Fiskmat

Landade i Tokyo 9.22 imorse. Med 12 timmar att göra av med innan nästa flyg kändes det nästan som ett tjänstefel att inte ta tillfället i akt och immigrera för en dag.

Målet var att besöka “Ooedo onsen monogatari”, det badhus som Jenny beskrev i så lyriska ordalag när hon var här för nån vecka sedan. Tack var en väldigt bra vägbeskrivning och några vänliga japaner gick det galant att hitta dit, så ca 3 timmar efter att jag landat satt jag och värmde min flygtrötta kropp i 40-gradigt saltvatten.

Det är tur att japanerna är vana med västlänningar. Jag klampade förstås in på badhuset på bästa västvärldsmanér, och stolpade iväg mot kassan med sandaler på fötterna. Varpå jag raskt blev uppmanad att komma tillbaka, ta av mig skorna och låsa in dem i ett av de tusentals små skåp som fanns vid entrén. Nästa steg var att betala och få nyckel till mitt skåp, och välja min yukata (en slags badrock i bomull) med obi (skärp) efter tycke och smak.  

Efter att ha bytt om till yukata och låst in alla prylar + skoskåpsnyckeln var jag redo att gå ut på Hirokouji street of Edo – en liten inomhus marknad/affärsgata med en massa små butiker, restauranger och kulörta lyktor hängandes här och där. Ganska direkt drog jag mig bort mot badavdelningen där jag fick kvittera ut handdukar, ta av mig yukatan igen, låsa in den och den stora handduken + få en till nyckel att sätta runt armen. Naken som ett spädbarn klev jag så in i badhuset och kikade på dom som gick före mig för att se vad man förväntades göra.

Inne i badhuset fanns det åtta marmorklädda pooler i olika storlekar/design/djup och salthalt, nästan alla med 40-gradigt vatten. Och med en eller flera japanskor i olika åldrar, några med en fuktig handduk på huvudet.

Innan jag klev ner i den första passade jag på att duscha av mig all res-svett i ett av de små duschbåsen. (Varför sitter man inte och duschar hemma, det är ju jätteskönt?).

Man kunde gå ut också, till ett par små varma källor och till ett gäng trätunnor där man kunde sitta och relaxa.  

Efter att ha värmt upp kroppen till kokpunkten i nästan en timme var det dags för min akasuri-behandling. En helkroppspeeling med massage. Grymt! Len som en babystjärt blev jag, efter att handgripligen ha blivit skrubbad ren från minst ett halvkilo död hud i bruna korvar (tror skrubbdamen blev rätt fascinerad av hur mycket hon kunde få av mig).

Fiskmat

Det är svårt att bli renare än så, så när akasurin var klar drog jag vidare till den gemensamma utomhusavdelningen - en liten park, med små vattendrag, stigar och växter. Och Dr Fish. Att träffa Dr Fish var faktiskt det egentliga målet med min baddag. Lite bekymrad var jag, att allt skrubbandet skulle ha befriat mig från ätbara hudrester. Men det var helt obefogat. Dr Fish hittade massvis att nafsa på. Vilket gjorde att dom som hade sina fötter i poolen samtidigt som jag fick se sig övergivna.

Min sista timme på badhuset tillbringade jag i ett stort relaxation room, liggandes på golvet, halvsovandes, men med mobilen på alarm. Avslappnad, ren och som en ny människa. Det måste vara svårt att hitta ett bättre sätt att tillbringa 12 timmar dödtid på.

Gissa om det kändes som ett grymt uppvaknande att krypa in i mina snuskiga svettiga reskläder, och ta mig den långa vägen tillbaka till flygplatsen igen.
De resterande 8 timmarna till Cairns minns jag inte mycket av, sov mest hela tiden. Och idag känner jag mig faktiskt förvånansvärt OK. Thank you Dr Fish!

Kommentarer
Postat av: Ken

Najs. Det har du fortjent.

2006-08-05 @ 10:31:43
URL: http://hansen67.blogspot.com
Postat av: Lillvåfflan

Åh, vad roligt att du åkte dit och att du gillade det!
Vet du, jag fick värsta ångesten när jag kom på att folk med tatueringar inte får gå in på Onsen i Tokyo och att jag inte tänkte på att du har en! Men puh vilken tur att det gick bra ändå, jag hade mått så himla dåligt om du hade åkt ända dit och fått vända i dörrn...
Ska vi starta en Onsen med Dr Fish i Sthlm?! Det skulle bli en succé.
Ps. Kul att du äntligen börjat blogga!

2006-08-10 @ 22:25:06
Postat av: @

Ja, jag såg det! fast först när jag väl var inne och höll på att byta om/klä av mig. Så jag var lite skraj att jag skulle bli utslängd. Men dom kanske har lite överseende med västerlänningar som har såna små söta tatueringar som jag :).
Har förresten inte haft nästan någon jet-lag alls, tror det är Dr Fish's förtjänst.

2006-08-12 @ 14:06:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0