Dominoeffekter
När man håller tal ska man ju aldrig kommentera att man är en dålig talare. Detsamma gäller säkert bloggning. Men jag kan inte hålla mig - jag suuuuuger verkligen på att uppdatera min blogg, och det värsta är att det inte ens är mitt fel.
Det hela började egentligen med att Meija ryckte ut minneskortläsaren ur datorn medan jag använde den. Vilket dödade den slot som mitt mobil-minneskort ryms i. Efter det så vill inte mobilkameran lagra på minneskortet heller, trots att det vara är halvfullt, så jag gissar att det pajade ihop.
Det här har gjort mig handlingsförlamad - jag kan inte blogga för att jag inte kan ta bilder och jag kan inte ta bilder för att min mobilkamera inte funkar och jag kan inte byta minneskort för jag har bilder kvar på det. Något som också retar mig är att den nya datorn jag fått via jobbet har sloter för minneskort, men inte för compact flash eller minidisc :(. Hallå! Det ska vara lätt!! att lägga upp bilder!!
Summa summarum så är det Meijas, Nokias och Svensk Mjölks (eller kanske HPs?) fel att mitt liv fortsätter att vara höljt i dunkel även för andra än mig själv.
Jag håller inte med om att man inte ska kommentera att man är en dålig talare.
Vad som däremot är bland det värsta jag vet är när en nervös talare plötsligt inser att det inte är så farligt att tala inför publik och då fortsätter att mala på i all evighet.
The End.
Hm. Jag har nog varit förskonad från såna? Däremot har jag träffat på folk som varit dåliga talare, kommenterat att de är dåliga talare, OCH fortsatt mala på hur länge som helst. De e inte kul!
Ehhh...det var ju precis sådana jag menade. Nervösa som fan, men de fortsätter och de fortsätter och de fortsätter tala medan alla i publiken vrider sig i plågor.
