snabel@nn

Igår var vädret lite bättre, vi gick lite mindre, vi fick massage och hamburgare på McDonalds. Bättre förutsättningar för att alla skulle orka med andra ord. Efter lunchen, som var ganska sen, hann vi snoka runt lite inne på Beyond Retro, kul affär. Hanna köpte en jeansskjorta, Ida ville inte kolla så mycket eftersom hon inte har råd att köpa nånting, jag gick och nöp i färgglada paljettklänningar och tänkte att det här är ett ställe som blir bra att leta festkläder på nån gång och Meija sprang runt och gömde sig bland klädställningarna. Noa låg vaken och funderade över om det var något på väg ut.
Dagens kändisspotting blev Johan Palm, ingen hårdvara men brist på annat så var det ju iallafall något.



Klockan hade hunnit bli 16 när vi lämnade Scandic på Wallingatan och åkte mot Naturhistoriska och Cosmonova. Helt galet egentligen eftersom det finns så mycket mer att se där, men det var iallafall öppet till 19. Och det räckte rätt bra med tre timmar för våran lilla grupp. Precis som på Tekniska museet så fick inte bebisar gå på bion så vi fick tyvärr dela upp oss; Meija och mamma för sig och Ida och Hanna för sig. Meija tyckte att Kollisioner i rymden var en jätteläskig film så det var nog tur att det var mamma som satt bredvid.

Efter filmen hann vi titta lite på dinosaurierna och på den Sinnrika människan. Vi såg Dinosaurie Rex som Meija kallar den, och en massa små bebisdinosaurier som precis kommit ut ur ägget.


Grrrrr....

Dessutom kollade vi hörsel och gjorde stresstest; Ida hörde som en falk och jag var döv (ingen nyhet). Hanna blev inte stressad av stresstestet så det fanns inte så mycket stress att dämpa, men hon lyckades iallafall få det att se snyggt ut på skärmen. Noa låg mest vaken och filosoferade, Meija sprang runt och tryckte på knappar.
Vi stannade tills museet stängde, gladde oss åt att vi sluppit p-bot trots att vi inte betalat och styrde kosan hemåt.

Hoppas mina stora tjejer vill åka iväg med mamma fler gånger, trots alla inneboende utmaningar med ett sånt här upplägg.... :). Det är kanske det som är resan egentligen, mer än allt man gör.