Gamla spår
Lite som en gammal fonograf. Med vaxrullar som sätter igång att registrera vad som händer, vad vi gör och hur vi känner när vi hamnar i nya situationer, eller när vi upplever något väldigt starkt.
Idén är väl att vi kan använda reaktionsmönstret i någon framtid, förhoppningsvis till något nyttigt.
Efter ett tag finns det en massa kopplingar kors och tvärs, mellan situationer, tankar och känslor. Funktionella för det mesta, men ibland spelar dom oss spratt.
Ibland kan dom finnas kvar som en relik av något gammalt som inte alls har med idag att göra.
I min hjärna finns ett totalt meningslöst spår som ristades in 1997. Det var det året då jag separerade från Idas och Hannas pappa, och samma år började jag också gå regelbundet på Friskis-jympa. Under 1997 åkte jag också regelbundet till Hållsta. Det var där som Svensk Husdjursskötsels (numera Svensk Mjölks) huvudkontor låg på den tiden. Hållsta ligger söder om Eskilstuna, mot Katrineholm till.
Den 1 april 1997 var det sjösättning av ett stort datasystem som jag jobbat jättemycket med, och i slutet av året hade vi en avslutningsmiddag för det dataprojektet, strax före jul. Det blev en jullunch på nån herrgård, i närheten av ån och Vilsta/Fröslunda tror jag.
Hur som helst. Varje gång jag lägger mig ner på golvet för att köra första styrkedelen i ett jympapass så tänker jag på rondellen i korsningen Gillbergavägen/Tegelbruksgatan (som man kör igenom på väg mot Hållsta).
Japp, jag tänker på rondellen. Och hur jag svänger vänster i den. Sen får jag en kort flash av julmiddagen, och tänker på Jan-Åke som var min chef då. Samtidigt får jag en lite vemodig känsla. Helt koko och totalt meningslöst.
Både rondellen och känslan och Jan-Åke försvinner förstås så snart jag jobbat vidare med styrkan en stund, men dom stannar tillräckligt länge i huvudet för att jag ska hinna märka att dom passerar förbi.
Nu har jag ju inte något behov dom här tankarna och känslorna, och dom skulle gärna kunna försvinna utan att jag saknade det. Men eftersom det raspas lite grann i det där gamla spåret ett par, tre gånger i veckan, så blir dom kvar.
Det som är lite intressant är ju att vi antagligen har många sådana där spår som vi harvar runt i utan att fatta att dom är från 1997, 1974 eller kanske 1968. Där det inte är så uppenbart som med det här gamla spåret.
Dälta [d'el:ta]
Häromnatten drömde jag att jag dältade. Uppenbarligen var jag ganska händig i drömmen, för jag dältade typ ett tak som gick ut över ytterdörren/trappen. Till själva dältningen hörde också att jag lade på nån slags gummi som gjorde att allt fick en snygg, lite vintage finish.
För den som inte vet vad dälta betyder (hm..jag provade att googla, 0 träffar...) så kan jag berätta att det är när man klär in utsatta kanter med en korv av böjlig metall. Denna böjliga metallkorv får man fram genom att pressa ut ett förhållandevis kraftigt, icke böjligt metallstycke genom en press. (Själva pressen kan möjligen vara en s.k. dält, men där sviktar faktiskt minnet lite.)
Jag vaknade med en självklar känsla av att det här hantverket, att dälta, var nåt som jag behärskade till fullo, och blev nästan lite förvånad när jag insåg att det inte ens finns något som heter så.
Möjligen var det min hjärna som spelade mig lite spratt. Det finns ju nåt som heter "delta" när man är i frifall och dessutom har jag funderat ganska mycket på hur vi ska fixa iordning ett rum till Meija. Kanske det blev nån mix där.
En annan surrealistisk upplevelse under dagen var när jag pratade för en delegation av kineser. På svenska, men med en tolk som översatte allt jag sa. Pratade en dryg timme, normalt kanske 45 slides, nu hann jag med 25. Har ingen aning om det jag sade var förståeligt för gästerna. Men dom frågor jag fick var i allafall vettiga, så jag tror att tolken gjorde ett bra jobb. Men egentligen kan hon ha sagt vad som helst.
Och så var det skydiverpub i Uppsala ikväll också. Kaula och Sudden fyllde år och firade med mini-case:ar med fatöl av olika slag. Jag blev också suddig efter ett tag kände jag. Gott vin, god mat, gott öl och gott sällskap. Vad mer kan man önska sig egentligen?
Födelsedagspojkarna.
Högprioriterat
Min familj är galen. Jag har en tonåring med lågt blodsocker som är redo att kasta sig på cykeln och dra iväg ett par kilometer halv 9 på kvällen för att köpa choklad. Och så har jag en treåring som är sjuk och hemma från dagis, och som tjatar om att vi ska ta tempen på henne. Idag har vi gjort det fyra gånger och så fort hon är tempad säger hon "Får jag se?" och "En gång till!".
Själv så försöker jag få ihop tillvaron som blir lite sönderryckt när en sån här liten blir sjuk. Alla planer går liksom åt h-e. Ikväll när Meija somnat måste jag få ihop en ansökan som ska vara klar imorgon.
Men lite har jag mig själv att skylla, jag har nog prioriterat lite fel dom senaste dagarna. Istället för att sitta och skriva ansökan på arbetstid så har jag suttit och laddat ner musik och ljud, mixat ihop lite grejor, samlat in t-shirt-storlekar och beställt tröjor... Och i går så höll vi på och hittade på koreografi. Och i måndags var jag körledare för ledningsgruppen.
