Tonårsbetraktelse

Här hade jag egentligen tänkt att skriva om hur det är att vara tonårsförälder, men av hänsyn till mina närmaste avstår jag :).

Jag var själv grymt ego som tonåring (och min tonårsperiod varade nästan i 20 år :)) så jag kan gissa ungefär vad som kan röra sig i huvudet. Men varför måste man behöva få X års avstånd till sina egna fjortisattityder (kanske är dom värre när man är 17...?) innan man inser hur pinsamma dom var? Och innan man fattar med hjärta och hjärna hur hårt man landar om man tror att det alltid kommer att finnas nån som städar upp efter en?

Tänk om man bara kunde tanka över
alltsamman så slapp nästa generation göra samma misstag?


Kommentarer
Postat av: 17-åringen som detta inlägg handlar om

tack för den. detta är exakt som när jag lägger upp inlägg om hur jobbig hanna är. skillnaden är väl att jag tar bort mina när jag inser att det var att gå lite för långt.

2008-09-28 @ 16:41:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0