snabel@nn

Läste DN idag och ser Annika Falkengren beklaga sig över "röran" kring SEB-ledningens planerade lönförhöjningar.
- Jag kan inte nog beklaga hur fel detta blev, säger hon enligt DN.
Hm.
- Det har gått fel kommunikationsmässigt.
Hm.
- Vi lyckades inte förklara att den total ersättningen faktiskt gick ner.
Hm.

Men. Hallå. Hur tänkte ni då???? Hur gick snacket i styrelserummet? I tider då folk har tur om dom får 5% löneökning om dom skött sig så smackar man på med 28% till en som redan tjänar 7 miljoner per år.
Och hur går snacket idag? Är det ändå inte så att det som ni tycker blev mest fel, det är att det faktiskt var någon som uppmärksammade och reagerade så pass att det blev en major media issue?

Medan jag sitter och läser och tänker allt detta så ser jag en liten ruta längst ner till vänster. Där står lönerna för Nordeas, Swedbanks och Handelsbankens VD:ar listade. Alla män.
Och vem tjänar minst. Jo, det är förstås Annika. Stackars Annika tjänar bara 7 mille, medan Nordeas chef tjänar typ 1,5 miljoner mer. Om Annika hade fått sina 2 miljoner i påslag, då hade hon ju faktiskt tjänast mest - och hade inte det varit en fjäder i hatten för SEB kanske? Verkligen i frontlinjen vad gäller lika lön för lika arbete!

Så vad har vi gjort, vi svenska folk? Har vi gjort världen en ogärning, är vi snikna och missunnsamma?
Kanske detta hade varit början till en major change för alla underbetalda sjuksköterskor, en öppning för den kvinnliga lokalvårdaren med 20 års erfarenhet att komma upp i samma lön som hennes manlige nyanställda kollega som kör golvmoppsmaskinen?
Kanske är det så att vi behöver föregångare som Annika, som visar var skåpet ska stå och som inte skäms för att försvara sina lönepåslag klädd i Prada?

Men nej. Tur nog så segrade förnuftet den här gången.
Det enda som irriterande nog ligger och gnager är den där känslan av att den enda verkliga orsaken till att Annika och hennes kumpaner beklagar sig idag är att dom blev avslöjade.