snabel@nn

Happy New 2010!

Jag hann med ett sista pass på Friskis på förmiddagen, kändes som ett lutherskt korrekt sätt att avsluta året. Lite kul att se vad det är för folk som kommer dit en sån dag, bara en massa gamla sega trotjänare :]...

Och för en gångs skull visste vi vad vi skulle göra på nyårsafton. Både var vi skulle vara (på Tegelviksgatan 47) och vad vi skulle ha med oss (förrätt).
Otroligt god middag i trevligt sällskap blev det, så tolvslaget firades på välfylld mage med utsikt över södra Söder. Fina fyrverkerier, enligt uppgift mindre än vanligt men fullt tillräckligt.



Jag glömde att avlägga mitt vanliga nyårslöfte, men Ken och jag lovade iallafall varandra att nu, NU så ska vi inte farta runt så mycket i sommar, utan bara vara hemma... det har vi pratat om i nio år typ så vi får se hur det går.
I fjol visste jag ju ganska väl vad jag skulle ägna större delen av året åt, och det kändes ju väldigt bra då.
2010 är ett mer oskrivet kort men det ska bli spännande att se vad som händer. Noa ska ju börja på dagis och Meija i förskoleklass på Malmaskolan. Ida går in på sitt sista år som tonåring och tar studenten, Hanna slutar skolan och ska bestämma vad hon vill göra på gymnasiet. Ken ska ge ut sin bok och jag tänkte att jag, jag ska göra skillnad. Typ.


Nästa år ska jag få tänder tänkte jag.

Vi sov över på Tegelviksgatan och hade en skön sen start på dagen, tog en liten promenad, åt mumsig pizza.
Meija fick en feministisk Barbiefilm av Karin o Matte, om fyra kvinnliga musketörer som räddar prinsen. Hon hann se den tre gånger innan vi åkte tillbaka hem. En riktig hit. 


Vinterpromenad upp till Fåfängan.

Väl hemma degade vi i soffan, jag sov så mycket jag kunde och försökte få bort mat-vin och sömnbrist-känslan bakom pannbenet. Det gick bra. Vi slutade dagen med att komma på oss själva med att sitta och titta på Gladiator som vi båda sett flera gånger + att vi har den på DVD. Dags att ta fram fjärrkontrollen och säga god natt.

Det händer saker hela tiden när man är liten. Noa började ju så smått att släpa sig runt före jul. Nu kravlar han i full fart, sätter sig upp (det lärde han sig i Norge) och sitter också på knäna. Han når högt, och vill nå högre. Jättenyfiken på allt och hela tiden. Gillar mat och är glad för det mesta. Inga tänder än, bara "kött-tänder" som Meija kallar det.


Anledningen till varför badrumsskåpet är geggigt längst ner...

Det är lite lustigt med decennieskiften och andra hållpunkter i tiden. Det ger perspektiv och kan ge en lite hisnande känsla. För ett, tre, fem och till och med tio år är ju inte så mycket. Men om man tänker tillbaka i tio-årssteg så är det som att se sig själv i helt olika världar. På nyårsnatten för tio år sen så stod jag på Djurgårdsbron tillsammans med en massa skydivers som hade trängt in sig i Fredrik Erlandssons lilla lya på Strandvägen. Inte visste jag då att jag redan året efter skulle träffa pappan till min nästa kull med barn, ytterligare ett år senare skulle vara klar med min avhandling, sen köpa hus, få en kotte till, resa kors och tvärs i världen, byta jobb, få ytterligare en knodd.
Och allt detta med samma lilla gröna bil.

Gott nytt år på er allesamman, och välkomna till 10-talet!