Flera lösryckta minnen

Vi har en stor grön låda som vi har dynor i på somrarna. En gång för ett par år sen så var det en hoppkompis som var bussig nog att hjälpa mig att få hem flygradion över vintern. Men vi var inte hemma när han kom för att lämna den, så jag bad honom att lägga ner grejorna i dynlådan.
En tid efteråt frågade han vart vi hade köpt den, för han tyckte den såg bra ut och ville köpa en sån själv. 
En liten obetydlig händelse, men varje gång jag ser den där lådan så tänker jag på Pelle.

Lukas tänker jag på varje gång jag är på Arlanda, i gamla check-in-hallen. Jag var på väg till Nairobi, och han var på väg till Alperna för att göra Peak-stuntet där han åkte skidor utför en ballong... Samma Lukas tänker jag på när jag ser Vedyxamasten och när jag öppnar bagageluckan i bilen. Där ligger bogserlinan som jag köpte den gången han hade kört fast sig på en skogsväg borta vid masten, och ringde för att få hjälp att komma loss. Jag hade ingen lina innan dess men köpte den på Statoil på Kungsgatan, på väg ut mot Vedyxa. Jag tror det var 2000 eller 2001.

Kompisar som inte längre är around. Men så länge som lådan är kvar, och så länge som jag har bogserlinan, så tänker jag faktiskt på dom nästan varenda dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0