snabel@nn

Eller rättare sagt sen sist. Jag hade en fin födelsedagsvecka, fylld av överraskningar. Goa vänner och släktingar på besök, och inget visste jag, det var han som jag bor med som hade roddat ihop det.
Mysigt, sånt gillar jag! Och what goes around comes around som det heter...;-)
På själva dagen D så var vi bland annat på en riktigt läcker utställning i Orangeriet i Botan; Face to Face heter den.



Skulpturer och akvareller i skön förening. Rundvisning av en av konstnärerna, Lars Holm, jätteintressant. Kan definitivt rekommenderas för den som råkar ha vägarna förbi. Pågår till mitten av september.



Noa har varit på 3-månaderskoll och fått sina första sprutor. Aj, det gjorde ont. En i varje ben. Han som trodde att det inte finns någon i hela världen som vill honom något ont, stackarn. Ack vad han bedrog sig. 
Meija fick sina sista sprutor (i BVCs regi) samtidigt. Hon var så cool att hon fick/tog två klistermärken (det började senast hos tandläkaren som tyckte hon skulle ha två. Nu tycker hon det själv, varje gång..).

Och så var vi ut till Maggan, Jan, Ella och Zeb i Rasbokil, det var trevligt! Och länge sen, som vanligt. Ken fick prova på att ligga på spikmatta. Det gjorde lite ont :-).


Påminner om...svinläder?

Som Ken konstaterade, tänk att det krävs en spikmatta för att få folk att ligga stilla och slappna av i 20 minuter. Kanske dom skulle må lika bra bara av att ligga stilla på en säng i 20 minuter (och känna sig som stenar på botten av en bäck, eller hur var det Matte?).

Så var det dags för det sociala experimentet som Karin kallade det. :) Sällskapsresa till Toscana, 18 vuxna, 8 kids i ett stort fantastiskt lanthus från 1500-talet, fallfärdigt till för några år sedan men nu upprustat i enkel, rustik och samtidigt hel, ren och sval stil.


The venue. Nu även på denna blogg! Vackra Vallorsaia.

Klimatet där huset låg, 800 m över närmaste staden Sansepolcro, var riktigt najs. Och ännu bättre blev det av att vi hade en alldeles egen pool med utsikt och perfekt blandning av sol och skugga hela dagen. Med sex kök och minst lika många badrum och ett par tre uteplatser som samlade folk blev det aldrig nån trängsel, utan ville man vara social kunde man vara det, och ville man sova eller ha ångest i ett hörn gick det bra det med.
Enligt rykten var det viss frustration i samband med rumsfördelningen, men eftersom vi tog den korta, men långsamma/krokiga vägen från flygplatsen missade vi allt sånt, det var skönt :-).
 

Solnedgång längs den krokiga, vackra (men spyframkallande) vägen över bergen...

Vi fick nog ändå det bästa rummet för våra behov. Rymligt och med många kompisar i närmaste köket.


Vårt kök. Husets hjärta.

Lite läskigt med alla getingar som surrade i sovrummet under dagarna men dom var rätt harmlösa om man inte gick i närkamp. Och dom försvann (sov?) på nätterna.


Utsikt från vårt fönster, första morgonen vi 04.00-snåret. Bara Noa och tomten var vaken..

Vad gjorde vi då? Tja, inte så mycket faktiskt :-). Det är väl därför man åker på semester?  


Noas utsikt just då.


It's good to be two. Meija hade en toppenvecka tillsammans med Mira.


Jahapp, så var man redo för lite charter då!

Vi badade, vi red, vi var in till Florens en dag och vi var ut och åt med hela gänget sista dagen. I Florens lyckades vi, trots värmen (38-40 grader i skuggan), ägna oss åt lite tombspotting i Santa Croce, äta gott, se lite sevärdheter...Ponte Vecchio, Palazzo Pitti, Giardini Boboli...och överleva..! Än en gång, puss på barnen som höll ut (okej, vissa svackor, men på det stora hela..).


Morbo-turism. "Åååå här e då Galileo Galileis grav dårå...ja de e ju astronomins år i år...och tittar ni till vänster, så har ni då Michelangelo, han e granne med Dante, och lite längre ner där 'rå så ligger Machiavelli... "


Så här glada ser vi ut för att vi sitter på ett café med luftkonditionering och väntar på glass och slush.


Mer morbo-turism. "Ja men balkongen där uppe, var det inte där som Hannibal Lecter hängde ut den där polisen som han sprättade upp, med inälvor och allt?"


Hm. När får man åka hem?


Vi var några som tyckte det var lite i coolt i Giardini Boboli. Nån tyckte det var lite varmt.


Svart ko, vit ko.

Sen badade vi lite mer.


Noa var lite badkruka, det var ju bara 21 grader i poolen..


Poolhäng. Magnus, Martin, My, Meya och Matrik.

Och så var vi ner och handlade mat (det är ju lite kul med livsmedelsbutiker utomlands kan ju jag tycka då). Och jag drack mer vin än jag druckit dom senaste 18 månaderna, typ.


Ken solar. Han var inte så brun när han kom hem. Bara lite skrynkligare.


Vi konstaterade att My nog kan ha sitt tält tills hon är 40+.

Sista dagen åkte vi förbi ett ställe som heter Anghiari. Fanns inte i våran guidebok och det står knappt nånting på Wikipedia, men det är som nåt taget ur Harry Potter nästan. Gamla stan ligger på en klippa och ser ut som en fästning, men innanför murarna är det hur mysigt som helt, sagolikt fint.


Anghiari at a distance. Karin och jag har nog en del bilder som är rätt lika?


Gulle-Nova var på lysande humör, två år gammal och med fullt fungerande ben (till skillnad från Meija som skulle bäras hela tiden).

Blandade roliga och hemska highlights från veckan; Elis fick två getingstick, My fick nya tänder i överkäken, Lena svalde en broms, Mira blev simproffs, Karin klättrade i träd när det kom ett (1) vildsvin, Jenny o Martin sov på handdukar första natten, Hans fiskade upp Elis ur poolen och Marco blev brackig mot sin vilja. Mesta barnjägaren var Kenneth, och mesta upptäckaren var Alexander. På det stora hela var alla ungarna helt fantastiska, inte minst sista kvällen då dom som inte somnat tidigare satt och lekte i ett hörn på restaurangen fram till klockan 23 då dom stupade.

Vi kunde också konstatera att det absolut vanligaste namnet på campet var Meij/ya och att utbudet av insekter var enormt. Lustigt nog hade vi tagit med oss Första insektsboken till Meija, den passade extra bra som barnbok just där.
Slutbetyget för flygturerna med Ryanair blev också godkänt, för min del handlade det mest om att Noa skötte sig och hade det bra.


Hehe, avslöjad :)!

Summa summarum; det blev ingen dokusåpa, experimentet misslyckades, inga konflikter, inget hände som hade blivit bra TV (oss veterligen!? Asså, Hasses och Lenas diskussioner är vi ju vana vid och Marco låter ju alltid lika mycket.. :-)) och jag tror många inklusive oss känner att va fan, det här kan vi ju göra igen!


Gudfadern och hans avkomma.

För övrigt fanns det ett litet kapell vid grannhuset ,och vi är ju några som lever i synd.. Så kanske det kan bli anledning till kalas om vi åker tillbaka?


Just ja...sa jag att det faktiskt kom lite regn också? En härlig åskskur som var som solen - intensiv!