snabel@nn

Torsdag var det dags för presentation nr 1. Det gick bra (även om jag själv egentligen inte gillade det jag presenterade). Torsdag var också dagen för avslutningsmiddag. Den hölls på konferenscentret, i andra halvan. Den som egentligen är en sportarena. (det är en "ganska stor" anläggning). Jättefint dekorerat var det! Dom hade knutit fast heliumfyllda ballonger, i australiensiska färgerna, längs en fisklina typ. Och ställt en sån på varje bord, med en tyngd längst ner förstås. Coolt. Sen hade dom laddat med ett liveband som var riktigt bra, tajta och ingen sursång heller. Och så spelade dom en massa godis som typ Play that funky music och andra Ann-favoriter. Så redan innan middagen var slut så var folk upp och dansade. Som förväntat så blev jag kvar på dansgolvet tills dom slutade spela. Sjöblöt av svett förstås, härligt! Och eftersom jag skulle hålla föredrag igen dagen efter så blev det bums i säng. Jaja.
Fredagen började strax efter 6, för jag kände att jag var tvungen att kolla igenom några av slide:sen i en av PP-filerna och fundera över hur jag skulle förklara dom.
Föredragen gick bra, hade publik trots att det var morgon efter dagen före. Efter förmiddagskaffet satt jag chairman på en session och SEN var mitt ansvar klart för den här gången :D!
Efter sista föredraget var den lite hejdådrinkar och sen gick alla hem till sitt. Jag gick hem och blippade, sen drog jag ner på stan och köpte med mig lite kinamat som jag käkade framför datorn. Också ett sätt att fira födelsedag :).

Idag när jag skriver det här har det hunnit bli lördag kväll. Idag åkte jag upp med två argentinare, Javier och Gustavo, till Kuranda. Bussen kom och hämtade oss 8.30, och skjutsade oss till Caravonica terminal, där linbanan som skulle ta oss upp till Kuranda, "Skyrail", börjar. Linbanan går precis över topparna på regnskogen i Barron Gorge National Park (som för övrigt är en del av World Heritage). På två ställen fick man stanna till och kolla in stryparfikusar, wait-a-while-palmer och diverse överväldigande växtlighet.


Sju kilometer senare var vi uppe i Kuranda, en lite by mitt ute i regnkogen och med otroligt mycket atmosfär. Kanske var det därför som det var ett tillhåll för hippies in the good old days, och faktum är att det fortfarande var en hel del hippiekänsla över utbudet i alla små affärer och stånd som omgav huvudgatorna. Mysigt och (f)lummigt liksom.
I Kuranda besökte vi "Wildlife experience". Det var egentligen tre olika "djurupplevelser", alla skötta och ägda av privatpersoner. Det bästa var nog The Butterfly Sanctuary. Svårt att beskriva det, men det var bland annat en stor voljär fylld med fjärilar av alla slag. Och inga små, utan sådana som är några decimeter över vingarna. Och otroligt vackra. Vi hade dessutom en superbra guide som berättade för oss i livfulla ordalag om hur de skördar fjärlisägg för vidare kläckning varannan timme, hur fjärilarna har artspecifika plantor som de lägger ägg på (för att larverna ska få rätt sorts föda), hur metamorfosen från larv till puppa till fjäril går till, hur det är vingarnas hållbarhet som bestämmer fjärilarnas livslängd, hur honorna söver hannarna när de parar sig - ifall det skulle komma ett rovdjur så kan hon flyga iväg med honom utan att han gör motstånd...och en massa mer.

Sen passade jag på att krama en koala också. Sienna heter hon och är 1,5 år. Ullebulle!



Resan hem gick med Kuranda Scenic railway som också är värd ett eget kapitel. Ursprungligen byggd för att frakta arbetare upp till Barron Gorge för att ta hem timmer och bygga kraftverk, men idag renoverad och omgjord till att frakta turister istället. Bron på bilden är nog en av Australiens mest fotograferade, den är byggd på 1890-talet och heter Stoney Creek Bridge. Man ser Stoney Creek Falls i bakgrunden.
Fin dag! Men nu är klockan mycket, och jag ska gå kurs imorgon...