Ring ring

När jag var liten så gillade jag inte att prata i telefon, i synnerhet inte om det innebar att jag skulle behöva prata med nån jag inte kände. Och jag tror inte jag var ensam om det? Meija och hennes kompisar har inga som helst hämningar i den riktningen. Vet inte hur det kommer sig. Kanske för att telefonen är med överallt nuförtiden?
Hur som helst, dom ringer och avtalar plats för lek (hos dig eller mig?) och sen får föräldrarna ta över och checka av vad det blev, om man hinner innan dom lägger på.
Idag såg Meija min gamla nummerskivetelefon i en låda och ville kolla in den, men hon behövde en liten "historielektion" i hur man slår ett nummer på den. Och inte kan man byta ringsignal på den heller.
Konstigt. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0