gjort mig handlingsförlamad - jag kan inte blogga för att jag inte kan ta bilder och jag kan inte ta bilder för att min mobilkamera inte funkar och jag kan inte byta minneskort för jag har bilder kvar på det. Något som också retar mig är att den nya datorn jag fått via jobbet har sloter för minneskort, men inte för compact flash eller minidisc :(. Hallå! Det ska vara lätt!! att lägga upp bilder!!
Summa summarum så är det Meijas, Nokias och Svensk Mjölks (eller kanske HPs?) fel att mitt liv fortsätter att vara höljt i dunkel även för andra än mig själv.
Fast i dag-TV-träsket
Har alltså haft förmånen att sova obegränsat på morgnarna och kolla på TV nästan hur mycket jag vill.
Idag kollade jag på Lyckochansen, Capice och damernas störtloppsträning. Star Trek gick tidigt på eftermiddagen så det klämde jag också in.
Det märkliga är att det här med att vila har nästan motsatt effekt på mig - jag blir bara segare, slappare och trögare, tappar lust att göra sånt som jag knappt tänker på att jag gör i vanliga fall.
Nu när jag varit hemma i tre dagar börjar jag känna mig sjuk vid tanken på att jobba igen (urk, nu ligger jag dessutom efter också!)....
Gissar att det är sånt som gör att stress- och utbrändhetsforskare skakar på huvudet. Men jag tror faktiskt att den bästa medicinen är att gå till jobbet igen. Annars vet man aldrig var det slutar.
