Cord crack

Det är tur att det finns folk omkring en som bloggar så att man håller koll på vad man gör. Nu är det två veckors semester igen efter fyra dagars hårt arbete. Håller på att få ihop en slutrapport som är way overdue och det går riktigt bra. Inte riktigt klar, men väl på väg.

Hur som helst. Efter 5 dagar som HL ons-sön var jag ganska trött. Det är långa och intensiva dagar och eftersom SM var på intågande så var det bra med fart på fältet. Kul men alltid lika skönt att kunna lämna över utan att något värre hänt än ett reservdrag och ett plan i åkern.
På söndagkvällen drog vi hem för att tvätta och packa om. Planen för veckan var att Ken skulle tävla i SM och jag skulle hjälpa till på marken. Tänkte också passa på att åka förbi Däck-City och kolla varför bilen hade känts så instabil i framvagnen under en tid. Och fixa fönsterstängningar till husvagnen.


Trasigt.


Det var mycket bilåka där ett tag. Under 1 1/2 dygn körde jag Uppsala-Gryttjom-Gävle-Gryttjom-Uppsala (över natten för att hämta domare tidigt dagen efter) - Arlanda - Gryttjom - Uppsala - Gryttjom.
Det började på måndagmorgonen när vi insåg att det behövdes en egen vindstrut till prec-tävlingen. Vår egen stod för långt ifrån.
Så startade jakten på en portabel strut som "skulle vara minst 6 meter hög och kunna visera ner till 2 m/s". Efter att ha pratat med folk lite här och där så fanns det tre möjligheter; NUFK uppe på Tierpsbasen, Gävle flygklubb och i värsta fall Laxå... Torgny från NUFK satte igång att leta, bäst var det ju om vi kunde hämta den på hemmaplan. Samtidigt hade vi grönt ljus från Gävle om plan A inte funkade. Vid 17-tiden var det klart att NUFKs saknade den del som sitter högst upp och gör att struten kan rotera. Torgny skulle försöka fixa ihop en sån till morgondagen.
Det kändes lite shaky att inte ha allt på plats så vi bestämde oss för att hämta Gävlestruten.

Så Meija och jag lånade MatteoKarins fina Saab, hyrde ett släp på Statoil och åkte på strutjakt. Tre timmar och 25 mil senare var vi tillbaka. (Stort tack till Urban som jagade runt i Gävleborgs län för att få ihop alla grejor, Classe som rekade möjliga strutställen och till Torgny som släppte allt han hade för händer för att bygga strut till oss, även om den aldrig kom till användning. Till nästa år vet vi....)


 
Storvik i ösregn. I väntan på Urban.


På väg tillbaka med struten
kom nästa emergency call. Kräppapper till streamers saknas. Klockan var 9 på kvällen och bara Hemköp var öppet. Inget kräppapper där.
Någon med dagiskontakter i Tierp lyckades fixa fram lite grann till dagens första drivarremsa, men det behövdes mer!! Efter att ha ringt runt till diverse inrättningar i Tierp på tisdagsmorgonen insåg vi att så länge det inte är jul, så är kräppapper en bristvara. Närmaste ort med lite större pappers- och pysselutbud var Uppsala, så när nervositeten ute vid prec-gropen började tillta satte jag mig i bilen och burnade ytterligare en tur hem. Akademibokhandeln och Uppsala Färg länsades på den eftertraktade varan och tävlingen var säkrad. Pust!

Ang besöket till Däck-City på måndagen så hade jag haft lite dåligt samvete för det där med bilen, hade nämligen glömt att efterdra däcken efter att jag bytt till sommardäck. Men vi hade ju kollat att dom faktiskt satt fast :) så det kändes inte jätteakut, fast jag tyckte att jag borde kolla orsaken iallafall. Kanske det var nåt med framvagnsinställningen.
Där på Däck-City lärde jag mig ett nytt ord - cord crack. Cord crack är däcksnubbeslang för när gummit på däcket blivit skadat, när det blivit en bula så att man till slut börjar slita på väven som däcket är uppbyggd av. När man slitit tillräckligt länge så exploderar däcket. Och med tanke på att jag börjat slita ordentligt på väven på höger framdäck så var det väl bara en tids-/milfråga.
Så här i efterhand känns det ju lite som "sliding doors", det var ju lite halvtur att jag råkade tycka att det var just där och då som bilen behövde kollas.
Ett annat, fullt möjligt scenario var att däcket exploderat när jag var på väg till Gryttjom från Arlanda på tisdagsmorgonen, med bilen full av Meija, Bettan och Tiina som skulle vara domare på SM + Omniskore:t i bakluckan... Najs om vi hamnat i diket med en Nissan Micra i 140 km/h.... Not.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0