Om ett par veckor ska vi nämligen ha kick-off-fest (ja, vi har omorganiserat) där alla nya enheter ska göra nån grej, och jag har alltså blivit lekledare för vår enhet. Dessutom så har jag alltså fått på min hals att coacha ledningsgruppen i deras lilla framträdande.
Av nån anledning så betraktar mina arbetskamrater mig som nån slags orgare/festfixare, även såna som knappt känner mig. Jag tror det kan ha att göra med mitt rykte och track record från när jag pluggade till veterinär - jag jobbar med många som känner mig från den tiden men som inte umgåtts så mycket med mig sen dess. För i såna fall skulle dom väl vetat att under det senaste decenniet så har jag mest känt mig trött och inte alls särskilt fixig.
Men ja, uppenbarligen har jag sagt jag till att fixa här nu då, antagligen för att jag tycker det är lite kul trots allt.
Så, for your information folks - det är sånt här som era skattepengar går till ;).
Ännu en anledning att droppa Fejsbok
Det finns en s.k. applikation på Facebook som heter "Are you interested?". Det är nån slags osofistikerad Beavis & Butthead-grej där man kan (höhö) klicka Yes på snyggingar och No på fulingar (arf-arf!).
Under den här Facebook-resan som påbörjades för några månader sedan så har jag "addat" ett otal såna här mer eller mindre meningsfulla funktioner. Det som är lite intressant med den här (trots allt) är att man kan kolla vilka som klickat "Yes" på en själv. Dom här godingarna hittade jag häromdagen t.ex. :
Steven verkar ju vara en mysig kille.
Eller....jag tror jag är nöjd med det jag har :]...
Nu kommer våren, hopp trallalala!
Den var en riktig kämpe, granen! Trodde verkligen på ett liv efter julen. Hade börjat sätta skott och allt.
Kanske finns det en himmel för granar som vill leva...?
Kändes inte alls bra att kasta ut den, det spädde på min miljö-marodörsångest som det här med att köpa julgran ger. Kanske blir det sista året.
Eller...njae...har samtidigt svårt att tänka mig en framtid där jag lirkar fram kartongen med plastgranen från vinden, dammar av grenarna, petar in dom i hålen på plaststammen....
Ångest! Vad göra?? Sticka huvudet i sanden och skylla på barnen ett år till, slippa ta beslut....
Ja!!
Var och hämtade nya tv-bänken igår och idag meckade Ken ihop den medan jag stuvade undan julen. Ser riktigt prydligt ut i vardagsrummet nu. Fattas bara en mindre tjock tv. Som tur är så börjar den nuvarande bli riktigt dålig i färgerna så det är faktiskt dags att se sig om efter en ny, hehe.
Som belöning för allt röj åkte vi ner och fikade på Café Linné Hörnan på eftermiddagen. Mysigt. Det fiket måste gå hur bra som helst. Vi som var 2,5 pers fikade för nästan 150 spänn och stället är smockfullt med folk som oss. Hela tiden.
Framgångsfaktorer för caféer i den här stan verkar vara mysiga vrår, soffor och fåtöljer, och framför allt goffiga pajer/bakverk som dels är magnumstora, dels är kladdiga och som man kan få grädde, glass eller vaniljsås till. Yummy!
Det var nästan lite vårkänsla i luften idag, soligt och fint, grönt på gräsmattor och glada änder i ån. Trettonde januari. Crazy times. Meija tyckte inte heller att man behövde klä på sig när vi skulle gå till bilen (men hon ångrade sig efter en stund..).
Liiite kallt var det nog ändå...
Smyg-comeback
För första gången på många många år blev det två veckors semester på raken. Lyxigt. Vi har varit hemma. Som längst bort till exotiska Västerås. Avverkat en massa småkrafs som man inte kan/orkar ta tag i till vardags.
Bakat lussebullar har jag gjort, tre gånger. Annars är det inte mycket mer än julskinka och knäck. Och rödkål, det gör jag varje år fast det bara är jag som gillar den, sen blir det kvar i frysen till året efter eller tills att jag slänger den.
Jag har också bränt redigt med pengar, men på sånt som jag behöver göra av med pengar på. En ny mobil har jag fått, det var trevligt. Vi har satt upp en loftsäng till Ida. Köpt ny tv-bänk. Jag har klippt mig, myst med ansiktsbehandling (well, lagom mysigt att klämma pormaskar), tränat. Och så har vi tagit ett stort steg mot att ordna med eget rum till Meija, vi har flyttat kontoret upp till övervåningen..
Årets förbrukningsartikel har varit kronljus, vi har väl bränt upp typ 200-250 stycken på några veckor. Två försök att elda upp huset - ett med ett konstigt ljus och ett annat klassiskt försök med bortglömt ljus, ljusmanschett, träljusstake....pust.
Men vi kom undan den här gången också, livet efter helgerna går vidare och nu är det jobb igen...inte helt fel det heller.
Bort i horisonten finns Liverpool, Brescia, Prag, Tierp.
Det blir nog ett bra år det här med! Vilket för övrigt är mitt stående nyårslöfte. Att jag ska göra det jag kan för att det här året ska bli bättre än det förra. Med tanke på hur livet var när jag började lova mig själv det så var ju oddsen ganska goda för att jag skulle lyckas, nu är jag bara nöjd om jag kan hålla ställningarna...
Vilket borde tolkas som väldigt positivt, väl..?
Ikväll har vi degat i soffan framför Aragorn, Frodo och company. Trean är bäst, men att se den på bio var ju klart bättre än att se den på en 32-tummare. Men jag retar mig på Frodo, han är så ynklig. Genom hela serien faktiskt. Precis som Ivanhoe. Hur kan man döpa en film efter en snubbe som bara ligger och är skadad hela tiden?
