snabel@nn

Jag tror att topplocket på min hjärna har spruckit. Har insett att jag på senaste tiden glömt tre major saker, sånt som man bara inte sumpar om man tickar och går som vanligt.

Första grejen jag insåg att jag missat var när min doktorand Cissi och min handledarkollega Agneta mailade och ringde och sa att det var flera bönder som kontaktat dem och sagt att det saknades svarskuvert. Till enkäten. Den som Hanna packat men som jag orgat och postat.
Min uppgift var att hämta X lådor på Cissis rum (hon var i NZ men allt var förberett, enkäter, etiketter allting), sätta detta i händerna på Hanna och visa vad hon skulle göra och sen posta alltsammans. 400 enkäter som skulle ut till en attitydsstudie om mastit, allt synkat mellan de fyra doktoranderna i SE, NO, FI, DK. Allt gick jättebra, Hanna fixade, jag postade och hann sen åka ner till Jordbruksverket i Jönköping och till Halland på gårdsbesök, härligt fri från mailen, innan jag kom online igen och insåg att f-n jag hade glömt att se till att dom där j-a svarskuverten var med också. Hade inte sett några på Cissis rum. Hade i och för sig inte letat. Visade sig sen att de stod på ett annat rum, men ändå. Resultatet blev att Ken, Meija och jag packade en ny omgång med 400 brev på Valborgsmässoafton. Pisk skulle jag ha och snigel på ögat.

Den senaste saken som dök upp och bet mig i röven var en textsnutt i veterinärtidningen som kom den 11 maj. Den textsnutten skulle inte ha publicerats, jag skulle ha stoppat den samtidigt som jag såg till att webbnyheten stoppades. Det behövdes nämligen lite samordning mellan myndigheterna i frågan och det skulle förberedas gemensamt, vilket jag själv drivit. Och så kommer det ut ändå, på grund av mig, haha. Inget allvarligt, men har man sagt att man ska samordna så ska man ju f-n göra det också.

Sist och värst: jag lyckades planera in ett möte i London den 4 juni. Och boka resa.
Samma dag som Ida tar studenten.
Hur i h-e kan man glömma nåt sånt?? Jo det gör man om man är totalt tom i huvudet och bara kommer ihåg sånt som man skrivit upp. Och eftersom jag inte trodde att jag kunde glömma bort det, och dessutom räknat med att vara ledig den dagen så kunde jag väl inte tänka mig att jag behövde skriva upp det.
Som tur är kan min kära kompis Maria ta det (men biljetten gick förstås inte att byta namn på).

Mitt i alltsammans är det ju lite tur att jag har bloggen, för då kan jag ju i alla fall kolla den för att se vad jag har gjort, om jag skulle glömma.

Men just ja. Jag har ju glömt att blogga. Eller var det så det blev för mycket?