snabel@nn

Den här senaste månaden har bara varit en massa fix fix fix, delmål efter delmål. Efter att vi kom hem från Prag var det Hannas konfirmation, sen mamma 75 bast, sen har det hela tiden varit en massa med konferensen som är nästa vecka, deadline för proceedings var 2 september, sen var det speedtävlingen som ju inte var helt utan motgångar och nu den här helgen var det klubbens 50-årsfest där jag lovade att hålla i ekonomi och dekoration.
Och nästa vecka är peakar det med virologikonferens med 200 deltagare. Lyckades få iväg min poster till tryck förra veckan, nu måste jag göra den muntliga, plus skriva välkomsttal och försöka se ut och bete mig allmänt representativt vilket inte alltid är det lättaste när man helst vill springa och gömma sig.



För ett par år sen lärde jag mig ett rätt skönt uttryck (kanske för att det är så på pricken när det gäller mig).  
Far away elephants.
Far away elephants  är såna där saker man tar på sig och som verkar helt överkomliga ett år i förväg. Men sen när det närmar sig så växer dom och blir större och större tills man inser att det är ju en stor jävla elefant som man ska tampas med....
Precis så känner jag mig just nu, som om jag ägnat senaste månaden åt att brotta ner en hel flock elefantungar.
Och nu är det bara morsan kvar...