snabel@nn

Jag är lite tankspridd av mig.
Vissa som känner mig skulle säga att det är en grov underdrift, men hur som helst: 
När jag har bråttom eller mycket att tänka på eller är trött så lämnar jag saker omkring mig och efter mig. Det är mer regel än undantag på morgnarna att jag får vända och hämta något som jag glömt på väg ut. Det vanligaste är mobiltelefonen. Meijas påse eller bilnycklarna är också rätt vanligt.

Det här är nåt som hängt med mig hela livet så jag kan inte skylla på åldern heller. Jag kom ihåg att pappa (eller var det mamma?) klagade och undrade hur jag ena sekunden kunde säga ja till att ta med soppåsen när jag gick ut, bara för att nästa sekund kliva rakt över den.
Trots att den stod och blockerade ytterdörren.

Inlåsta nycklar och efterlämnade plånböcker skulle jag kunna skriva en avhandling om. Jag har sovit i trapphus i väntan på att folk ska vakna så att jag ska våga ringa på och be om reservnyckel. Folk har åkt land och rike kring för att hjälpa mig komma in i min bil.
Och mitt ex skyller på dåliga gener när Ida visar samma tendenser.
Faktum är att jag har klarat mig så här långt endast tack vare mina goda medmänniskor. God knows hur mycket pengar jag skulle kunna ha blivit bestulen på och hur många kort jag fått spärra om det inte varit för alla snälla personer som plockat upp efter mig.

Häromdagen var det dags igen. Jag stack och tränade. Var rätt trött och passet var 19 på kvällen, så allt gick på rutin: Packa väskan, in i bilen, stämpla in, byta om, ner i salen, jobba-jobba-jobba och så in i duschen.
Oavsett hur man känner sig innan så är det alltid lika skönt efteråt! 
Ut ur duschen, torka hela mig och så på med klä.......? Kläderna!? Var f-n är kläderna? Alla mina kläder, från trosa och bh till ytterkläder var spårlöst försvunna!

Sjömanssäcken som jag har träningsgrejorna i vändes upp och ner och in och ut. Inga kläder.
Vad i h-e!
Precis innan jag gick in i duschen var det en tjej som hade haft sina grejor precis bredvid mina, hon hade dragit just som jag kom ut med handduken runt huvudet. Kanske hon hade råkat stuva ner mina grejor också, tillsammans med sina? Kan man vara så tankspridd?
Eller är det en pervo-tjuv i farten!???
Jag förklarade situationen för en annan tjej som precis höll på att klä på sig.
I kläderna hade jag ju bilnycklar och mobil, hur skulle jag komma hem nu då? Kliva in i mina svettiga träningskläder igen och be att få låna telefon eller pengar eller...?
Hon höll med om att det var jättekonstigt men kom sen med den briljanta frågan:
- Bytte du om någon annanstans före passet?

Hm.

Jag knallade bort rummet längst bort i andra änden av det ganska stora omklädningsutrymmet. Och hurra!! Där låg det en ensam hög med kläder som var misstänkt lika mina egna.
Riktigt glad blev jag!
Och skämdes för att jag ens för en stund misstänkt mina goda medmänniskor.