Från ny synvinkel
Idag var vi på Stadsskogens dag här i Uppsala.
Stadsskogen dag har det varit sista söndagen i augusti så länge jag kan minnas, men jag har aldrig gått dit. Men nu var Hanna med och hjälpte till och det gjorde att Ken och jag fick tummen ur.
Där fanns grillade korvar, information om smultronställen i Uppland, kardborrkastning, ponnyridning och en liten 4H-gård med kaniner, getter och grisar och mycke mycke mer.
Kultivatorkulting
Men höjdpunkten var helt klart att vi fick gå upp i vattentornet. Det har ju alltid stått där liksom, ouppnåeligt. Nu fick man gå dom 180 trappstegen upp och kolla in Uppsala von oben. (Det finns ju inte så många utsiktspunkter i vår platta stad, så det var en annorlunda upplevelse).
Vattentornet byggdes på femtiotalet, och man kunde se att ovanytan en gång i tiden hade varit belagd med stenplattor i ett genomtänkt mönster. Nu växte det mest mossa och små trädskott där uppe. Lite ruffigt mysigt på nåt vis.
Och mjukt och gott att gå på.
En annan ny upplevelse idag - jag provade på spinning för första gången i mitt liv. Har alltid varit lite skeptisk till att trampa i grupp utan mål, men nu måste jag försöka vidga mina vyer eftersom jag inte kan gå på hopp-och-skutt-jympa utan att knät hotar att hoppa ur led.
Och jag tror man måste ge det några gånger. För sådär jättekul var det inte, och jag saknar att inte få använda armar och axlar mer. Men svettig blev jag iallafall, och det är ju alltid nåt. Kanske nästa steg är att gå på jymmet (fast det är ju riiiiktigt boring).
Stadsskogen dag har det varit sista söndagen i augusti så länge jag kan minnas, men jag har aldrig gått dit. Men nu var Hanna med och hjälpte till och det gjorde att Ken och jag fick tummen ur.
Där fanns grillade korvar, information om smultronställen i Uppland, kardborrkastning, ponnyridning och en liten 4H-gård med kaniner, getter och grisar och mycke mycke mer.
Kultivatorkulting
Men höjdpunkten var helt klart att vi fick gå upp i vattentornet. Det har ju alltid stått där liksom, ouppnåeligt. Nu fick man gå dom 180 trappstegen upp och kolla in Uppsala von oben. (Det finns ju inte så många utsiktspunkter i vår platta stad, så det var en annorlunda upplevelse).
Vattentornet byggdes på femtiotalet, och man kunde se att ovanytan en gång i tiden hade varit belagd med stenplattor i ett genomtänkt mönster. Nu växte det mest mossa och små trädskott där uppe. Lite ruffigt mysigt på nåt vis.
Och mjukt och gott att gå på.
Uppsala uppifrån
Kul att springa på vattentornet
En annan ny upplevelse idag - jag provade på spinning för första gången i mitt liv. Har alltid varit lite skeptisk till att trampa i grupp utan mål, men nu måste jag försöka vidga mina vyer eftersom jag inte kan gå på hopp-och-skutt-jympa utan att knät hotar att hoppa ur led.
Och jag tror man måste ge det några gånger. För sådär jättekul var det inte, och jag saknar att inte få använda armar och axlar mer. Men svettig blev jag iallafall, och det är ju alltid nåt. Kanske nästa steg är att gå på jymmet (fast det är ju riiiiktigt boring).
Kommentarer
Trackback
