snabel@nn

Det kändes som att vi hade valt en bra helg att åka till London! Förutom att det var Meijas 3-årsdag, så var det "avspark" för Tour de France (för första gången i London), Live Earth konserten gick av stapeln med alla inklusive Madonna på plats, Federer smashade in matchbollen på Nadal och tangerade därmed Björn Borgs rekord med fem Wimbledonsegrar på raken och vädret var det finaste, lagom varmaste och regnfriaste man haft på väldigt länge. Dessutom var lördagen 2-årsdag för bombningarna i tunnelbanan som krävde 54 liv.

På fredagskvällen åt vi grekiskt (gott!) och efter att Meija ätit upp all Kens mat (och han fick nöja sig med lite öl) blev hon trött och ville sova. Ken offrade sig och blev kvar hemma på hotellet, men Hanna ville se mer av London så vi tog en kvällspromenad. Nere vid Trafalgar Square var det Tour de France-upptakt med stor folksamling och livekonsert. Vi knallade vidare längs the Mall upp mot Buckingham Palace. Hela gatan var flankerad av TV-bussar och t-shirtmånglare och det visade sig att det skulle vara upploppssträcka för det sprintlopp som skulle köras på lördagen, som upptakt inför första etappen.



Framme vid slottet höll vi vänster och gick tillbaks genom St James Park, vek av ner mot Thames, mot Big Ben och Westminster Abbey, tog till vänster igen och gick Whitehall upp, förbi Downing Street och tillbaka upp till Nelson på stolpen. En liten bit av London i ett nötskal.



Det var en fin kväll. Hanna ville bli engelsk och var förbannad för att mormor flyttat till Sverige en gång i tiden, förbannad för att jag inte tagit mammas flicknamn och förbannad för att min farmor inte tyckt att mamma skulle prata engelska med mig och mina syskon när vi var små. Så kan det  gå.