Gamla spår

Hjärnan är en märklig grunka. 
Lite som en gammal fonograf. Med vaxrullar som sätter igång att registrera vad som händer, vad vi gör och hur vi känner när vi hamnar i nya situationer, eller när vi upplever något väldigt starkt. 
Idén är väl att vi kan använda reaktionsmönstret i någon framtid, förhoppningsvis till något nyttigt.
Efter ett tag finns det en massa kopplingar kors och tvärs, mellan situationer, tankar och känslor. Funktionella för det mesta, men ibland spelar dom oss spratt.
Ibland kan dom finnas kvar som en relik av något gammalt som inte alls har med idag att göra.

image256
 
I min hjärna finns ett totalt meningslöst spår som ristades in 1997. Det var det året då jag separerade från Idas och Hannas pappa, och samma år började jag också gå regelbundet på Friskis-jympa. Under 1997 åkte jag också regelbundet till Hållsta. Det var där som Svensk Husdjursskötsels (numera Svensk Mjölks) huvudkontor låg på den tiden. Hållsta ligger söder om Eskilstuna, mot Katrineholm till. 
Den 1 april 1997 var det sjösättning av ett stort datasystem som jag jobbat jättemycket med, och i slutet av året hade vi en avslutningsmiddag för det dataprojektet, strax före jul. Det blev en jullunch på nån herrgård, i närheten av ån och Vilsta/Fröslunda tror jag. 

Hur som helst. Varje gång jag lägger mig ner på golvet för att köra första styrkedelen i ett jympapass så tänker jag på rondellen i korsningen Gillbergavägen/Tegelbruksgatan (som man kör igenom på väg mot Hållsta).
Japp, jag tänker på rondellen. Och hur jag svänger vänster i den. Sen får jag en kort flash av julmiddagen, och tänker på Jan-Åke som var min chef då. Samtidigt får jag en lite vemodig känsla. Helt koko och totalt meningslöst.
Både rondellen och känslan och Jan-Åke försvinner förstås så snart jag jobbat vidare med styrkan en stund, men dom stannar tillräckligt länge i huvudet för att jag ska hinna märka att dom passerar förbi.
Nu har jag ju inte något behov dom här tankarna och känslorna, och dom skulle gärna kunna försvinna utan att jag saknade det. Men eftersom det raspas lite grann i det där gamla spåret ett par, tre gånger i veckan, så blir dom kvar.

Det som är lite intressant är ju att vi antagligen har många sådana där spår som vi harvar runt i utan att fatta att dom är från 1997, 1974 eller kanske 1968. Där det inte är så uppenbart som med det här gamla spåret.

Kommentarer
Postat av: Karin

Jag är hopplös på luktspår. Har nog bra hjärnkonstruktion för det och även sångtexter som jag knappast har hört :-) Har dock inga större rondell-problem ;-D
Spårdam

2008-01-29 @ 00:50:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0