Nya världar
Jag har nöjet att ha ett jobb där jag hela tiden får ge mig i kast med nya grejor som ligger lite i utkanten av eller långt utanför det jag gjort tidigare. Som epidemiolog har man fördelen av att vara generalist och kan därför tillåtas att tycka lite om allting. Man är liksom specialist på att vara generalist.
För närvarande sitter jag och ska se över det svenska övervakningsprogrammet för sjukdomen PRRS (porcine reproductive and respiratory syndrome). I fjol somras hade vi ett utbrott i Sverige som vi lyckades stämma i bäcken. Men eftersom det egentligen var lite tur att vi upptäckte utbrottet så snabbt som vi gjorde så vill vi göra en översyn av upplägget. För att försöka vässa det lite.
För att kunna göra det så måste jag sätta mig in i hur grisvärlden fungerar, och det är kul. Jag har ju mest hållt på med kor tidigare och även om det är mycket som är likt så är det mer som är annorlunda.
Och så har jag blivit inkastad i ett projekt där vi ska ta fram ett sätt att riskklassificera fiskodlingar och andra fiskhållare. Det har kommit ett nytt påbud från EU som säger att den tillsyn som bedrivs (både näringens egen och den offentliga) ska vara riskbaserad. Det är det nya mantrat vad gäller tillsyn - riskbaserat.
Jag kan ingenting om fisk, men jag kan en del om riskvärdering så det här ska bli jättekul. Vi satt i ett heldagsmöte med Jordbruksverket, Fiskeriverket och Fiskhälsan häromdagen och jag lärde mig jättemycket.
Som till exempel att det är problematiskt med röding, för även om dom är känsliga för alla slags sjukdomar så visar dom inte särskilt mycket symptom. Och då är det ju svårt att upptäcka att något är fel.
Och så har jag lärt mig att fisk som är rund inte är rund, den är bara inte urtagen än.
En annan udda grej som jag håller på med är ett forskarnätverk som heter Epizone. Nätverket pysslar med diverse aspekter av epizootiska sjukdomar, som mul- och klövsjuka och sånt. Det är uppdelat i olika teman och arbetsgrupper, och jag är med i en grupp under temat Riskvärdering. Det vi håller på med handlar om att titta på i vilken mån risken att få in främmande (för Europa) sjukdomar kommer att påverkas av klimatet.
Det finns galet många olika aspekter på detta - vi har valt att titta på sjukdomar som sprids med s.k. arbovirus (arthropod-borne viruses, sådana som sprids via insekter som myggor, sandflugor, fästingar och knott närmare bestämt). Nu gör vi en fördjupning där vi kollar lite närmare på en sjukdom som heter Crimean-Congo Haemorrhagic fever som sprids med en slags fästing som heter Hyalomma marginatum.
Jag kan ingenting om fästingar!
Men så börjar man att leta runt i litteraturen och hepp - så har man lärt känna folk som har dedikerat hela sitt liv åt fästingar och som har skrivit hyllmeter om dom - och som antingen sitter i samma hus som jag, eller borta på Evolutionsbiologiskt Centrum som jag passerar varje gång jag åker in till stan.
Uppsala är en cool stad.
Och Hyalomma marginatum finns inte i Sverige.
Men varje år kommer det flyttfåglar som har med sig några stycken.
(Det vet man tack vare fågelforskningen nere i Ottenby på Öland bland annat.)
Tänk att man lär sig nåt nytt varje dag, bara man får chansen!
